Jag skickade ett sms till N igår… skrev att jag var ledsen att vi sårade varandra. Och så ”kram”. Han svarade inte, men jag såg att han var in och kollade på min sida på dejtsajten, ett par gånger under dagen. Idag hade jag möjlighet att alls kolla privata saker, först en god stund efter lunch… och då hade han skrivit ett meddelande till mig. Att han funderat massor under helgen, att han var ledsen över att det skar sig, och att han kände det som om han hade förlorat mig… det lät som om det var något han sörjde lite. Och jag har känt, idag, några gånger… att det känns riktigt sorgligt att han försvann… eller hur jag ska se på det. Att det skar sig totalt. Jag vill nog inte förlora honom helt, han ÄR ju en människa som… intresserar mig, gör mig glad, är lätt att prata med om så gott som vad som helst… men för stunden har jag bestämt att det är Ma som jag försöker med.

Ma kom till mig vid tvåsnåret igår. Jag hade just pratat med mamma, ringde henne för att hon ringde under kalaset och vi inte hann svara då… hon blev glad att jag ringde, det hördes. Och jag pratade bara om neutrala saker med henne.

Jag kramade om Ma… och vi satte oss i soffan. Pratade. Jag frågade om han hade hunnit greppa… den senaste tidens utveckling, om hans känslor var med honom, liksom. Han sa att det var så, att han inte hade några… undringar, funderingar, känslor i ofas, just nu…

Vi höll varann i handen. Rörde lite vid varann… men inget passionerat, så. Och så sa jag till honom att… de osäkerheter och eventuella reservationer som jag hade medan N fanns med i bilden, kring ett fungerande förhållande med Ma… de finns ju kvar. Han sa att han förstod att det är så, att det absolut finns en risk att jag inte kommer att känna att jag får tillräckligt… utbyte, av honom. Men han hade kommit fram till att det inte spelade någon roll – på så vis att han inte ville tacka nej till en närmare relation med mig, oavsett framtiden… han såg det som en otrolig chans, att få utvecklas, stimuleras, komma vidare i sitt liv, och njuta av närheten till mig under tiden. Det var skönt att han sa det… för någonstans så… behöver jag inte känna mig så skyldig, för att jag inleder ett förhållande med honom, när jag vet redan nu att… det kanske inte fungerar.

Fast när/om det kommer till kritan, om jag backar ur efter ett tag, så… kan jag inte känna mig särskilt säker på att han inte kommer att bli toksårad och arg på mig, ändå…

Jag pratade med honom om mina funderingar kring att det kanske är ganska naturligt att jag känner mig… tvehågsen, till att verkligen gå in i ett förhållande. Att det kanske blir så, oundvikligt, när man levt ensam länge och faktiskt har hunnit tillåta sig att också verkligen känna fördelarna med att… slippa ha en människa att anpassa sig efter… när man har kunnat tillåta sig att erkänna de riktigt dåliga aspekterna som också finns, med att leva i ett förhållande. Jag är en så vansinnigt lätt-anpassad person, jag anpassar mig efter närståendes önskemål utan att de ens behöver be om det, och utan att jag själv märker när det händer… så för just mig är det nog så att ett förhållande kostar mig ganska mycket av mitt liv. De åren då jag levde med exet fick jag så gott som ingen egentid alls, t ex. Någon dag per år, kanske. Jag orkade inte med den känslomässiga maktkampen som det innebär att kräva plats för sig själv… jag ville inte förlora honom, och kände nog också att… har man valt att leva med en annan människa, så kan inte ens främsta prioritet vara att få vara i fred… Jag hittade inte balansen i det där, och dessutom hade jag inte levt själv längre än kanske ett halvår i taget, sedan jag var i övre tonåren, så jag hade egentligen inte haft möjligheten att undersöka hur mycket, och vilken slags, egentid jag behöver. Nu har jag varit själv, åtminstone på deltid, under flera år… och insett att jag nästan inte kan få för mycket egentid…

