Väldigt nöjd…

… med denna dag är jag… och väldigt trött.

Jag tog med mig de saker jag kom på att jag kunde behöva, och cyklade till jobbet. Hämtade datorn på ena jobbet, gick till det andra och testade att scanna in de foton jag tagit med mig hemifrån… och till min förvåning gick det hur lätt som helst, att både scanna och mejla dem! 🙂 Sedan redigerade jag dem lite i PS, och skrev ut dem på skrivaren… och allt gick så enkelt att jag inte behövde göra några onödiga utskrifter, och blev klar på mindre än en timme. Skrev ut den svartvita bebisbilden också, och det blev helt okej på vanligt papper.

Dottern ringde från skolan, var trött, och ville träffas när jag sa att jag skulle till stan strax. Och så försökte jag få tag på dotterns far, eftersom jag kommit på att vi nog måste beställa den där tårtan med foto på, om den skulle hinna bli klar till studenten… men han svarade inte någonstans. Så jag slängde mig på cykeln, och var mitt i funderingar på vad jag behövde skaffa och hur jag skulle lösa saker, när jag cyklade förbi dotterns fars jobb… och i ögonvrån såg jag tydligen det som medvetande inte visste om – på väg in på jobbet var min dotters far! 🙂 Tänk vilken himla tur att jag råkade passera där just när han kom, och att jag råkade se honom dessutom! 🙂 Så jag vände, och sa just det – ”men vilken tur att du kom precis just nu!!” Det var väl en ganska bra ”start”, med tanke på att hans förväntningar på reaktion från mig, nog handlade mer om sura miner… 😉 Han hade tid. Så vi gick in, och jag visade bilderna. Han blev glad och tyckte att det såg jättebra ut, och så visade det sig att vi kunde plasta in bilderna där – så slipper vi oroa oss för vädret på studenten, också! 🙂

Jag var där i en dryg timme, och vi skrev ut lite mer och plastade och klippte och blev allmänt nöjda med alltihop. Trevligt! 🙂 Och så ringde dottern, ville träffas, och då var vi så gott som klara, så vi bestämde att vi ska höras i morgon förmiddag och ses för att sätta ihop skylten, som han skulle fixa till dess.

När jag satte mig på cykeln igen, hade huvudvärken som jag vaknade med, tilltagit igen… jag var hungrig dessutom. Så när dottern och jag handlat vin, och en liten flaska mousserande vin till henne för champagnefrukosten (ja, det är langning, men nu kan hon alldeles lagligt köpa sprit själv på krogen, så jag tycker att det mer är fråga om dubbelmoral att man får dricka sig hur full som helst om man bara är på krogen, men inte om man handlat spriten på Systemet… nu ska hon ju inte dricka sig full, men ändå. Dubbelmoral. :)), så gick vi direkt till fiket och köpte kaffe, en minimal halv fralla för 26 kr (till mig) och en chokladtårtebit att dela på… och så satt vi stilla en stund, för att blodsockret skulle stiga lite igen… sedan ringde en från dotterns jobb och undrade om dottern ville jobba en stund. Det ville hon.

Så vi gick till ett bageri och beställde fototårtan. Eftersom dottern själv ”beställt” att få en sådan, tyckte jag inte att just den delen behövde vara hemlig för henne… Jag ska mejla en bild till dem, och de kommer att ha tårtan klart till studenten… underbart, en sak till som löste sig idag!!! 🙂

Dottern gick iväg för att jobba, och jag gick och köpte middag till kvällen (och lite blågula band och ballonger och sånt), och tog en sväng till teknikaffären och köpte spraylim. Sedan var jag slut som artist, igen… och satte mig på cykeln och trampade ganska långsamt hemåt.

När jag kom hem satt jag en god stund och grejade med bilder till tårtan. Och så kokade jag potatis och värmde kåldolmar, som lagom blev klart tills dottern kom hem. Vi enades om en av de nytagna modellbilderna, till tårtan… och hon skrev in ”grattis” i bilden, som jag ska mejla till bageriet. Tror att det kommer at bli riktigt bra, det här – och dyrt! 😉 Med tanke på att jag verkar ha fått fel lön den senaste gången (ca 6000 kr för lite), pga av att de har försökt justera alla mina olika tjänstevarianter från i februari, så känns det litegrann skakigt precis för stunden… men jag ska prata med löneavdelningen på måndag, och pengarna kommer ju att komma så småningom. Det löser sig.

I morgon bitti ska jag fixa till mina presenter till dottern, så att det är klart. Sedan tror jag att det bara är matinköp och dukningsförberedelser kvar, att fixa… och så städningen, såklart… Dotterns far sa att han skulle vara ”ensam hemma” med lillasyster i helgen, så han ville att vi skulle fika tillsammans eller gå till den lokala traditionella ”helg-platsen” tillsammans, i morgon. Och jag har inga som helst planer för min nationaldag, inte dottern heller, och det är alltid mysigt att få träffa lillasyster… så inte mig emot. Han och lillasyster kommer förmodligen hit på förmiddagen i morgon, så att vi kan göra klart plakatet. Dottern sover lämpligt nog hos pojkvännen i natt, och vet inget om våra planer… 🙂

Nu känns det bättre, med hela studenten-grejen. Som om vi börjar ha en aning av koll, i alla fall… himla skönt.

