Fler som tycker, om mig…

”Jag tror inte att jag mött någon som hyllat sig själv och sin förmåga så mycket som du.”

Och ovanpå det, så har jag dessutom mage att inte ta åt mig så som det är menat… för att jag inte betraktar vare sig mig själv eller andra på det sättet.

Och det är förmodligen en förolämpning mot min omvärld, det också. I det här landet är man en bättre människa om man bara misstror sin förmåga, och tvivlar på sig själv… och det passar inte med min syn på människan.

Men bland folk som läser min blogg finns tydligtvis personer som provoceras av att jag är säker på det jag ser, tills jag får entydiga, konsekventa och för mig övertygande tecken på att jag bör revidera min uppfattning. Jag reviderar min uppfattning jämt och samt, men inte för att andra kräver att jag ska göra det utan för att det känns rätt i mig. Det är visst jättedåligt…

Jag är allt lite för kaxig, jag. Tror att jag är något.

Och det konstiga med det, är att det är jag ju… precis som alla andra… fast just jag får visst inte tycka det… det tycker jag är lite konstigt. Det är visst något som jag inte förstår, om min plats i tillvaron…

Annonser