Jag har…

… som inte så mycket att säga, just nu… känner mig rätt seg. Så jag börjar min dag med rejäl frukost, och ”Ace of Spades” med Motörhead, på rätt hög volym… 😉 Tjohej, nu blev jag vaken, i alla fall! 🙂 Hoppas att grannarna var vakna redan… 😉 Puh, jag landar igen med lite Sarah McLachlan…

Mådde rätt risigt igår. Jättestel och krokig i ryggen, och hostig, så det blev ingen yoga igår. Fick inte mycket annat gjort än att mejla med den där nya bekantskapen som bor i samma stad som mamma.

Ja, och så lyssnade jag på P1, sms:ade lite med dottern som skulle ha ätit med mig igår kväll men hade sådan mensvärk att hon inte ville upp ur sängen, ritade mönster för att sy om favoritkappan, och gick till affären och handlade. Kallt var/är det, men på kvällen sken solen och i medvinden var det nästan varmt. Läste i mina böcker, låg en del på spikmattan, och lagade mig ordentlig middag. En dag som egentligen kunde ha varit riktigt skön, om jag hade känt mig friskare…

Och så pratade jag i telefon med den där som bor i mammas hemstad. I en sex timmar eller så. Vi har just blivit bekanta, det blev vi för att jag plötsligt tröttnade på att inte fatta varför män surfar in på ens sida på dejtsajter, men utan att ens säga ”hej, du verkar intressant”, eller vad som helst… och det råkade vara just han som surfat in senast, så jag skickade ett meddelande till honom och frågade varför. Han vågade svara… 😉 Två orsaker var det för hans del: att han tyckte att jag bodde för långt bort, och att han har provat att säga ”hej” till en massa kvinnor som helt enkelt inte svarat… visst händer det att jag säger ”hej” till män som inte svarar också, och jag bryr mig inte precis om det, men det verkar vara mer vanligt att kvinnor ignorerar män på sajterna. Lite ohyfsat, tycker jag… men vad hade jag egentligen väntat mig, folk beter sig ju överhuvudtaget mer ohyfsat på nätet än de skulle våga göra i det vanliga livet.

Just den här mannen har ingen bild av sig själv i sin presentation. Så det är väl inte hans utseende som gör att kvinnor backar… och det var följaktligen inte det som gjorde att jag tog kontakt, heller. Jag har bild på den sajten, och när jag bad honom om en bild skickade han direkt. Han ser inte bra ut, i mina ögon, lite… köttigt utseende, liksom lite plufsig och blek, på den bilden i alla fall. Jag tror inte på attraktion, från mitt håll… men jag hade nog inte fallit för exet heller om vi hade bytt bilder innan vi sågs, mest för att han såg anskrämlig ut på de bilder han hade på sig själv… fast det är andra faktorer också som gör en människa spännande även innan man setts…

Den här mannen är 10 år äldre än mig. Har tre barn varav två är vuxna, skilde sig från frun för för några år sedan för att han träffade en passion via nätet… vi pratade ganska mycket om det igår, jag frågade ut honom och hörde att trots att han tyckte att det var helt fel att göra på det sättet som han gjort, så letade han hellre förklaringar till att det blev så, än att bara rakt upp och ner stå för att ”jag betedde mig fel och illa”. Hans exfru verkar vara en osedvanligt sansad människotyp också, för hon hade inte rivit upp himmel och jord och i princip inte brytt sig om det faktum att han var otrogen några månader innan han berättade för henne… hon mådde sämst över att han ville skiljas, och det är klart att det var ju det som fick mest påtaglig effekt för hennes liv… men jag får nog intrycket av att hon hade mest ”kamrat-känslor” för sin man, just det som han hade mått dåligt av rätt länge och som såklart var det som triggade igång hans sökande. Förmodligen behövde de skiljas… men jag fastnade en del på att han var så angelägen om att förklara sina handlingar, och intala sig att han inte hade ‘planerat’ för att bli så tokförälskad i henne som han träffade. Jag sa rent ut till honom att det som man inte fullt ut ‘äger’, riskerar man lätt att göra igen… och det visste han ju att det fungerar så, och han försökte hävda att han visst hade lärt sig, och att han skämdes…

