… skulle jag vilja länka, till diskussionstråden där en hel hög av de lite äldre damerna, som själva kräver sådan stringens och hålla-sig-inom-ramarna av sin omgivning, riktigt rockar loss i elaka hångarv över det där Sommarprogrammet jag nämnde härom dagen… men jag får säga som den som skriver just den bloggen där tråden finns, skrev när h*n hånade mig tidigare i vintras: jag vill inte bli associerad med dem…

Det är de mogna, kloka kvinnorna, som tycker att ”man ska tåla att bli kritiserad” (dvs personangrepp och ren mobbing) om man befinner sig på nätet eller i medierna… och som samtidigt tycker att jag ‘inte visar ödmjukhet’ och skriver otrevligt om de för alla läsare helt okända människor som finns i min omgivning… mm, det är fint när människor föregår med gott exempel. Eller inte. Det måste handla om någon slags avundsjuka, som gör att sk ‘vanliga människor’ tycker att just ‘kända människor’ eller ‘den som visar upp sig på nätet’ ska ‘tåla’ så mycket mer skit än de själva någonsin skulle överleva. Det är en märklig attityd som odlas… att om man inte vill bli angripen så ska man hålla sig undan och hålla tyst, inte synas eller höras… för så fort man gör något som fler än en människa ser, är man tydligen ‘lovligt villebråd’ som ska trakasseras… jag har mött det argumentet både på min egen blogg och andras, att eftersom man skriver en publik blogg, så ska man ‘kritiseras’ (=angripas). Det tycks faktiskt finnas människor som tror att den enda anledningen till att en del av oss väljer att uttrycka våra åsikter på egna bloggar, är för att vi vill få deras skit kastad på oss… på riktigt. Samma inställning tycks de visst ha till människor som visar upp sig i alla andra medier också.

Det förvånar mig dock att dessa damer, som ger intryck av att vara kulturellt intresserade och bevandrade, förmår racka ner så enormt på denna prinsessas Sommarprat – som trots allt handlade om fler än en sak – medan de inte verkar ha några problem med enkelriktningen hos övriga omgivande Sommarpratare…? Idag pratade Katerina Janouch, och hon pratade bara om livet som missbrukarhustru och fembarnsmor – visserligen intressant för den som inte läst någon av hennes böcker eller sett hennes samlevnadsrådgivning, men enormt förutsägbart, och helt kopplat till ‘det som svenska folket vet’ om henne… vart har alla Sommarpratare som kunde överraska genom att visa sig även besitta helt andra kunskaper och förmågor än ‘det som de är kända för’, tagit vägen? Och hur kommer det sig att kulturtanterna inte ens verkar märka hur enkelspåriga alla andra Sommarprogram varit i år? Vart har deras stringens tagit vägen, den som de kräver av andra för att inte hoppa på dem med elakheter?

Jag tror att hela Sverige har blivit skogstokigt sedan majoriteten fick tillgång till internet. Bort flög respekten för andra, ödmjukheten för att livet kan vara tufft ibland för alla (även dem själva), uppskattningen av människors olikheter och framför allt, bort flög förmågan att ta ansvar för sitt eget beteende…

Jag vet inte, men kan man reagera på något annat sätt än att bli alldeles mållös, när de som frivilligt söker upp en blogg och läser där för att sedan (helst anonymt också) racka ner på allt som skrivs där – sedan börjar gnälla som småbarn hos mamma, när den som skriver bloggen inte bara lägger sig ner och självdör utan faktiskt ger igen med liknande mynt…? Visst, är man i åldern 0-10 år kan det väl anses… visserligen otroligt otrevligt, men ändå närapå begripligt, om man springer gråtande till mamma för att Kalle slog tillbaks, men… de här människorna är myndiga. Det är skrämmande att människor som faktiskt får rösta på vilka som ska styra det här landet, anmäler till polisen när den som de har trakasserat försöker freda sig genom att ‘offentliggöra’ så mycket som möjligt av de anonyma lortarnas identiteter… det som är allra mest skrämmande är att det tydligen är en kultur som vi ska odla i det här landet numera, att man ska kunna ge sig på folk oprovocerat, och inte straffas för det.