Men jag vet också att jag mår fruktansvärt mycket bättre, när jag har en människa som jag vill och får vara nära i vardagen. Jag är otroligt… fysisk, jag fattar aldrig vad folk menar när de säger att de slutar krama varann, efter några år… det har jag aldrig upplevt. Det hänger säkert ihop med att jag inte är den sortens person som ens förstår konceptet ”stänga av”, gentemot sin partner… jag pratar. Är det jobbigt, så pratar jag, är det härligt så pratar jag. Hittills i livet har jag inte upplevt, annat än väldigt korta perioder då det kan ha varit extra känsligt, hur det kan vara att inte kommunicera med sina nära…

Ma och jag satt där i soffan… och efterhand kramades vi mer. Och det var rätt knöligt att göra det, sittande bredvid varann i soffan… så till slut föreslog jag att vi skulle lägga oss på min säng. Det gjorde vi. Och så kysste jag honom… och till att börja med var han kantig och grov i sina rörelser, han höll på att krama ryggen av mig ett tag, han är stark… starkare än han kanske inser… och hur härligt det å ena sidan är att mötas fysiskt med en massa kraft, så är min rygg lite klen för påfrestningar… Till att börja med kände jag mig verkligen fundersam på om han och jag skulle kunna bli fysiskt kompatibla… när han kysste mig, tittade han inte på mig, han kändes ganska sluten överhuvudtaget… och herregud, det är mer än sex år sedan han kramade eller kysste en kvinna senast. Han har verkligen vant sig av med närhet… och det verkar som om det inte var sådär väldigt mycket ömsint närhet mellan honom och hans ex, heller. Som är den enda kvinnan han haft, under sitt liv…

Jag kände att jag behövde fråga. Prata om… hur det känns, hur han tänker… om han tyckte att det var obehagligt att prata om sex, t ex… Han sa att han inte tyckte det, men att han egentligen inte visste, för han och exet hade aldrig gjort det. Pratat om hur de hade det tillsammans, eller hur de ville ha det… jag frågade om han visste, säkert, vad hon tyckte om och inte. Om han hade lärt sig att ”läsa” henne… och han sa att… njae, det var väl mest ”trial and error”-metoden, och så fick han försöka tolka henne, de gånger hon var väldigt tydlig med sina känslouttryck. Och han sa att… det var väl en gång, som han upplevde att hon hade tagit initiativet till sex… sådär tydligt, liksom… och jag suckade bedrövat… herregud så människor gör… mot sig själva, och varandra…

Han sa att sex inte är så viktigt för honom. ”Uppenbarligen… eftersom jag inte har försökt… göra något för att tillfredsställa det behovet, under alla år…” Han tyckte att det som var viktigast, var väl… hur det var innan man hade sex… hur det kändes emellan honom och exet… Han är inte direkt någon romantisk man, rätt ”typisk svensk kille”, den sorten som inte gör sig till i onödan för sin kvinna… Men… när jag frågade om han tyckte om beröring, om han var känslig någonstans, eller om han tyckte om att beröra, så… visste han inte riktigt. Och ändå… så var det ömheten, kärleken, mötet, som han tyckte var det viktiga…

Han undrade hur jag tänkte också, ”du är ju den som har erfarenhet, av oss”… och det är ju sant. Jag sa att jag faktiskt inte har pratat om sex så särskilt mycket med mina partners… när jag var yngre kändes det väl för känsligt att ”avslöja” några sexuella känslor alls, men mest var det nog så att… det inte behövdes. Sex har fungerat, i någon relation alldeles fantastiskt, och med exet… så var det vissa bitar där vi inte var kompatibla, och då blev det ju nödvändigt att jag sa något. Det var kanske då jag lärde mig… att det inte är så farligt att prata. Men jag kan inte föreställa mig att jag skulle fortsätta att leva med en man som det inte alls funkar bra sexuellt med, utan att säga något. Jag har aldrig tappat intresset för sex, med min partner… så dåligt skulle jag inte låta det bli.

