Irritation

är också

en känsla

Jag kommer att stänga här ett tag.

Meningen med livet, för mig, är att växa, lära sig, utmanas… och bloggandet har inneburit en massa möjligheter för mig till att göra det, under några års tid. Jag är glad och tacksam både över vänskap jag funnit, andras kloka ord som jag fått ta del av, och en del motstånd som har hjälpt mig att utmana mina egna tankar och känslor.

Just känslor är min största utmaning att få tag i, just nu. Och en hel del känslor har jag fått uppleva genom bloggandet, men på senare tid har jag känt det som om jag har fastnat lite i ett läge som inte känns konstruktivt… och jag vill finna vägar vidare, med mitt liv.

Jag tror att jag behöver hitta andra uttryck för mig själv. Jag vill i varje fall prova, och se om jag kommer vidare med de saker som jag inte längre känner att bloggandet ger mig… kanske kommer jag tillbaka. Det får vara öppet.

Tills vidare – ha det gott, där ute i cyberrymden!

Update: Lyssna på Önskereprisen: Björkpojkens mor. Gör det. Det är värt den tid det tar.