… som inte är några ”dussinmänniskor”.

Men ärligt talat verkar de flesta sträva efter att vara så ”en i mängden” som de bara kan… kanske i synnerhet de som verkligen har kapacitet för att vara unika. Är det så dåligt att inte vara som andra? Eller är det så farligt att sticka ut… är alla rädda för att bli ‘uteslutna’?

Utom några få, underbara oaser till människor… som vågar vara udda utan att försvara sig.

Den sortens naivitet älskar jag.

Men jag är visst ganska ensam om att göra det, också.

På TV sjunger den underbara Laleh låten Bjuröklubb. Hon är som en… punkpoet. En uppkäftigare Jakob Hellman. Lovely. Där finns också den svenska (i Sverige okända) världsstjärnan Arash, som berättar om hur han på ett ljuvligt sätt protesterade mot maffia-arrangörens dödshot, genom att inte spela 2 utan i stället 5 extralåtar… Han sjunger på persiska. Jag fattar inte ett ord av vad han sjunger… men det låter väldigt vackert. För den som har tillgång till Spotify, kan jag rekommendera låten ”Tike tike kardi – Balkan fanatics remix”… verkligen europop. Eller världsmusik, om man föredrar den termen. Dra på ordentligt med volym, särskilt om du har bra bas i dina högtalare…

Och på radio, i förmiddags, medan jag möblerade om i mitt sovrum, hörde jag ett program om en odlingsmänniska i någon stadsdel i Malmö, som dragit igång ett projekt för barn, att odla i stan. Genialt. Finns det något bättre sätt att lära människor att vilja värna om sin närmiljö, än att lära dem att både odla sin mark och vårda den, och att göra det i ett sammanhang där det faktiskt verkligen inte spelar någon roll om du är ‘black or white’…?

Man blir en del av sin miljö genom att arbeta konkret med den. Marken har alltid utgjort det väsentliga för människor, historiskt sett… och att låta barn odla egna astrar och ärtor i pallkragar i sin egen stadsdel, tror jag kan vara den hittills allra bästa integrationsidén…

Jag börjar bli allt mer allergisk mot uttrycket ”det var bättre förr”. Jag menar inte att all förändring är till det bättre, för det är den lika lite som majoriteten alltid har rätt, men… ”det var bättre förr” döljer en… oflexibilitet, en ovilja att acceptera sin tillvaro sådan som den är, som jag ogillar av det skälet att den i allt högre grad döljer främlingsfientlighet. Eller rasism.

Ja, jag är lite bråkig av mig. Jag säger gärna saker precis så som jag uppfattar dem. Jag tycker inte att det finns något som man inte kan prata om – och ”baksidan” av den för de flesta människor tillåtande och fria miljön som jag därigenom erbjuder, är att jag också säger saker som folk inte vill höra.

Som att jag är ganska trött på mytbilden som vi tvingas odla idag, som handlar om att ‘alla människor är i grunden goda’… som man förväntas säga att man tror på, för att det blir så grusigt och obekvämt om man börjar prata om det historiska och pågående ‘facit’ som mänskligheten har att erbjuda. Jag menar inte att man bara måste se att mänskligheten är ond – det går hur bra som helst att njuta och känna tacksamhet över de små eller stora ljuvliga ting som mänskligheten och resten av världen bjuder på varenda dag, utan att för den skull låtsas som om vi skulle drivas av ‘godhet’.

Det finns de som odlar den cyniska människosynen för att ge sig själva rätten att se världen i svart – och, framför allt, för att rättfärdiga sina egna onda handlingar. Till dem hör inte jag, och jag håller mig undan från dem… eftersom de har en tendens att skada sin omgivning.

Men jag gillar dem som vågar säga, i dagens tänk-positivt-och-det-må-gå-dig-väl-influerade tidevarv, att det kanske fortfarande är så att det är genom svårigheter som du lär dig saker, utvecklas, blir en mer hel människa… ja, jag gillar när jag hittar dem som ens tycker att det är meningen med livet. Att växa, utvecklas, som människa…

Och att sitta på sin kammare och hetsa upp sig över kvällstidningarnas urval av ”vad som är viktigt” här i livet, tycker jag är synnerligen o-originellt. Man må vara hur förbannad i största allmänhet som helst, men det är faktiskt inte imponerande att ha så liten egen förmåga att tänka att det enda som får igång en är nyhetsflödesurvalet…

Snälla människor – tänk själva i stället… använd era egna, unika hjärnor, och berätta för er omvärld om era egna, annorlunda tankar. Jag ber er, gör världen till ett mer i stället för mindre spännande ställe att finnas på… genom att dela med er av era unika tankar. Inte era dussintankar… sluta vara så förbannat angelägna om att vara ”rätt människor” till lags. Sätt igång med att vara de unika varelser som ni faktiskt är… om ni bara vågar.