att jag inte riktigt märker, eller fattar, när män ”visar” intresse för mig. Som Mannen säger, eller det han säger är att han ser att killar spanar in mig när vi är ute tillsammans, och själv missar jag det helt.
Men just idag får jag väl lov att notera att en herre som visade intresse för mig för en massa år sedan, uppenbarligen skulle vilja få till något romantiskt med mig… men jag var inte intresserad då, och är det inte nu.
Så antagligen är det väl så att jag inte lägger märke till intresse från män som jag själv inte är intresserad av.
Eller att jag helt enkelt inte har något fokus alls på att eventuellt bli ihop med ”vem som helst” som jag stöter på ute i den vanliga verkligheten.
Jag vet inte. Kanske är det så att Mannen, som själv är född och uppvuxen i kulturen som råder där jag bor, lägger märke till de alldeles osynliga signalerna som män i de här trakterna (tydligen) visar?
Jag har saknat honom, denna midsommarafton. Det som är och har varit bra med att vi kommit så långt som till att båda faktiskt seriöst ifrågasätta vår relation, är att jag äntligen har fått ”luft” nog för att kunna väga för och emot. Reflektera mer utifrån den som är jag. Det tar förmodligen slut ändå, men det känns friskare där jag är nu…