Jag var väldigt ärlig mot honom. Vänlig och kanske lite distanserad, men absolut ärlig. Sa att jag tycker att oavsett om det man gör, gjort eller tänkt göra, anses som moraliskt eller socialt okej eller inte, i ”allmänhetens” ögon, så föredrar jag att människor står för sina val. Och hans försök till självrättfärdiganden var inte särskilt stenhårda… men jag hörde att han snarare egentligen tyckte att han hade haft ‘rätt’ att göra som han gjorde men tog på sig omgivningens värderingar när han sa sig veta att han gjort fel, än verkligen skämdes… Hm. Även om han aldrig skulle göra likadant igen, så… förstår jag att det här är den sortens man som är fascinerad av och svältfödd på, passion, att… skulle den ramla i hans väg igen, så skulle han nog ganska troligt falla för den igen. Jag… känner igen… typen, på något vis… män med tendens till… en särskild typ av lönnfetma, och som aldrig varit ”klassiskt manligt attraktiva” och därför inte fått de vackraste/sexigaste kvinnorna… som tagit till sig den väldigt varma och omtänksamma attityden eftersom de aldrig skulle kunna ‘vinna’, vare sig kvinnorna eller över männen, med en Brad Pitt-attityd… jag har en kollega som är samma typ. Det mest attraktiva med dem, är deras humor och intelligens – och har de dessa egenskaper så är det verkligen väldigt attraktivt, hos dem… men de har ett sådant överdimensionerat behov av sexuell bekräftelse, de önskar så väldigt mycket att de hade sett ut som Brad Pitt och fått alla de vackraste kvinnorna… Med den omtänksamma sidan hos dem, kommer en ”översinnlighet” som tyvärr handlar lite för mycket om att de söker sexuell bekräftelse. Kollegan blir emellanåt rejält patetisk, i sina försök att få det att låta som om han vore den potentiella häradsbetäckaren, även i andras ögon… riktigt uppfattar jag inte den här mannen jag pratade med igår, han verkar ha en betydligt mer realistisk självbild – men helt klart den där starka längtan efter den stora passionen, som till väldigt stora delar handlar om sex… och i grunden mest om bekräftelse.

Nå, utöver den biten, så var det väldigt givande att prata med honom. Vi förstår varandra bra, han svarar i stället för att feltolka avsiktligt, glida undan eller reagera aggressivt, även på mina känsligare frågor som handlar om personligt ställningstagande. Vi verkar ha ganska lika världsbild, i stora drag, och jag upplever honom som mer ‘människa’ än ‘mansroll’.

Möjligen är det en aning för mycket som är för lika, mellan oss… Han har samma utbildningsbakgrund som mina föräldrar, och arbetar idag inom samma sektor som jag gör, om än inom ett lite annat område. Han är uppvuxen i staden där min mamma bor… som är i närheten av där jag själv växte upp, och inte vill bo igen… Han är ganska intelligent, allmänbildad och uppenbarligen väldigt social – återigen, väldigt lik mig… fast just de sidorna ser jag nog egentligen som grundförutsättningar för att jag alls ska kunna leva med en man, i längden.

Men jag märker att han… är en ganska försiktig, konventionsorienterad man, som i hemlighet önskar att han fick stå på scenen med Mick Jagger och verkligen vara en Stjärna, och kan skryta resten av livet över om han till slut hamnade bredvid Lasse Berghagen på Skansens scen (ja, jag vet att han inte leder allsången längre!)… 😉 Han är en av alla de människor som skulle önska att de vore eller levde coolare, men inte inser att det är deras behov av att hålla sig till konventionerna som gör att de aldrig kan komma dit.

Och jag tror på det som jag såg någon säga på TV häromdagen – att man behöver vara ungefär likstarka i en relation, så att man sporrar varandra till att utvecklas… jag tror dessutom att man ska ha olika områden där man är betydligt starkare än den andra, så att man kan inspirera varandra att utvecklas på nya områden. Jag tror tyvärr att den här mannen och jag har för lika liv, bakgrunder, intressen, förmågor, värderingar… för att båda ska utvecklas…

Men han är den första mannen hittills som det har känts som om han är en ”vanlig människa”. Det tror jag beror på att han både har en syster, och en dotter… pojk-pappor verkar i högre utsträckning vara mer ‘mansrollen’, än människor.

Nå. Han bor ju i samma stad som mamma, så om jag åker och hälsar på henne så lär jag ta kontakt med honom också, för en fika. Kommer nog att prata mer i telefon med honom också, skulle jag tro.

Idag vet jag inte vad jag ska hitta på. Förmodligen ta en sväng till stan och köpa tyg till kappan – när jag väl var klar med mönstret, kunde jag konstatera att det jag hade hemma och tänkt använda, inte räcker… det behövs nog dessutom något mer tättvävt tyg, om kappan ska hålla ett tag. Men annars går jag mest och vegeterarkänner inget särskilt, mår inte på något speciellt sätt (utom fysiskt då, inte så bra), vill inget särskilt… är en aning frustrerad, tycker att jag sitter fast i största allmänhet, men har inga ambitioner att göra något åt saken just nu.

Annonser