Jag sa att många nog upplever att det ÄR väldigt känsligt att prata om sex. Många har en massa komplex… så vad partnern än säger, och hur den än gör det, så tar de illa vid sig. Ma sa att han inte… led av några komplex, eller oroade sig för något kring sex… och jag tänkte att risken är nog ganska stor att den här killen inte ens är nyfiken på eller intresserad av att faktiskt upptäcka… mig. Så jag frågade om han var nyfiken… ville upptäcka sin partner. Och… jag förstår att han får huvudvärk av att prata med mig, för jag ser på honom hur han verkligen är uppmärksam på vad som är viktigt, av det jag säger… han ritar sig en alldeles ny karta, utifrån mina vägbeskrivningar… och han både säger och visar att han vill göra det. Han vill verkligen lära sig nytt… hur arbetssamt det än är för hans stackars hjärna…

Så jag tror att… när vi väl älskar med varann, så kommer han kanske inte att vara någon höjdar-älskare… men han kommer att vilja bli det. Och med vilja kommer man väldigt långt… utan viljan, kommer man ingenstans.

Med några toa-pauser, så låg vi på sängen i… flera timmar. Och efterhand mjuknade han, anpassade kroppsrörelserna efter mig, och vågade visa känslorna tydligare med kroppen. Ömhet och värme… han som trodde att han inte behövde eller precis tyckte så mycket om närhet, han kysste mig och rörde vid mig på eget initiativ, efterhand… Förundrat sa han: ”tänk att man kan ha det så här, en söndag… det visste jag inte att man kunde!”

Lusten kom och gick. Hade han drivit på, så är risken stor att jag skulle ha älskat med honom då… och varje gång han… backade lite, stannade upp, så kände jag att… jag var glad att vi inte älskade med varann… det var absolut för tidigt, och mina känslor är för ambivalenta… och det enda klädesplagget som åkte av, var hans skjorta. Så att jag fick röra vid hans hud… han är så fin…

Dottern ringde vid sju, var på väg hemöver. När hon kom, hann hon bara säga hej till Ma, och så sa hon att hon skulle följa med pojkvännen till hans klassfest, för att fota lite. Och så for hon… och Ma och jag var rejält hungriga vid det laget, så vi beställde pizza. Gick iväg till pizzerian för att hämta pizzorna, och han som jobbade där skulle just stänga, och var lite pratsugen… pratade en stund med oss. Det kändes fint, vardagligt, att höra ihop med Ma i det sammanhanget…

Och så satt vi i solen vid mitt köksbord och åt pizza. Jag busade lite med honom, och han fattade väl inte alltid att jag bara tramsade, han trodde att jag menade allvar med mina konstiga uttalanden… Men kanske lär han sig efterhand, att allt som jag säger inte är sådär dödens viktiga saker… och när vi ätit, la vi oss på sängen igen. Han höll om mig med så mycket ömhet, sa ”kärleksfulla kvinna” flera gånger… och att han tyckte att jag var vacker. När det började skymma, såg han på mig med så mycket kärlek i blicken, och såg nästan lite blyg ut… tacksam, på något vis, för att han fick uppleva… mig.

Och dottern kom hem vid halv tio. Jag gick upp och pratade med henne en stund, sedan gick jag tillbaka till Ma, och sängen… jag ville kolla med dottern om situationen kändes okej för henne. Det sa hon att den gjorde… men visst såg jag på henne att… det var ovant, att mamma hade en man som hon ville ligga på sängen och kramas med.

Ma oroade sig för hur vi skulle kunna träffas framöver under hösten. Hur vi skulle hinna… han ville inte vara ifrån mig mer än absolut nödvändigt, förstod jag, och en del av honom ville sova kvar, ville inte förlora närheten… men när jag sa att jag inte tyckte det, så lät han inte alls besviken, utan höll med mig om att det inte var rätt läge. Vi pratade lite om barnen, hur vi kan hantera dem i sammanhanget, och jag sa att med tanke på att vi bor fem minuter ifrån varann, så kan vi smyga in varandras närvaro i barnens liv… ses för en fika en stund, till att börja med. Bekanta oss med varandras barn i en takt som… gör att det inte blir så märkvärdigt. Och han var så lättad över att jag sa att det löser sig… vi tar det som det kommer, inte allt genast… vi måste ju också ta reda på hur vi förhåller oss till varandra, hur vi vill ha det…

