Solen…

… har skinit idag, största delen av dagen. Jag har känt mig… ur slag, fortfarande… i ofas med mig själv, på något vis.

Men idag har jag suttit en stund på balkongen och försökt sola – kallt och blåsigt var det, och mattan på golvet var genomvåt, efter gårdagens hällregn… så jag satt på ett sittunderlag, och inte särskilt länge.

Och så har jag gjort yoga. Långsamt, långsamt… och efteråt låg jag på spikmattan och slumrade bort en stund, innan jag tog mig iväg till affären och köpte en del mat. Idag blev det lite lax, creme fraiche med franska örter, en näve färsk dill, citronpeppar och så en näve räkor på det, som sås till pastan. Dottern kom efter en stund, hon hade jobbat… och saker hade blivit bättre på jobbet, hon har plötsligt fått bli chef för en av verksamhetsdelarna… 🙂 Ingen högre lön för det, tyvärr och så klart… men ett löfte om ett arbetsintyg om vad hennes chefsansvar inneburit, i alla fall. Det verkar som om den chefen som pratat bakom ryggen på henne, har pratat med de andra, ”gamla” cheferna om dottern, och nog fått klart för sig av dem att dottern faktiskt är väldigt duktig. Dottern hade i alla fall klargjort för den chefen hur hon ser på att h*n inte pratar direkt med dottern om h*n har några invändningar mot hur dottern sköter jobbet. Tror att den saken kan vara utagerad nu… men när hon kom hem idag, var hon trött och tyckte att hon haft en skitdag. Nästan det första hon sa, var att hon insett att hon behöver vänja sig vid att inte förvänta sig att jobbdagarna ska bli underbara, eftersom hon då blir så himla besviken när de inte blir riktigt så fantastiska. Det är fint att få höra att jag nog har lyckats lära henne en del, både om hur hon fungerar, och hur man kan göra det lättare för sig i livet… hon är bra, min dotter.

Jag har tänkt att om det nu blir så att hon äter här en gång i veckan ungefär, så ska jag nog öva mig på att komma på fler fiskrecept, eftersom jag vet att fisk är något som hon absolut inte lagar själv, och inte äter på jobbet heller. Vi behöver ju fisk en gång i veckan… det gör ju människokroppen, för att må bra. Vi har slarvat en del med det…

Idag bjöd jag på efterrätt också. Köpt äppelpaj med vaniljvisp till. Så nu vet jag att hon har ätit både ”brett” och lagom mycket, idag i alla fall… 🙂

Det var skönt att få prata med henne, även om det blev en ganska kort stund eftersom hon skulle hem till tvättiden. För att hinna prata mer, promenerade jag med henne nästan ända hem till henne… så jag fick mig en ganska ordentlig promenad idag, också. Snorar gör jag fortfarande, och hostan sitter i, men den är lite lättare… tror det går åt rätt håll.

Jag vill bli frisk nu. Inte vara förkyld, och inte ha ont i magen precis hela tiden… det tär på krafterna att ha det… frisk och pigg och på alerten vill jag bli, och så vill jag få lust och ork att göra något av denna min semester… jag blir bara rastlös och otroligt missnöjd med mig själv, av att gå här och inte få något vettigt gjort…

Funderar på att åka ner till mamma nästa vecka. Träffa K och hennes familj, kanske brorsan, kanske en tur till huvudstaden också… och så vill jag träffa Sl, trots att han var inloggad på dejtsajten en gång under hela gårdagen och en gång nu i kväll, utan att skriva något till mig… jag har inte hört alls från honom sedan vi pratade i förrgår kväll. Min känsla säger mig att han vill backa ur… men den här gången tänker jag inte driva på alls för att få veta. Kanhända får han lust att ha mer kontakt igen, om han får gå och grunna och vara med barnen, några dagar… han får vara i fred i alla fall, och jag tänker inte ens skriva till honom. Det är hans tur att ta steg, nu… om det ska tas några.

Jag funderar också på att höra med herr dansk om han vill träffa mig ifall jag åker till huvudstaden. Jag skulle ju fortfarande ha velat träffa honom, i alla fall… det känns så himla rumphugget att kommunicera så mycket och ganska länge med en människa, och så inte ens få träffas. Om jag meddelar honom att jag åker dit den eller den dagen, och frågar om han vill komma dit och träffa mig då, så är bollen helt hans, och tackar han nej till det så kan jag släppa honom helt sedan.

Jag har insett att han har tagit bort mig från sin kontaktlista, i msn. Så han ser inte när jag är inloggad… men jag ser honom, för jag har inte tagit bort honom. Och han har inte blockerat mig… vilket han lika lätt hade kunnat göra, om han verkligen inte ville ha mer kontakt med mig.

Jag tror att en stor anledning till min frustration, är att medan jag inte alls hade tid och ork att fokusera på de här dejterna, dvs medan jag jobbade som en dåre och dottern tog studenten och vi hade en massa besök, och hon flyttade hemifrån… fanns det män som ville ha kontakt, och helst planera för att träffas också. Och nu, när jag äntligen har tid att fokusera… då finns det ingen alls… jag hade verkligen sett fram emot att bli ledig, och ha orken och tiden för att planera och träffas med ffa herr dansk. Och så föll han bort, och så hade jag lösa planer på att träffa andra också, vänner… och så funkar inte det heller, av olika anledningar.

Det känns helt enkelt helt galet, att försöka göra allt samtidigt och i 180 knyck… för att sedan, när det äntligen blir lugnt, inte ens ha möjligheten att göra sådant som jag hade velat.

Jaja. Nu får det bli lite TV, och sedan sängen. Behöver en normal, och hel, natts sömn…

Annonser