Musik…

… ska byggas utav glädje… med Lill Lindfors, får utgöra min utgångspunkt för denna måndag. ”Musik – det får ni ändå medge – den gör glädjen ännu mera glädjerik!” 🙂 Det är en av mina ‘glad-låtar’, tillsammans med Katrina & the Waves låt ‘Walking on sunshine’. Annars har himlen öppnat kranarna idag igen, just nu bara vräker det ner… men det är övergående. Och jag hann spendera några timmar ute igår, en god stund på en brygga, fast solen höll sig undan lite för mycket för att det skulle vara helt bekvämt att ligga i bara bikini.

Prinsessan Birgitta spelade bl a den låten i sitt Sommarprat igår. Till min förvåning upptäckte jag att några av de bloggande damerna som är en aning äldre än mig, tyckte att det var ett tråkigt program… att hon pratade för… fritt, eller något. Jag tyckte att det var det bästa Sommarprogrammet på flera dagar – Birgitta var lite småkul emellanåt, och jag gillade hennes… lite strama, ”uppfostrade” attityd till… allt möjligt, hon verkade uppriktigt tycka att hon haft ett bra liv, som hon var tacksam över. Framför allt pratade hon om mer än ett ämne, vilket de senaste dagarnas Sommarpratare inte gjort… jag förstår inte damernas åsikt om Birgittas prat. I synnerhet som en del av de damerna har retat sig på att jag kliver utanför ramarna för vad man tillåts prata om, och hur… jag hade kanske trott att de skulle gilla en (ännu) äldre kvinna som höll sig inom ”anständighetens” ramar… men kanske vill de bara bestämma hur andra ska få vara, det är kanske den enda röda tråden.

När jag var en ung kvinna, tonåring närmare bestämt, fastnade jag för Jenny Josephs dikt ”Warning”. Jag tyckte att det var något så befriande, i tanken att brutal-bryta mot både kvinno- och åldersrollen på det sättet som beskrivs i dikten… men efter att jag har blivit både tillsmockad och utfryst av äldre damer som karskt menar att ”det är så skönt att bli äldre, för man struntar i konventionerna och kan göra som man vill”, har jag omvärderat en del av det där… Visst är det bra att människor vågar tillåta sig att vara ‘sig själva’, oavsett både ålder, kön, ras, läggning eller vad det nu kan finnas fler för kategorier. Det tycker jag fortfarande… men jag har börjat tycka att… det finns en hel del äldre kvinnor som använder sin minskande attraktivitet hos både män och samhället i stort, till att bete sig hänsynslöst i stället. De liksom… hämnas. Och det tycker jag varken är charmigt eller befriande, att se… det är bara rätt upp och ner respektlöst mot andra människor, och otrevligt.

Det blir inte charmigare att vara destruktiv för att man är äldre. En 65-årig ligist är inte bättre än en 15-årig… däremot har man all anledning att förvänta sig att en människa som levt mer än 40 år eller så, ska besitta större förståelse och ödmjukhet inför utmaningen i att vara människa, än en 15-åring kan.

Jag fortsätter med jazz, idag… märkligt, det är en av de musikgenrer som jag givetvis har hört, det hör till både familjens musikutbud och den svenska musikskolningen, men jag har inte aktivt valt att höra så mycket jazz. Men Monica Zetterlund är givetvis en av de härliga jazzmusikerna… hennes röst, fast den inte håller tonen alltid och låter lite sprucken, tycker jag är vacker, till skillnad från Anne-Li Rydés… hörde lite av henne på Allsången härom dagen, och tyvärr tycker jag nog att hon borde ägna sig åt något annat än att sjunga… det räcker inte riktigt att det är ‘synd om henne’ för att hon tappert har kämpat sig igenom flera allvarliga stämbandsinflammationer, hon låter inte bra, ändå… tråkigt nog tycker jag inte det, fast jag tycker att hon verkar vara en så himla sympatisk tjej.

