Ljuset…

… börjar skönjas… kanske inte i tunneln, och definitivt inte ute för där är det redan så strålande dygnet runt så där finns inget mer att önska… 🙂 Men idag har jag gjort sådana framsteg på jobbet, att jag faktiskt äntligen börjar tro att det kanske blir möjligt att jag ska kunna känna att jag har semester, sedan när jag får det… 🙂

Okej, när jag gjorde mina listor förra veckan över allt jag har att göra före och efter semestern, så anade jag kanske att det skulle kunna bli jädrigt tight, det här. Men eftersom jag inte hade några möten inbokade denna sista vecka innan semestern, så trodde jag ändå att jag skulle hinna jobba med och komma en god bit på väg, med den där stora utredningen som jag visste att jag hade två veckor sammanlagt på mig att få klar – ja, alltså, två veckor som också innehåller allt annat som ska göras just då… inte 10 hela arbetsdagar. Jag trodde nog t o m att jag skulle hinna sortera undan, mejl och papper och allt möjligt administrativt jox som man måste fixa innan ledigheter… det där sista-veckan-pysslet, som absolut behövs för att det inte ska ta halva semestern innan man börjar kunna andas med magen igen…

Men på tisdag kväll var jag helt slut. Jag hade hunnit börja kika lite på underlagen för den där rapporten jag skulle skriva, men långt ifrån hunnit sätta mig in i vad det egentligen var som jag skulle producera… för ovanpå den, så hade plötsligt en del andra människor omkring mig fått (tagit sig) tid för att börja jobba med de webbsaker som jag har ägnat den senaste månaden att dra ihop möten kring, och försöka få folk att fatta att de ska ha klara nu, innan semestern. Och… som det så ofta är, när folk väl börjar titta på vad det är som de ska göra, så… upptäckte de såklart att de inte kunde eller visste allt de behövde veta. Så jag har ägnat ca 2 timmar per person, åt att förtydliga, gå igenom och lära upp, ett antal kollegor… samtidigt som jag har samordnat inför kampanjen som jag (och en till kollega denna gång, tack gode gud för det!!!) ska ha direkt när jag kommer tillbaka från semestern… och samtidigt som jag har fixat med allt det vardagliga som också måste göras. Ja, kort sagt – det har varit fullständigt kaotiskt, även denna vecka…

Så jag fick väldigt svårt att somna på tisdag kväll. Och drömde om jobbet, gjorde kom-ihåg-listor i skallen medan jag sov… och vaknade före fem, och fortsatte med minneslistorna i skallen fast i vaken form.

Jag har gjort flera försök att dra mig undan, för att kunna fokusera på det där stora jobbet som verkligen kräver systematik och närvaro. Det har inte gått särskilt bra… fast jag stängt av mejlen och gått ifrån telefonen, så har folk hittat igen mig och velat mig saker…

Nåja. Idag tog jag med mig underlagen och gick ut och satte mig i solen. Fortsatte med noteringarna i dokumenten, medan jag fortfarande funderade på hur jag egentligen skulle strukturera upp detta… och till slut blev det för varmt att sitta ute även i skuggan, så jag gick och åt lunch, på egen hand för att inte tappa fokus, och så tog jag med mig datorn och alla underlag och gick och satte mig i ett mötesrum som var tomt. Och började skriva… sakta gick det, och jag var inte helt säker på hur jag skulle strukturera det ens medan jag höll på med det… men efterhand som jag betade av, bläddrade i underlagen för att få med alla åsikter och kommentarer som skulle med, så blev det till slut struktur på det… och till slut kände jag mig ganska säker på att jag fått med allt. Och innan jag gick hem, mejlade jag över det och alla underlag (för säkerhets skull, ifall jag nu skulle klappa ihop rätt osm det är av all denna stress), till min chef… så nu ska h*n titta på det jag skrivit, och förhålla sig till mina kommentarer och frågor kring det. Det är nog i princip klart – ska något ändras så handlar det om sånt som går snabbt att fixa.

Puh – det jag har gjort, och kanske snart är klar med, kan liknas vid att recensera en fem hundra sidors bok, samtidigt som jag ska inkludera tio olika personers åsikter om olika kapitel i boken… och alla har strukturerat sina ”recensioner” olika, så jag får bläddra igenom allihop för varje kapitel som jag recenserar, ibland flera gånger… jag vet inte vad man ska likna det vid, men det kräver rejäl spatial och verbal förmåga. Och att man är någorlunda insatt i frågeställningarna som boken handlar om… ja fy tusan. Det är första gången jag gör den här typen av jobb, och det ska presenteras på flera olika sätt både för vår högsta chef, och på nivån ovanför den chefen också… och det ska alltså göras en vecka efter att jag kommit tillbaka från semestern.

Så… när jag slängde mig på cykeln och for hem, lite efter sex, kände jag mig… så glad som jag inte minns när jag gjorde sist. Jag har gjort ett otroligt bra jobb med detta och känner mig väldigt nöjd med det, och jag har nästan blivit klar med alla andra saker som också måste vara klara innan semestern… jag börjar nästan vara ikapp med mitt liv…! Det är inte helt omöjligt att jag faktiskt kommer att hinna sortera undan, i morgon… och göra listor på vad jag måste ta tag i direkt när jag kommer tillbaka efter semestern, så att jag faktiskt kan ta semester och verkligen släppa allt… jag anar i alla fall en möjlighet till det, nu. Jag vet inte om någon kan fatta vilken lättnad det är att ha kommit så långt…!