Är det skolans fel? Har det blivit så otillåtet att ha vanliga hederliga slagsmål på skolgården, att de som är vuxna idag inte har lärt sig att om man slår på någon så slår den högst sannolikt tillbaks!? Eller är det intelligensnivån som har sjunkit så kraftigt i befolkningen, att folk verkligen inte fattar att det inte är den som trakasserar någon utan anledning som det är synd om!?

Jeeesus… det är inte ofta jag vare sig läser eller länkar till kvällstidningarna, och det var ett tag sedan jag blev ordentligt irriterad senast, men det här passerar faktiskt dumhetsgränsen med sådana marginaler att jag inte kan hålla tyst. Jag tycker faktiskt att det är för jäkligt att de där rättshaveristerna som tycker att det är deras sak att bestämma vem man godtyckligt ska ge sig på när man plötsligt råkar ha upptäckt det fenomen som alla våra medier har genomsyrats av i flera år nu, ens får utrymme att uttala sig i media… men det är klart, vad annat vore att vänta av kvällspressen. Hallå världen, som tydligen inte har märkt (förrän nu) när ni har blivit manipulerade av mediautbudet – det är ingen nyhet att den västerländska kulturen genomsyras av ytlighet, mode, kändismingel, fylla, ’sexskandaler’… det handlar ju helt enkelt om det nöjesutbud som ni vill ha??? Ni vill ju ha dokusåpor, kvällstidningsjournalistik och reklamfilmer som anspelar på exakt just det?? Det är sorgligt att ni tror att det skulle göra någon skillnad att ge sig på denna enskilda bloggande partikel av kulturen och att ni tydligen inte ens nu har fattat att de ‘osunda värderingar’ som den bloggen står för, genomsyrar hela vår kultur. Eftersom ni är myndiga vore det mer rimligt om ni ägnade er åt att i stället starta en politisk rörelse för att förändra de värderingarna – i hela vårt samhälle, om ni nu tycker att det är ett så stort problem att ni tycker er ha rätt att trakassera en ensam människa… men det vore ju att ta ansvar, och det är det ju vuxenpoäng på, så det är väl inte så lockande förstås…

Det verkar som om den sociala kultur som mänskligheten har klarat att lära sig att förhålla sig till sedan årtusenden, genom fysiska interaktioner med både barn och vuxna från späd ålder, behövs läras om från början, när det gäller internet… det verkar faktiskt som om både barn och vuxna har stora svårigheter med att begripa att de sociala spelreglerna människor emellan är desamma på nätet som i verkligheten. Hur många år måste det ta innan internetanvändare (åtminstone svenskar) har lärt sig att sandlådeprincipen, dvs ’slår-du-en-annan-unge-i-skallen-med-en-spade-så-slänger-den-sand-i-ditt-ansikte’, gäller även på nätet? Hur svårt har mänskligheten för att lära sig att även cyber är verklighet? Det kanske måste till ett antal mutationer, och därmed några generationer människor, för att förmågan att förstå att även det som inte syns finns, ska utvecklas hos befolkningen…

Det är så jäkla trist att det anses så himla coolt att vara elak. Det är lite som gårdagens Sommarpratare sa, när hon berättade om sin episod i psykisk sjukdom: efter den, så kan hon bara inte med det där allmänna gnällandet över saker som inte är något problem… den där ’sociala negativismen’. Hon sa att hon tyckte att det verkar som om man anses ’smartare’ om man fokuserar på det negativa, och lite naiv och kanske korkad om man i stället fäster sin uppmärksamhet på alla glada saker som livet bjuder på… Jag har inte upplevt det hon har gjort, men jag kan ändå verkligen förstå hennes inställning. Hon sa också att det händer saker i allas liv som gör att vi behöver älta emellanåt, men dessemellan finns det ingen anledning att odla en allmänt pessimistisk attityd till livet, i tron att det skulle få oss att framstå som smartare… för så är det ju inte. När jag förfasar mig och gormar om att människor beter sig dumt, så är det för att det är något obekant för mig att så många människor kan bete sig så dumt, inom så kort tidsrymd… jag har helt enkelt inte vant mig än. Men jag jobbar på det… för jag tycker verkligen inte att någon verkar mer intelligent för att den är bra på att vara negativ eller elak.

Nu får det räcka med det. Nu vill jag inte vara irriterad mer.