Jag har lagat libanesisk och indisk mat, de senaste dagarna. Jag blir faktiskt, till min förvåning, inspirerad av en del av matprogrammen på TV… och det gläder mig mycket att jag verkar ha fått lust till matlagning. Det trodde jag inte skulle hända… 🙂 Äkta vaniljsås kokt med vaniljstång, äggulor, mjölk och grädde har jag åstadkommit, till ‘tarte fin’ med jordgubbsskivor på… jag behöver bli mer noga när jag ska laga efter recept, jag improviserar nästan alltid när jag bakar eller lagar mat, och det  funkar ofta, men inte alltid.

Den här boken som jag råkade köpa pga bristande uppmärksamhet, ”Bortom the Secret” av Lisa Love (vilket namn att ha, va!! :)), har visat sig vara en balanserad, trösterik och människovänlig sammanfattning av hur vi människor fungerar, och hur vi kan påverka våra liv. Några citat ur boken, som jag tycker är extra bra:

Dina tankar skapar inte allt som händer i ditt liv. Vi lever inte i isolerade världar.

Det finns något som man kallar grupptankar eller kollektivt tänk. Andra kan påverka dina tankar både positivt och negativt.

Kom ihåg att en del av det som händer kanske inte är ditt eget fel. Det är den berättelse du berättar om dig själv och händelsen som är viktig.

 Alla känslor har en gåva till dig, och alla känslor är dina vänner.

När du blir herre över dina känslor kan du dra till dig det du behöver för att uppfylla själens behov i stället för egots.

Ondska är bara baksidan av livet, och ondska existerar i världen.

Ondska är något som tidigare var bra, som inte längre är användbart men som vägrar att dö.

Ondskans funktion är att blockera medveten utveckling och försöka hejda rörelsen mot det högsta goda.

Antingen det är medvetet eller inte kan andra försöka sabotera för dig, så att de mår bättre på din bekostnad.

Om du vill manifestera Anden i världen är det av avgörande betydelse att du lär dig hantera andras motstånd skickligt och harmoniskt.

Att veta vad du inte vill ha är lika viktigt som att veta vad du vill ha. Lär dig använda både attraktionslagen och repulsionslagen.

Du kan äga okunskap och oskuldsfullhet inom dig, och det i sin tur kan göra att du inte lyckas manifestera vad du vill ha eller hindra dig från att verka mer effektivt i världen.

Förlåt dig själv för att du inte lyckas dra till dig det som du tror att du vill ha och behöver. Hitta sedan kontakten med själen och Anden igen, och fortsätt på nytt.

Även de bästa planer kan gå snett, så var öppen för överraskningar på vägen.

Tålamod, uthållighet, harmlöshet och omdöme är alltid värdefulla egenskaper, men de är helt nödvändiga i det avslutande steget av attraktionsprocessen.

Jag tycker att hon har en ovanligt kärleksfull och ödmjuk inställning till hela konceptet med att ‘vi skapar våra liv med våra tankar’, och ‘allt vi får har vi dragit till oss’… till skillnad från väldigt mycket av dagens andliga/personlighetsutvecklande budskap, som jag tycker gärna landar i ett närapå fascistiskt, individualistiskt ansvarsförläggande. Många skrattade åt Livets Ords absurda åsikter om att den som är handikappad har dragit till sig djävulen, eller något åt det hållet, när den rörelsen startade… men ärligt talat är det ganska mycket av dagens ‘andliga budskap’ som andas av samma inställning. Tänker man efter lite, så blir det faktiskt ganska inkonsekvent när vi å ena sidan förväntas ta ansvar för vad vi sänder ut till andra (eftersom andra påverkas av det vi signalerar), och å andra sidan är vi själva till 100% ansvariga för alla våra känslor, tankar och livsförutsättningar… det går ju faktiskt inte ihop. Vi kan inte både vara våra egna öar, där allt ansvar för allt som händer oss är vårt eget, och bära ansvaret för hur vi påverkar andra… om vi nu inte påverkar varandra, inte är delansvariga i varandras liv.