Än är jag inte där att jag kan föreställa mig hur det kommer att kännas när jag faktiskt kan slappna av på riktigt. Men jag anar i alla fall att det kan komma att bli möjligt…

I morgon ska vi ha den årliga inför-semestern-firande-sammankomsten, med det jobbet som jag har varit på i ett år nu. Och det är min sista arbetsdag på det jobbet… allra sista. Jag misstänker starkt att de har tänkt fira av mig, och jag hoppas att det inte blir något storslaget utan bara lite stillsamt och trevligt… för jag tycker att det är otroligt ledsamt att jag inte ska få ingå i deras arbetsgäng längre. Det är den trevligate arbetsplatsen jag har varit på, någonsin… och jag hade velat vara kvar där, om de hade kunnat erbjuda mig ett tillsvidare-jobb. Jag vet att de ville ha mig kvar också, men pengarna fanns, och finns, inte… men om de drar på stora åh-vad-sorgligt-det-är-att-du-lämnar-oss-showen, så tror jag att jag kommer att börja gråta. Jag vet inte hur många fler känslomättade aktiviteter jag pallar med nu, inom loppet av tre veckor… det är så många och stora känslor som egentligen hade behövts bearbetas, med allt som varit denna vår och särskilt mot slutet, men som jag bara har… stuvat undan, och gått vidare, eftersom det egentligen inte heller har funnits något utrymme för att släppa fram dem. Nå, jag hoppas att det kommer att bli så som vi har sagt flera gånger nu, både jag och människor i det gänget som jag nu ska lämna, att jag kan hänga med dem på sociala jobbaktiviteter som de anordnar, även framöver. De är den trevligaste grupp människor jag känner… och kanske någonsin har känt, det är människor som är så avslappnade och uppriktiga med vilka de är, att de inte behöver spela några spel. De är lika trevliga i jobbet som på fest… människor med självförtroende, och självkänsla. Väldigt olika personligheter sinsemellan, men den där… glada, prestigelösa tryggheten genomsyrar hela gruppen. Det är människor som inte pratar skit… ja, visst pratas det en del om när saker inte funkar bra i jobbet, men i grunden finns det respekt för alla inom arbetsplatsen, hur irriterad folk än kan bli. Det är… magiskt, att få ingå i en sådan grupp… och nu måste jag lämna dem. Vi kommer ju att ses i lunchfiket framöver också, men jag kommer inte att ingå i deras jobbsnack… det blir annorlunda.

Men trevligt räknar jag med att det blir i morgon eftermiddag, i alla fall. Det är faktiskt ganska härligt att ha något trevligt att se fram emot, som man kan räkna med att det blir just trevligt… där man inte behöver känna någon osäkerhet eller vara i beredskap för att kanske tvingas hantera obehagliga beteenden från andra. Så jag ser fram emot det, och ännu mer nu, när jag anar att jag faktiskt kan gå dit och inte behöva känna mig tokstressad för att jag borde ha slutfört tusen saker, eftersom det är semester sedan…

Det händer mycket annat också. Jag lunchade med den kvinnliga A igår, och det var också ovanligt mysigt, glädjande och trevligt… vädret spelar väl in såklart, man blir gladare när det är varmt och underbart väder. Jag har inte hunnit boka tid hos frissan och inte heller hos optikern för att skaffa nya linser… det hoppas jag hinna, och komma ihåg, i morgon. Men jag har tvättat mina kläder, diskat en massa disk, slängt sopor innan de börjat lukta, dammsugit lite provisoriskt, gjort yoga… förutom att jag snusar alldeles för mycket och blir helt spänd i kroppen av det, och att jag sover lite för lite och lite dåligt. Jag har också väldigt trevligt med han som bor ca 30 mil bort, via mejl… han missar väldigt mycket i det jag skriver, även när jag skriver korta mejl, men han är ganska personlig och mest glad och trevlig. Eventuellt ska vi prata i telefon i helgen. Herr dansk är inloggad mest hela tiden på msn, men jag är inställd på offline när jag inte har tid eller ork att prata med någon, och när jag är inloggad så skriver varken han eller jag. Jag tappade orken att försöka mer, till slut…

Dottern klarar sig bra på egen hand. Jag chattade lite med henne på msn igår, och hon skrev att det var kris och katastrof… och sedan visade det sig att ”katastrofen” bestod i att hon inte hade hämtat sin tvätt i tvättstugan innan huvudströmmen slogs av, så den var inlåst i maskinerna… 😉 Lilla gumman, hon tyckte verkligen att det var kris, ”tvättsugan har snott mina kläder!!!”, för hon hade inte lyckats tänka ut att hon bara kunde hämta tvätten morgonen därefter när strömmen var på igen… 🙂 Men i övrigt verkar hon ha bra koll på läget. Jobbar ganska mycket och tycker att det är kul igen (trots att det är rörigare än någonsin där nu, sedan båda de usla cheferna försvunnit och lämnat över åt en ny, helt oinvigd chef)… och så skrev hon att hon och kompisarna ska åka till en badstrand en bit från stan, på lördag. Det lät hur mysigt som helst… 🙂 Jag är glad att hon har det bra.

Nåja, nu har jag babblat av mig för idag! 🙂 Nu ska jag svara på mejl, till han som bor 30 mil bort… och sedan ligga på spikmattan för att bli av med mensvärken, innan jag somnar. Hoppas att ni har det fint i sommaren…

Annonser