I morse funderade jag mer på om jag ska åka till mamma. Kollade resmöjligheter, och tyckte att en resa i helgen skulle kunna funka… och så skrev jag till Sl, för att höra ifall han vill träffa mig om jag kommer ner. Jag frågade om han kanske känner att vi har sagt allt vi har att säga varann… så jag gav honom verkligen en öppning, om han vill backa ur det här helt. Och lite senare på dagen hade han loggat in, läst mitt meddelande – och bara loggat ut igen!! Inte ens ett svar!! Ja jösses, och det från killen som skrev att anledningen till att han inte längre skrev till kvinnor på dejtsajten, var att han hade gjort det flera gånger utan att ens få ‘hej’ tillbaks… men det är väl ofta så, att det som folk stör sig på hos andra är de dåliga sidor de har själva men inte vill kännas vid… inte alls alltid, men ganska ofta. Nåja, kanhända vill han få dagen på sig och fundera ordentligt, och svarar senare… men han borde ju fatta att jag behöver boka resan snart, om jag ska åka. Men nog blir jag lite trött… inte precis så besviken, men ändå lite trött. Så jag vet faktiskt inte om jag ska åka eller ej… mamma har jag ingen sådan jättelust att träffa… K ville ju att jag skulle komma på besök, och eventuellt vore det kul att träffa min andra längsta-barndomsvän när jag är där… och brorsan med fru, och kanske en tur till huvudstaden… jag vet inte. Lusten är inte gigantisk, för att resa iväg… inte som det var i fjol när jag och dottern tog vår turné. Då var det flera av dem som vi skulle träffa som jag verkligen såg fram emot att få möta… och jag var sugen på att ge mig ut på vägarna. Nå, jag avvaktar lite… lusten kanske kommer.

Härom natten drömde jag om en man… som jag är lite bekant med. I drömmen var vi jätteförälskade i varann… det var mysigt, vet inte om jag någonsin har drömt om besvarad kärlek förut. Och det är en man, i verkliga livet, som… på många områden nog skulle kunna sägas vara lite av min tvillingsjäl. Han berör mig, i magen sitter värmen jag känner… och jag är helt klart förtjust i honom. Men det tänker jag inte berätta, för jag är för rädd att förstöra vänskapen… trots att vi inte känner varandra så väl, så är det en människa som jag inte vill förlora.

Jag tror inte på sanndrömmar heller. Och tur är väl det, för natten efter förälskelsedrömmen drömde jag hela natten om att jag och dottern hade brutit mot någon regel som vi inte visste fanns, och blivit anhållna – och innan vi visste ordet av, så hade vi dömts till dödsstraffet!!! Det skulle verkställas samma dag som vi greps, vi hann inte fatta att det var bestämt knappt, men på något vis lyckades jag få tag på en advokat som ville få fallet omprövat, och då blev ju mitt dödsstraff uppskjutet. Men dottern… fattade inte riktigt, och ville inte göra något åt saken, så hon skulle avrättas efter lunch… helt fruktansvärd dröm, och den tog aldrig slut heller utan började bara om hela tiden… huga. Jag tror att den kom till följd av ett par läskiga filmer jag sett på TV, och så tror jag att jag pratat eller läst om dödsstraffet bara någon dag innan… men hemskt var det.

Idag har jag pinat mig genom nästan 1½ timme på ‘min’ brygga, i den iskalla blåsten… det har varit en fantastiskt solig och fin dag, och i lä var det varmt, men det var inte många sekunder som det var lä på den där bryggan idag… nå, ska det nu bli en sommar med en varm dag i veckan ungefär, så får man passa på när det är sol, om man ska få någon färg den här sommaren… Jag hade i alla fall trevligt med radion i örat, och fick le lite åt en urcharmig golden som studsade runt och hämtade saker i vattnet.

Så for jag hem, och väl hemma blev jag påmind om varför jag inte la mig på gräset i närheten, just idag… det har klippts och trimmats gräs här så att det knappt gått att höra vad man tänker, ens inomhus… ;) Tog en tur till affären, och handlade bl a Hälsofil med passion- och vaniljsmak – jättegod var den! :) Hemma igen åt jag en enklare middag idag, för jag åt korv och potatis till lunch. Och så har jag sett lite TV, chattat lite med Gunilla… och försöker klura ut hur jag ska göra med eventuellt resande. En helt okej dag, med andra ord.