Perspektiv

Min kropp är… konstig. Magen gör ont, men dessutom känner jag mig både dödstrött och liksom speedad… har sovit alldeles för lite de senaste nätterna, det spelar in, som alltid. Pratade med en kollega i telefon på eftermiddagen, och insåg medan jag pratade att jag lät som ett rostigt tröskverk, på rösten… entonigt och väldigt trött… och när jag begav mig hemåt, kändes det tveklöst som om jag höll på att bli sjuk. Tog mig en hutt Kan Jang när jag kom hem, och känner mig lite bättre… men ändå fortfarande lite darrig.

Jag vet inte om kroppen är sjuk på något vis… jag gillar inte alls att inte känna mig frisk. Det är en ovan upplevelse… att liksom inte riktigt orka.

Ganska upprörd är och har jag varit över dotterns katastrofalt dåliga reseupplevelse också… det gör verkligen vasst ont i hjärtat, att tänka på hennes besvikelse. Men nu är hon äntligen hemma igen, i alla fall… och har redan börjat ta itu med försäkringsbolag, hyresvärdar och tvätt. Hon är så fruktansvärt duktig… jag är bara rädd att hon ska bli för duktig, att hon lägger jobbiga känslor på en hög som till slut stjälper… ska göra vad jag kan för att hålla lite koll på henne i det avseendet, och hjälpa henne där jag kan.

Just för tillfället bidrar nog funderingarna som jag fortfarande bär på, efter samtalet med den där exkollegan i förra veckan, till att kroppen känns lite sjuk. I huvudet har jag förklarat för honom… hur alltihop har sett ut, från mitt håll. Resonerat om… konsekvenserna av ens handlingar. Och vikten av att följa den egna inre kompassen, så att man inte sviker sina egna värderingar… Och så har jag försökt förstå var han egentligen befinner sig. Känslomässigt. För någonstans så går hans budskap inte ihop… ju.

Berättade väldigt kort och summariskt om samtalet, för bästa favoritexkollegan idag. När jag berättade att han sagt att ”om jag inte vore gift med den jag älskar så skulle jag bli förälskad i dig”, skrattade hon till, och så sa hon: ”Hur ska jag säga det här nu då, så att det blir snällt… men: hur kan man veta att man skulle bli förälskad i någon… om man inte är det?” Vi hade inte tid att prata, så jag hann inte fråga mer hur hon menade. Ska försöka få chansen när vi ses under veckan.

För skojs skull gjorde jag en tarot-läggning idag. Med en fråga som handlade om… ja, om han och jag är ”menade för varann” och om jag borde vänta på att han ska bli redo, ungefär. Och… det var skrattretande. Jag har aldrig gjort en läggning tidigare, som gett svar som stämmer så väl med situationen… 😉 Så här blev den:

Position, och kort på respektive position:
Kärlekssituation: 7 stavar
Utmaningar och möjligheter, sätt som ni tillsammans kan förvandla hinder till ”step stones”: Tornet
Mina ”issues”, självundergrävande tendenser som kan påverka relationen, områden där jag kan leva i förnekelse eller sitta fast om jag inte undersöker mig själv och vidtar åtgärder: Page i bägare
Hans ”issues”, självundergrävande tendenser som kan påverka relationen, områden där han kan leva i förnekelse eller sitta fast om han inte undersöker sig själv och vidtar åtgärder: De Älskande
Råd till mig, förslag på steg att ta som kommer att harmoniera med vad jag vill med det som för närvarande är möjligt i detta förhållande: Drottning i bägare
Råd till honom, förslag på steg att ta som kommer att harmoniera med vad han vill med det som för närvarande är möjligt i detta förhållande: 3 bägare
Möjligt utfall, okända saker som håller på att ta form i relation till min fråga; kan indikera att ”the wild card” fortfarande inte är spelat i vår relation: Narren

Ska jag försöka ”läsa” med min vanliga distanserade, kritiska blick, så tror jag att jag ska tolka denna läggning ungefär så här: det är definitivt saker i rörelse. Väldigt mycket. Framför allt för hans del, men också för min. Det ser ut som om han kan tänkas ”krisa” lite, kring detta… och att han är klart attraherad av mig, men att det är osäkert om det är hans fru eller jag som är ”vägen till lyckan”… att familj och vänner, gemenskap, är väldigt viktiga för honom. Förmodligen står det lite stilla i hans liv eller relation… så han blir förtjust i mig, för att få lite fart på känslorna och i sitt liv. Inte på ett medvetet plan, såklart, men omedvetet.

Och mina delar av läggningen talar egentligen om samma slags ”förändringsfas” som min egen läggning för mig själv, i lördags, gjorde… att det är dags för det gamla att dö nu, och gå vidare med optimism och tilltro, men med erfarenheterna lagrade på ”rätt” ställen, som leder framåt.

Det är oklart om det är jag eller frun som är ”kärleken” för hans del… men det lutar nog åt att det är frun. Troligen är han i behov av lite äventyr och kanske lite bekräftelse just nu… men det är nog en övergående fas.

Förresten hittade jag en bild på hans fru, och insåg att hon och jag är väldigt lika, utseendemässigt… 😉

Nåja, tarot är ju ingen ”sanning”. Såklart. Men det är ett sätt att få fart på sina tankar, och att se saker från fler eller nya perspektiv. Så som coaching, eller terapi, eller samtal med vänner, är andra sätt. Men lite lustigt var det att korten, och de positioner de hamnade på, stämde så väldigt väl in på vår situation, och oss som personer… 🙂

Om vi båda klarar att inte flyga så nära ljuslågan att vi bränner oss, om vi kan ta det otroligt piano, så tror jag faktiskt att detta kan vara något som är bra för båda två. Vi behöver nog lite olika saker, kommer från olika utgångspunkter – han behöver kanske lite förnyelse och passion, medan jag behöver utforska och få liv i mina känslor i en takt som är långsam nog för att jag inte ska drunkna… en takt som jag styr över själv, helt enkelt. Kanske kommer vi inte att helt klara att inte bli förälskade i varann… vi är nog båda lite för varma, vänliga och kärleksfulla människor för att den andra inte ska bli lite betuttad. Men om vi försöker att ta det väldigt försiktigt med känslouttrycken, så ska vi nog kunna ta oss till det mer neutrala vänskapsläget. Jag hoppas att vi lyckas med det… för bådas skull, vi behöver nog det båda två… att kunna hålla kvar vänskapen. Jag ska försöka få tillfälle att prata med honom om det. Vikten av försiktighet. Och jag har inte bråttom med att få till det samtalet heller… lite tid hjälper nog till för att lugna ner det hela. Hoppas jag.

Och så hoppas jag att jag ska kunna sova sisådär en åtta timmar i ett sträck i natt. Så att kroppen kanske mår bättre, i morgon…

Annonser