Bilder och samtal

Alldeles full fart… hela dagen. Först arrangerade jag en fotosession med min arbetsplats. Den gick ganska bra, och snabbt, och sedan redigerade jag bilder att använda. Och så möte med bl a den där andra herren som jag både dansade och pratade ganska mycket med, under festen häromveckan. Han som också är gift. Som alla andra intressanta män. Eller jag menar de flesta. Jag får väl inte ge upp hoppet helt… 😉

Jag var beredd på att han kanske skulle vara stel och spänd, eftersom han nog faktiskt visade lite mer intresse än vad som kanske passade sig för en gift man, under festen… men han log bara stort, i samförstånd, när han kom och hämtade mig till mötet. Det verkar som om den där festen snarare innebar en ganska definitiv ‘isbrytare’, för hans del och när det gäller mig… det var skönt att få märka. Sedan var vi tre stycken som diskuterade igenom läget och utvecklingen i vårt projekt. Jag passade på att ställa en del djupare frågor om saker de gör, mest för att det ska bli lättare för mig att svara på frågor från andra håll sedan – men också för att jag verkligen är nyfiken… som alltid. Mötet drog över en halvtimme, men det var det värt, det gav mycket.

Inte förrän jag kom tillbaka till mitt rum kom jag ihåg att jag skulle ha berättat för herren från festen om min kompis fråga om ‘vem den där snyggingen’ som jag satt och pratade halva kvällen med, var… så jag slängde iväg ett mejl till honom, för jag ville verkligen ‘ge’ honom det. Det tog honom ett par timmar att klura ut vilken respons han skulle ge på det… 😉 Men till slut kom ett svar som signalerade glädje och lite nedvärdering av honom: ‘jaha, så tunnhårig, lönnfet och medelålders går kanske hem ändå’… 😉 Killen har inte fyllt 40, och lönnfet är han verkligen inte. Han ser faktiskt väldigt bra ut. Men kanske får han inte höra det så ofta… man måste kanske känna honom lite mer för att veta att han kanske ger ett kaxigt intryck, men han är faktiskt både jordnära och ödmjuk, på ett naturligt sätt. Jag fick ändå känslan av att han blev glad över komplimangen, att få veta att min kompis sagt så om honom… jag hoppas det i alla fall, för det var ju det som var min mening med att berätta det! 🙂

Eftermiddagen gick åt till några möten som bara avlöste varandra, och jag var alldeles för dåligt fokuserad för att känna att jag gjorde det bästa av dem. Jag är för trött, på något vis… och efter det sista mötet, när jag skulle hjälpa en kollega som även i vanliga fall har en aningens väl negativ, gnällig attityd och idag var värre än annars, så orkade jag inte muntra upp… jag bara hjälpte, utan att säga så mycket.

Trodde inte jag skulle orka jobba mer efter det… men jag svarade på ett antal mejl, och fixade några bilder för webben, innan jag kontrollerade tre gånger att jag hade jobbnycklarna med mig…. eftersom jag glömde dem i dörren igår, och fick ringa vaktbolaget sent igår kväll och be dem låsa in dem på mitt rum när de passerade… de på vaktbolaget som jag pratade med igår var otroligt trevliga och tillmötesgående, så jag skrev en lapp på dörren med ett ‘stort tack!’ till dem, innan jag gick hem. Ifall de passerar där i natt, tänkte jag… 🙂

Sedan tog jag lite bilder på hemvägen också, ljuset var så vackert. Kunde inte låta bli att fixa till dem och lägga upp dem på jobbwebben när jag kom hem… 🙂 Men nu ska jag inte jobba mer för idag, och ingen yoga blev det idag heller för jag känner mig för matt på något obestämt vis.

Jag drömmer… om män (som jag känner), relationer, osäkerhet men också värme och kanske kärlek… och får en massa självinsikter, under nätterna, just nu. Eller rättare sagt så ser jag mig själv utifrån och från andra vinklar än jag redan gjort sedan innan. Jag tror att det är ett sätt att… växa, kanske? Jag vet inte, men trots att drömmarna känns osäkra så känns de samtidigt nyttiga, på något sätt.

Hoppas på bra sömn i natt… jag är så himla trött, nu… vet inte vad som väntar i helgen, kanske bio med dottern och hennes pojkvän (han hade blivit på-riktigt-ledsen på henne när han fått veta att hon ätit kräftor med mig och min exkollega härom helgen – han får visst sina il av mammalängtan efter hennes mamma också… :)) Jag hoppas att vi ska kunna se Stieg Larsson-film nummer två, vad den nu heter. Men vi får se. Först och främst längtar jag efter att få känna mig pigg igen…

Annonser