Gårdagen…

… slutade med att jag pratade i telefon med Lady S en god stund, och så ringde C, och sedan blev jag hämtad av dottern med kompisar och vi åkte och såg Harry Potter. Den var bra, bäst hittills av filmerna tycker jag nog, och det är ju inte så enkelt åstadkommet av dem som skapar hela denna serie av filmer… Sista biten hem var jag själv med dotterns kompis som körde, och hon var så himla trevlig och konverserade både artigt, intresserat och samtidigt avspänt… jag blir lite lycklig av de här ungarna, de kan vara rättså dryga mellan varven men det glömmer jag helt, när de är trevliga, som igår… 🙂

Jag yogade igår, men kom inte ut något annars. Idag har jag slängt en del sopor, handlat lite mjölk och gått en runda vid sjön, en annan väg än jag brukar gå. Satt en stund i solen (och blåsten) på en brygga, gjorde yogaandning en stund och några sittande yogaövningar, mest för att töja ut musklerna som suttit vid datorn mest hela tiden annars…

Jag har kommunicerat ganska intensivt med en människa som… betyder mycket för mig. Det har varit givande, och det har tagit stopp… sådär som det alltid verkar göra, till slut… och den här gången är jag riktigt ledsen, för det är en människa som… har betytt ganska mycket för mig, under ganska lång tid…

Vi pratade bland annat om mina svaga punkter eller sårbarheter. H*n uttryckte att h*n anade att de fanns där, lite osynliga, under ytan… och jag blev själv nyfiken på vad det kunde vara som h*n såg, så jag började känna efter i mig själv.

Jag tänker att… jag tycker att mina svagheter lyser igenom ganska tydligt, här på bloggen. Jag skriver kanske inte ut dem i klartext så ofta, men eftersom jag ‘läser bakom orden’ när jag läser sånt som andra skriver, så har jag nog tyckt att jag låter mina svaga sidor lysa igenom ganska tydligt i det som jag skriver – särskilt som jag skriver så mycket, och så personligt. Jag skriver anonymt, men samtidigt så väldigt personligt att den som kan och vill, enkelt kan förstå… vem jag är, som person, inte identiteten men personligheten.

Och vad är en svaghet? Det som den ena tycker är en sårbar sida, eller en dålig sida, tycker en annan är en bagatell eller ser den inte ens… fast nu var det inte dåliga sidor utan svagheter, sårbarheter, som vi pratade om.

Vi pratade också om saker… åsikter som jag uttryckt, om vad jag sett av den andra personens agerande i vissa sammanhang. Och… jag tror att jag uttryckte mig för rakt på sak… att det blev för kantigt, det jag sa, med för lite nyanser… Jag har känt redan innan vi började kommunicera mer direkt med varandra, att det här är en människa som… har ganska höga förväntningar på… att bli ‘sedd’, på rätt sätt… och jag har känt att risken är väldigt stor att jag kommer att göra den besviken, genom att inte räcka till…

Och… jag tycker inte att det är någons fel att kommunikationen strandade – jag vet inte om jag borde tycka att det var mitt fel, för jag kan inte se riktigt vad som blev så fel, och det är väl just det som är felet, att jag inte kunde se den här människan så som den ville bli sedd… så det slutade med att jag gjorde den besviken till slut, ändå…

Och det gör… ont.

Jag har ‘förlorat’ så många människor som jag kommunicerat väldigt tight med, under de senaste månaderna, och de flesta av dem har varit män från någon av dejtsajterna som jag egentligen inte ens har hunnit lära känna och därför har det inte känts väldigt mycket när kommunikationen har strandat eller självdött… men det har såklart ändå slitit på mig. Och det här gör ont. Såpass att jag la mig i soffan och grät en stund… och det är väl bra, det också. Jag behövde kanske det också… egentligen. Även om anledningen är väldigt tråkig…

