Jag undrar…

… hur många kvinnor som nappar på en sådan här profilbeskrivning:

”Är en kille som söker en tjejSer bra ut   193 lång lång 98 kg bra tränad  ljus blå ögonkort finnsVill du veta så får du fråga”

? Jag menar inte alls att vara spydig eller ironisk, utan undrar verkligen… jag försöker förstå hur både män och kvinnor tänker, när de söker nya partners. De flesta män, på vanliga kontaktsajter, skriver högst 20 ord om sig själva – och då vanligtvis något i stil med ”ja man är ju inte van att beskriva sig själv så du får fråga om du vill veta”, fast med minst vartannat ord felstavat… 😉 Jag undrar om de någonsin får några frågor…?

Härom veckan fick jag ett rätt gulligt mejl på den där mer allmänna kontaktsajten: ”Hej jag vill anmäla mitt intresse”… 🙂 Ja, det var så rart, på något vis, att jag svarade på det. Det var säkert en rar kille, men jag behöver nog någon som förmår säga något om sig själv i skriven text, innan jag vill fika med honom… och jag har varken haft ork, tid eller lust att engagera mig i någon ny man, den senaste tiden.

Jag gjorde min Litha-ritual igår kväll, trots allt. En massa ljus, på balkongen, och blommor… gick ut och plockade lite nya syrener innan jag började. Jag gjorde en liten beställningsritual, om kärlek, och spådde mig i tarot-korten. De talade om materiell och ekonomisk trygghet, att kreativa projekt kommer att gå i lås, och flera av korten talade om en gynnsam tid för hem- och trädgårdsprojekt… vet inte hur jag ska tolka det, riktigt… 🙂 Även denna gång fick jag med kortet De Älskande, och på framtidspositionen fick jag kortet Världen, som liksom är det mest… allomfattande, övergripande bra på något vis.

Och så satt jag en god stund och bara… insöp sommarnatten. Orkade inte hålla mig vaken till halv tre, då solen skulle gå upp, men lite efter två i alla fall… 🙂 Jag la sju sorters blommor bredvid kudden, för när jag sover på mage har jag ju ingen kudde, så det fick duga… 🙂

Jag vaknade lite efter åtta, ur en dröm om att dörren öppnades i mitt hem, sakta och knirrande och framför allt oväntat, så att jag blev lite rädd, och in kom en kille med mörkt, genomblött hår (det regnade visst ute) och bruna ögon, som påminde om en bekant, fast inte riktigt ändå… så jag frågade: ”Är det du, Lennart?”, lite halvskärrad, sådär… och han svarade inte, utan gick bara fram till mig och sa ”schh…” medan han tog tag i mig och försökte lugna mig… det kändes inte helt säkert, i drömmen, men han var nog ändå snäll, vare sig han var min bekanting eller inte.

Det är inte ofta jag drömmer om konkreta människor, sådär, och i synnerhet inte under midsommarnatten, så kanske heter min tillkommande Lennart, eller kanske ser han ut som den där killen i drömmen… 🙂

Fast idag fick jag besök på kontaktsajten av en kille som såg trevlig ut, kunde beskriva sig själv med lite fler än 20 ord och så att man fick någon uppfattning om vilken sort han kan tänkas vara, och som bor inte så himla långt ifrån mig. Ja, runt 30 mil, sådär… norrländska avstånd är ju inte riktigt jämförbara med sydländska… 😉 Han skrev om havet och skärgård, och hade lagt ut några fina bilder, så jag skrev till honom om det. Han svarade också. Kanske är han en trevlig typ… det kanske visar sig.

Annars pratar jag, och gläds mest med, min vän, som brottas med besvärlig ångest, och vinner över den emellanåt… 🙂 Under gårdagen gjorde h*n en riktig… bragdinsats, tycker jag, som faktiskt genomförde en liten tur som h*n själv ville. Jag ryser av glädje när människor lyckas besegra sina egna hinder… och ingen människa kan jämföra sina hinder med andras, bara med sina egna fram- eller tillbakagångar.

Nej, tjolahopp tjolahej, nu ska jag ta tag i den här dagen också! 🙂

Annonser