Come give me love

Den här låten har snurrat i min skalle i flera dagar nu. Den försvinner inte. En natt följde den drömmarna… märkligt. Videon är gräslig, men jag hittade ingen utan textning, så det får vara så här… 🙂

Rent musikaliskt tycker jag att det är en av de bästa låtarna som Ted gjort. Inte många artister har förmågan att göra både sin röst och hur orden sjungs, till ett av instrumenten i låten, som Ted kunde…

Som jag har förstått det, så skrev Kenneth de flesta av Teds låtar. Men jag undrar alltid i hur hög utsträckning som texterna återspeglade Teds personlighet… för texterna handlar, som i den här låten, väldigt ofta om ”kom och rädda mig”… och de innehåller nästan alltid något mått av ägandekrav, och hot om vad som ska hända ”om du sviker mig” – hot om det som Ted i slutänden gjorde, av sitt liv…

”Kom ge mig kärlek
och livsmotiv”…

Å ena sidan kan jag känna att det är lite… modigt, nästan, att bara fläka ut sin oförmåga att… bära sig själv, som Teds låtar ofta handlar om. Å andra sidan är det ett omöjligt och osunt krav att ställa på andra människor… ingen kan ge en annan dens motiv för att leva. Jag minns att jag läste en intervju med Ted, efter att han lämnat den sekt som han ingick i ett tag, men inte så jättelångt innan han ”can´t stop the train from rolling”… innan han verkställde det där hotet, om ingen kom och tog hand om honom… Intervjun var med honom och en kvinnlig vän, och… Ted beskrev det som om de var ett par och skulle gifta sig, han var uppenbarligen förälskad i henne, medan hon försökte modifiera budskapet till journalisten lite, genom att säga att de var väldigt nära vänner, men… ja, de var ju uppenbarligen inte älskande, som Ted beskrev det som. Känslan jag fick av intervjun, var snarast att den där kvinnan var hans psykvårdare… och kanske var det så också. Han hade uppenbarligen inte riktigt verklighetskontakt, just då, i alla fall…

Och samtidigt… är Teds sånger fulla av vackra ord, som låter väldigt vackra tillsammans. Utan de orden skulle låtarna… tappa… de hör verkligen till låtarna, som en del av helheten. Trots att de ofta inte alls har något sunt budskap om vad kärlek är, eller kan vara…

Så jag hamnar i ett mentalt bryderi med mig själv, av att den här låten fastnar i skallen på mig… den gör mig ledsen och beklämd, samtidigt som den är så mäktig och vacker…

”Jag vet en vän
som är lika blåögd som jag
Vi borde få det bra”…

De orden var orsaken till att låten kom till mig, den här gången. Funderingen om… naivitet… som är en stor del av mig, och som jag inte vill tappa, men som är så otidsenlig och opraktisk i det hårdnande klimatet människor emellan…

Jag ska fundera vidare i de banonrna, i relation till boken jag läser, i ett kommande inlägg. Nu har jag kanske fått ur mig den här låten, i alla fall… 🙂

Annonser