Jag antar att strävan efter att söka ‘skulden’ för att någon blir illa behandlad, hos den individen själv, handlar om att vi är rädda för att ‘smittas’ av den andras elände. Jag tror också att… vi människor är flockdjur, och i de flesta flockar finns det hierarkier. Någon ska vara ‘längst ner’, och om någon blir illa behandlad av någon i gruppen, är övriga snabba med att ta tillfället i akt att sparka på den som ligger… för att undvika att själva hamna längst ner.

Tjusigare är inte vi människor. Vi är djur, vi också. Men vi är djur med kapaciteten att medvetet skapa andra förutsättningar i världen… det gäller bara att tillräckligt många vill arbeta i den riktningen. Så ser det inte ut idag, annat än fläckvis… och vi som jobbar i den riktningen är nog ofta människor som fått tillräckligt med kärlek och acceptans under vår uppväxt, men framför allt har vi inte integrerat de negativa saker som andra gjort mot oss under livet, i våra självbilder. Vi håller helt enkelt fast vid att ‘har någon betett sig illa mot mig, så har den det’. Vi tar inte på oss ansvaret för andras onda beteende… och intar därmed inte positionen längst ner i hierarkin, vilket vi förväntas göra av dem som sparkat på oss. Och ju mindre vi går med på att ta den platsen, desto starkare aggressiva reaktioner får vi tyvärr förvänta oss från dem som har egna behov av att rättfärdiga den hierarkiska ordningen… för om det vore fel med hierarkier, så har de ju levt på de sätt som de gjort, helt i onödan.

Samma princip som gör att kvinnor fortsätter att rättfärdiga kvinnlig könsstympning. ‘Eftersom jag har tvingats leva med denna smärta hela mitt liv, så måste jag försöka hitta orsaker som rättfärdigar det… och då måste jag såklart se till att mina döttrar lever efter samma premisser. Om jag tycker att det är grymt att utsätta mitt barn för könsstympning… måste jag ju tycka att mina föräldrar var grymma, som utsatte mig för det… och det blir för besvärligt.’ Det blir smärtsamt på ett känslomässigt plan, i stället.

Den stora utmaningen i livet handlar om att freda sig från de ondas illvilja, utan att ta i mer än nöden kräver. Den blir inte lättare av att det finns en inställning, särskilt när det handlar om kvinnor, om att det är fel att försvara sig… och den största utmaningen, tycker jag personligen, är att lyckas hålla fast blicken på de goda människorna… att inte låta de ondskeskapande människorna få skymma blicken helt. Det är svårt.

Och nu pratar jag alltså om det bekväma i-landslivets utmaningar. Vi som inte behöver kämpa särskilt mycket för vår överlevnad. Alla svenskar, t ex. Åtminstone alla som är ‘svenskar’ sedan minst en generation tillbaka, det kan vara tuffare för en del av dem som inte har flera generationers rötter i det här landet, framför allt för dem som lever utan ‘papper’… Men vi som är födda in i lyxlivet som det innebär att veta att ‘samhället’ kommer att se till att vi får tak över huvudet och mat på bordet, om vi bara sträcker ut en hand… vi har den sortens utmaningar att hantera.

Att försöka göra vårt bästa för att de ondskeskapande människorna inte ska få förstöra det fantastiska, generösa och människosnälla samhället som vi haft turen att få födas in i.

Jag återkommer säkert till den där boken. Det räcker inte att läsa en bok, så är man ‘hel’ sedan. Det handlar, alltid och utan undantag, om att arbeta med sig själv… man kommer aldrig undan enklare.

Det har slutat regna. Jag ska pausa Zetterlund för stunden, och ge mig ut i naturen. Ha en fin måndag.

Annonser

One thought on “Musik…

  1. Ping: regndroppar » Blog Archive » Sanningen om hemligheten

Kommentarer inaktiverade.