Inne i mänskligheten

När jag hälsat på grannar, bekanta, kassörskan, idag… har jag öppnat munnen och sagt ”hej”, men inget ljud har kommit… Jag får konstatera att jag har varit i stort sett röstlös i flera dagar nu. Länge… det är något med stämbanden… de vill inte riktigt. Visserligen har jag knappt pratat med någon dessa dagar… men… ja, jag undrar vad det handlar om.

Varför min röst inte vill höras.

Jag har fått förtroendet att läsa inlåsta ord… ord som är nedslag under en skilsmässoprocess. Ord om en människas… förtvivlan… en helt vanlig, skitig skilsmässa, med tillhörande bristande stöd från omgivningen, och med andra personliga katastrofer samtidigt. Det vanliga livet, alltså… och hur det vanliga livet ibland faktiskt bara kan bli för mycket.

Vi vanliga människor klarar inte att härbärgera hur mycket känslomässiga påfrestningar som helst, utan att förr eller senare gå sönder… mer, eller mindre.

Någon timme har jag ägnat åt att… försvinna in bland orden. Att läsa en människas personliga berättelse ur sitt liv… berör. Dramatik eller vanligt liv, det spelar mindre roll… man blir berörd av att läsa… berättelser om mänskligt liv.

Jag glömmer… eftersom jag numera så sällan ramlar över bloggar som handlar om livet… hur mycket man faktiskt berörs av att följa en människas hit-och-dit-farande för att få ihop tillvaron. Plötsligt känner jag ännu tydligare att… på sätt och vis har man ett ansvar för det man förmedlar, med sina ord… även om det alltid är i läsarens skalle som tolkningar och känslor sker, så… har man ändå, på sätt och vis, ett ansvar för att man påverkar människors liv med sitt skrivande. Inte ett ansvar som innebär att man ska anpassa sig efter läsarna – även bloggar läses ju fullständigt frivilligt – men ändå, ett ansvar för de ord som man samlar ihop och förmedlar till sin omvärld… svårt att förklara, riktigt.

Det är väl som med det mesta annat i livet – vad som sker, beror på en kombination av allt som… bidrar till situationen. Det handlar inte om skuld… men även en fjäril i Amazonas, vars flaxande i förlängningen skapar stormar i Asien, är i någon mån ansvarig för vad den åstadkommit. Inte på ett medvetet plan – bara på ett orsak-och-verkan-plan…

Det är en människa som jag på sätt och vis har följt under ganska lång tid. Jag har läst en del av texterna tidigare… och blir nu påmind om min känsla av… att inte räcka till. Jag kan känna med, jag kan verkligen känna in… men min känsla är att den där handen som jag vill sträcka ut… den räcker ingenvart. Den kanske inte ens är önskvärd

Jag vet att avsikten med att låta mig läsa, verkligen inte var att få mig att känna mig otillräcklig. Och jag kan inte ens riktigt inför mig själv förklara vad det är som gör att jag känner det så… det är något med den här människan som gör att jag känner att jag aldrig skulle kunna… nå fram. Att mitt sätt att visa medkänsla… inte räcker.

Nu handlar ju det mesta av de här texterna om händelser och känslor som passerat för ganska länge sedan. Jag vet att den här människan inte känner och mår så, nu

Jag vet att jag, som människa, är ganska mycket. Ganska bred, på alla områden… jag kan förstå det allra mesta, och jag vet att min mänskliga spännvidd är större än de flestas. Både när det gäller känslor, erfarenheter, kunskaper och förmågor. Och ändå… känner jag att jag inte räcker till, med den här människan. En ovanlig, och aningen frustrerande, känsla…

Så, för att bryta känslan av att ha levt en stund i en annan människas (passerade) helvete, har jag cyklat till affären och köpt lite mat. Och sedan har jag ätit den framför en av världshistoriens mest vetenskapligt korrekta och seriösa filmer – Ghost busters… 😉 Man landar ganska bra i den triviala verkligheten, med en sådan film… 😉

Jag blir inte klokare med tiden, tror jag… vare sig av att spendera tiden själv, eller av att göra annat heller… kan inte bestämma mig för om jag ska resa eller inte. Eller ringa någon kompis för att be om hjälp med allt som ska skeppas bort… eller gå igenom allt som ska hivas, innan det rensas ut. Jag får nog gå en promenad runt sjön, och se om det rensar skallen något…

Annonser