Ja, där har ni väl en av mina svagheter, i alla fall. Att jag tar till mig människor på riktigt… även när det gäller kortare bekantskaper, ifall det har känts som om man har kommit varandra nära på riktigt. Det är en av mina svaga punkter… så jag blir ledsen på riktigt, när en människa som betyder mycket för mig, försvinner ur mitt liv… Det borde vara en mänsklig och inte konstig sida, men jag har lärt mig de senaste åren att väldigt få människor tar in andra på riktigt – inte ens människor som har funnits med en i väldigt många år, har nödvändigtvis tagit in en som om man vore en riktig och viktig människa, för den…

Jag tycker att det borde vara ‘normalt’ att de som jag kommunicerar så nära med som jag har gjort med flera av de här människorna, som delat med sig tillbaka, tar in mig på motsvarande sätt som jag tar in dem… för mig är det väldigt svårt att förstå att det kan räcka med att man inte når fram till varann på ett område under en stund, för att den andra ska sluta vara intressant eller viktig.

Och det är en av alla mina svagheter… att jag fungerar som jag gör. Tar in människor på riktigt, och sörjer dem alltså när de försvinner…

Jag lär mig efterhand att människor betraktar sina medmänniskor som oerhört utbytbara. Jag lär mig att timmar av kommunikation, nära och personlig, kan sluta ha ett värde från en sekund till nästa… jag lär mig… att ta lätt på relationer. Det finns inget annat jag kan göra – så många av mina erfarenheter från de senaste åren, har visat mig att… skulle jag ta varje sådant här… avslut, som en djup sorg, så… skulle jag gå under. Jag lär mig att alltid betrakta relationer som om de kan ta slut vilken sekund som helst – och inte sällan av orsaker som jag inte ens förstår, eller ibland ens får veta… jag lär mig något som inte alls faller sig naturligt för mig. Men jag lär mig.

Sommaren då jag bodde i Malmö spelade vi ofta en skiva med Kajsa Grytt & Malena Jönsson som heter ‘Historier från en väg’. Den är mättad med vemod… och så vackra melodier och texter… den finns inte på Youtube, annars skulle jag lägga in låten ‘Brev från ett torg’. När jag hörde den, då, som drygt 20, tyckte jag alltid att den texten var så… obegriplig… jag kunde inte förstå hur man kunde ta så lätt på ‘kärleken’… och nu lär jag mig att man kan ta så lätt på vänskapen också… det gör ont, och jag kan inte annat än acceptera att det är så. Här är texten i alla fall, känslan i den passar så bra just nu…

Brev från ett torg
Varje svar är byggt på lögner
varje vänskap byggd på spel
och den som vägrar spela med
han svälter snart ihjäl
men jag vägrar vara bitter
för jag vet ju inte själv
vad sanning är

Vi träffades på krogen
ja vi satt väl där och log
du sa nånting om slumpen
som jag inte alls förstod
för du var vackrare än livet självt
det kunde varje männska se

Och stjärnorna var klara
och luften var så sval
och gatan lät som bergakungens sal
i parken gick det människor
och vandrade som vi

Och jag sa nånting om kärlek
som blev svårt att reda ut
att om man stannar upp och tänker…
så tar den nästan alltid slut
sen lekte du med handen i mitt hår
och bad mig att få följa med mig
hemåt när jag går

Och natten blev så våldsam
och morgonen så öm
vi lovade varandra evigt liv
för kärleken
och löften blir så vackra
om man glömmer världen
och säger dom med glöd

Jag vaknade på dagen
ja jag minns det mycket väl
du skrev det känns så svårt
att överge en del utav sin själ
brevet det var vackert
men kärlek, om det fanns nån, den var död

Jag tog mig en kopp kaffe
och en bulle på ett torg
jag såg på männskorna som vandrade förbi
jag gick sen utan mål, men hade svårt
att känna sorg

För jag hade sagt nånting om kärlek
som blev svårt att reda ut
för även om man inte tänker alls
så tar den slut…

Varje svar är byggt på lögner
varje vänskap byggd på spel
och den som vägrar spela med
han svälter snart ihjäl
men jag vägrar vara bitter
för jag vet ju inte själv vad sanning är

© Kajsa Grytt & Malena Jönsson, 1986
Annonser