Så himla…

… bra allt har gått, och så glad min kära dotter är över alla som ville fira henne, och alla bra och fina presenter och blommor…! 🙂 Det är så fint att se att min dotter är så omtyckt av så många! 🙂 Och hon hälsar och tackar för kramar och gåvor, från Gunilla och Lady S! 🙂

Mamma har varit till ganska stor hjälp, och bara haft kortare perioder då hon haft överslagsbeteenden. Hon var väldigt lugn och sansad när hon kom i måndags, och lyckades hålla det under hela tisdagen och ända fram tills strax innan vi skulle åka till skolan för ”utruset”, på studentdagen. Då fick hon en dipp i humöret och blev nästan lika sur och otrevlig som då hon var här förrförra vintern, då hon blev så sur på mig att hon betedde sig som en pinsam barnunge inför inte bara mig, utan också både dottern och dotterns kompisar. Igår frågade jag henne om hon behövde en kopp kaffe eller något att äta innan vi åkte, men det sa hon att hon inte behövde, och kanske förstod hon av min fråga att hon betedde sig… inte så trevligt. För sedan skärpte hon sig och betedde sig trevligt igen. Mot mig, i alla fall… jag fick höra efteråt, från både C och dottern, att hon visst hade haft en del märkligheter för sig. Tävlat om vem som hade rest mest och till flest ställen, och haft mest intressanta upplevelser, t ex… till dottern hade hon riktigt tjatat om att det var då värst att dotterns farmor hade möjlighet att resa så mycket, och att de måste ha väldigt mycket pengar… ja jösses, jag varken förstår eller kan relatera till min mammas logik, ganska ofta.

Men allt jobb före, under och efter hela evenemanget, har gått osedvanligt smidigt. Efter att jag frågat dotterns far på telefon på förmiddagen om han köpt dricka, och fått ett lite lagom irriterat och överlägset svar att han minsann hade koll på sina bitar, så hann de vara hos oss i mindre än fem minuter innan han kom på att de ju hade glömt handla dricka… 😉 Någon annan gång när han är dryg för att jag påminner, ska jag fråga honom, med hänvisning till allt strul han åstadkommit under denna process, om han kan ana sig till varför jag frågar om han kommit ihåg… men mitt i detta hade jag en enda prioritering – att allt skulle funka utan tjafs. Och det gjorde det.

Det kom ett chokladogram från exet, och en blombukett från min bror. Presenter fick hon från hennes pappas sambos mamma och bror – och de som kom hit för att fira henne, var inte bara hennes mamma, pappa, lillasyster, farmor (med ny make) och mormor, utan också lillasysters mamma med ny sambo, pappans sambo och mamma, min vän C, pojkvännen och hans mamma med sambo, bror med sambo och barn, syster med sambo… och en kompis till dottern. Jag blir faktiskt glad varje gång som denna väldigt utvidgade familj samlas, och har trevligt tillsammans allihop… är som familj, allihop. Min dotter är både omtyckt av många, och rik, med denna stora familj… 🙂

Dotterns farmor hade sytt ett lapptäcke med en stor kudde till i samma mönster. Otroligt fint var det… och så hade hon sytt två likadana väldigt fina handväskor, en till sin nuvarande svärdotter och en till mig. Lillasysters mamma fick ingen… hon har aldrig varit särskilt snäll eller trevlig mot dotterns farmor heller. Men alla betedde sig trevligt, och mestadels väldigt hjärtligt, mot varandra.

Maten var god och räckte till, vi sjöng och skålade för dottern, tårtan med dotterns foto på blev otroligt snygg och dottern fick så många jättebra presenter att det tog en dryg halvtimme bara att öppna allt… 🙂 Vi satt utspridda i tre rum för att rymmas, och i köket där jag satt tillsammans med dotterns far med sambo och lillasysters mamma med sambo, hade vi det väldigt trevligt. Avspänt och okomplicerat… många samtalsämnen, och dottern sa, när hon berättade om sina upplevelser av dagen nu i kväll, att hon verkligen kände att det var luftigt och lätt att komma in i köket…

I ”barnrummet”, där alla under 25 satt, hade det tydligen varit väldigt stökigt och hög ljudnivå, sa dottern… och i ”pensionärsrummet” pågick tydligen en tävling om vem som rest till flest och häftigast ställen… 😉 Det var C som uttryckte det som ”tävling”, och när hon sa det tänkte jag att det nog sa mer om hennes tillfälliga ganska… dryga humör, än om hur det gått till i det rummet. Men sedan dottern berättat att hennes mormor varit minst lika tjatig om det där resandet, idag, så tror jag nog mer att C:s bedömning kan stämma rätt väl…

Jag hade nog en himla tur, tror jag, som hamnade i det rummet där alla var trevliga nästan precis hela tiden. Pappans sambo gjorde en stor affär av att säga hur fantastiskt det skulle bli för dottern att äntligen få flytta hemifrån, det som hon längtat så enormt efter i flera år nu… men hon fick faktiskt inget gehör alls från någon av de övriga på den kommentaren. Trots att både dotterns far och lillasysters mamma har gjort sitt bästa för att förringa min betydelse i alla år, så verkade det som t o m de tyckte att det var en aning magstarkt att sitta och säga inför alla att jag skulle vara en pina för min dotter att leva med… det var lite skönt att få se att de faktiskt har en farstu. När sambon inte fick någon respons från någon, vände hon sig till mig och frågade: ”visst har hon väl det, längtat efter att flytta hemifrån länge?”, förmodligen för att även hon vid det laget insåg hur det hon sagt lät… och jag sa att visst har hon drömt om det, som alla ungar gör, men längtat sådär enormt tror jag väl inte att hon gjort… och sedan bytte lillasysters sambo, som är en otroligt trevlig prick, samtalsämne.

Men utöver det så var det faktiskt bara väldigt trevligt. Alla var avspända och hjälpsamma mot alla. Jag är både stolt och nöjd med allas insatser… min dotter fick ett väldigt fint studentfirande.

Jag, mamma och C var och tittade på när ungarna åkte runt i vagnar i stan, och vinkade och tjoade lite lagom. På kvällen for dottern till studentfesten på ett av de större dansställena, och hon kom hem strax efter två och hade haft riktigt jätteroligt – dansat tills hon nästan stöp, de allra flesta hade bara varit jätteglada, ”och ingen tafsade på mig! :)”, sa hon nu i kväll… 😉

Ja, jag är väldigt glad och nöjd med detta firande. Tacksam över att min dotter blivit så fint och mycket firad… att hon fått känna hur omtyckt och värdefull hon är, även för sina närstående.

Men någon vila har det inte blivit för mig. Det var tidigt på jobbet i morse, och jobba som en galärslav… och inte hinna klart… och det är hur mycket som helst kvar att göra både denna vecka och nästa… men i morgon är det fredag, och om jag orkar åker jag på after work och firande av en kollega som fyllt år, och sedan är det vernissage hos en annan kollega på lördag om vädret tillåter… och så ska vi tvätta mattor och dukar med bärfläckar, i helgen, och dottern ska packa inför sin flytt… men jag hoppas att jag ska få sova åtta timmar per natt… så kanske jag orkar innan det äntligen är semester…

Annonser