Jag har haft rejält ont i magen, i galltrakten, hela dagen idag. Hela veckan, egentligen… men idag har det gjort så ont att jag också fått huvudvärk. Har känt mig sjuk… och hade lite ont i halsen i morse också, så med lite otur har jag något virus i kroppen också… om jag bara kan sova åtta timmar i natt, så kanske jag kan få det att vända. men jag känner mig verkligen… genomslut.

Herr dansk var inloggad när jag startade datorn och loggade in… skrev inget direkt till honom, och när jag hade tänkt skriva efter en liten stund, så loggade han ut innan jag hann skriva… Han har varit inloggad längre stunder denna vecka, än han varit de två förutvarande. Både morgon och kväll har han varit inloggad, länge och väl… och jag vet ju inte om han kommunicerar med andra också via msn. Men om han inte vill ha mina meddelanden, så kunde han ju blockera mig… om han är så störd av mig att han inte vill skriva, tänker jag… men det är ju inte som om jag är som en igel. Jag skriver inte mer än högst ett meddelande i halvtimmen, när vi båda är inloggade länge… oftast bara ett på morgonen och ett på kvällen. Men eftersom han visat att han vill ha kontrollen, så kan jag tänka mig att han ändå blir stressad av att jag skriver, när han nu i princip har ”brutit” med mig, igen… 😉 Han skrev att han inte tyckte att jag skulle ödsla mer tid på honom, eftersom det inte leder någonvart och för att han tror att jag redan har skapat mig en ”förvrängd” bild av honom – men jag har inte svarat på det, utan bara pratat på via msn som om inget hade hänt. Det kan jag tänka mig att det stör honom… det är ju just det där med att han ska bestämma hur vår kommunikation ska se ut…

Nåja. Det är kanske dags för mig att lägga ner honom, som han tydligen vill… eller inte vill, men han vill ha allt på sitt sätt, och annars vill han inte vara med. Och jag är trött på att spela efter hans ”regler”… jag vill göra som det passar mig, ett tag. Får väl se om jag kanske ändå kommer fram till att… eftersom han tydligen inte vill att jag ska veta vad han heter (fast jag redan vet det), så verkar det ju som om han har några begravda hundar någonstans. Antingen är han bara så enormt bestämd om att vår kommunikation ska följa hans regler, eller så har han faktiskt mindre ädla eller seriösa avsikter med mig… men vill inte tillstå det, eller backa ur. Att han backade ur i måndags beror ju bara på att han inte ville ge mig sitt namn, och då var tvungen att göra något drastiskt för att försöka avleda min uppmärksamhet från det faktumet.

Han beter sig ju som en dumskalle. En otrevlig och skum dumskalle, om man bara tittar objektivt på det… men jag tror väl inte riktigt att orsakerna till att han beter sig som en idiot, är att han är en skitstövel… jag tror nog mer på att han blir väldigt stressad när han inte får bestämma varje sekund och detalj av hur vår kommunikation ska gå till. Och så länge som det är min förhärskande teori, har jag svårt att släppa honom… Jag tror att han kan vara en riktigt trevlig person att ha i livet, när han väl har fattat och accepterat att jag är en verklig människa som han inte ensidigt kan bestämma ”relationsformen” med… jag tror fortfarande att han har inrättat sitt liv så att de komponenter som finns där, ryms precis. Jag tror att han å ena sidan vill ha en relation… men å andra sidan har enormt svårt för att skapa utrymme för en sådan.

Och en stor anledning till att jag inte vill släppa det hela här, där vi har varit exakt, en gång tidigare… är att jag faktiskt vill prova om det är möjligt att komma förbi den här låsningen. Jag är inte beredd att backa på mina värderingar och behov, men tänker att det kanske finns andra vägar att komma dithän, som jag/vi inte har provat än… jag är helt enkelt dödsless på relationer som fastnar i låsta konflikter, som ingen egentligen tycker är nödvändiga. Kanske har jag helt fel, kanske tycker han att konflikten är nödvändig, kanske varken kan eller vill han lösa konflikten… men jag är genomtrött på konflikter som låser sig, och relationer som avbryts. Men kanske är det så att han faktiskt inte känner vare sig respekt eller seriöst intresse, för mig… kanske är jag bara korkad, som inte ser det och håller fast vid att ingen får behandla mig så. Jag vet inte… och så länge som det känns som om jag inte vet, vill jag inte stänga dörren helt.

Jag kanske bara skaffar mig ännu mer ont i själen, till slut, med den strategin. Jag vet inte… men det jag vet, är att jag är trött på dåliga mönster som bara upprepar sig, och relationer som fullständigt kör fast. Jag vill ha in luft, och prova nya vägar, skapa nya mönster… men det krävs ju att man är två som vill det, för att det ska bli så. Så kanske är jag bara dum som inte ger upp… men jag är så trött på att ge upp. Det känns så jäkla onaturligt för mig att göra det… och det må vara min svaghet. Men då får det väl vara det då.

Himlen är klar nu. Det är dagsljust… kallt så in i bänken, blåsigt, men ljust. Vackert… jag ska sova nu. Kanske är jag som en ny människa, med en pigg hjärna, i morgon… det skulle verkligen behövas.

Trivsam fredagkväll, gott folk.

Annonser