När klockan närmade sig elva, var jag nära att somna… och han sa att nu skulle han gå hem, för nu behövde jag få sova. Och till slut så… kom han iväg. Pratade lite med dottern om vad hon gjort under dagen, och till slut frågade hon om det varit en bra dag, med Ma… och jag sa att det hade det. ”Så bra! Gjorde ni något mer än… kramades?”, undrade hon… och jag sa att vi hade kyssts. Och att vi inte hade haft sex. Och dottern lät som värsta morsan, ”ja men vad bra!”… Jag förstår inte riktigt varför hon tycker sig ha rätt att ha moraliska synpunkter på att mamma har sex, jag har ju inte det på att hon har sex… förstår inte varifrån det där lite pryda kommer… det stämmer liksom så dåligt med… resten av vår relation…

Jag sov ovanligt gott i natt… hormonerna i kroppen gjorde mig så lugn och avslappnad, av beröringen. Men utsövd kände jag mig inte när jag vaknade av klockradion… det var bara att hoppa upp ändå. Jag var på nyaste jobbet en kvart innan jag skulle träffa chefen för att prata om jobbet.

Jag hann packa upp dator-delarna som stod på golvet i ”mitt” rum, men inte ringa till datorstödet som skulle ha installerat alla behövliga program i datorn, innan mötet med chefen. Mötet var väl… bra, antar jag… det blev inte jätte-glasklart vad det är som hon vill att jag ska åstadkomma i mitt jobb, men jag fick i alla fall klart för mig att hon förväntar sig en betydligt bredare och mer aktiv roll, än bara som informatör (vilket är vad jag är anställd för att vara, under hösten). Det som chefen tänker sig att jag ska bidra med känns huvudsakligen inte särskilt svårt, innehållsmässigt, däremot tar det nog lite tid innan jag lär mig formerna för hur jag ska arbeta, där… men det är stor bredd i det som hon önskar att jag bidrar med. Och jag känner faktiskt att min bakgrund och mitt nätverk kommer att passa väldigt bra in, i sammanhanget… och att jag nog kommer att få riktigt roligt, i mycket av jobbet. Men först och främst ska jag avlasta informatören, och det innebär nya… handgrepp, som jag måste lära mig. Nya rutiner också.

Det blev 1½ timmes prat med chefen. Därefter var det fika, så vi gick till fiket. Jag satte mig med 5-6 av de andra som jobbar på den avdelningen, och hejade glatt på min f d administratör som jobbar där nu, och tjejen som jag ska avlasta. Vi pratade lite om hur sommaren varit… de är fortfarande väldigt trevliga!

Sedan gick vi tillbaks till jobbet, och jag ringde datorstödet och bokade in en tid för att fara dit och lämna min dator. Sedan ställde jag upp allt som hör till datorn, som inte behövde med till datorstödet… det tog resten av förmiddagen.

Åt lunch med några från avdelningen. Jag nämnde att jag numera är uppsagd, och de reagerade som alla jag pratar med om det, gör: ”du menar från din gamla avdelning, då?”, och jag får förklara att nej, det är min tjänst som sådan, inom hela den stora arbetsplatsen, som jag är uppsagd ifrån… inom mindre än ett år så har jag inte kvar ett jobb där, ifall jag inte får en ny anställning. Den nyaste chefen sa i morse att hon skulle ta reda på, så fort som bara möjligt, hur det ser ut med de ekonomiska förutsättningarna för att anställa mig där… men att det kan dröja till bortåt september-oktober innan hon vet säkert… och jag sa att det är vad jag räknat med, att det tar det mesta av hösten innan jag kan få besked. Men jag sa också att det skulle vara skönt att få veta så fort som möjligt, så att jag har en mindre sak som ”stör”, när jag ska sköta mina två jobb… och det verkade chefen förstå. Jag inser att jag nog inte kan verkar för oberörd över att vara uppsagd, inför henne, för då tror hon att det inte är viktigt för mig att bli anställd där…

När jag ätit, tog jag med mig datorn och for till stället där jag jobbat halvtid under våren (och ska jobba mer på, i slutet av augusti). Det kändes rätt skönt att… gå in i de lokalerna, och inte känna mig alldeles ny, längre… det tar sådan tid innan man känner sig hemma på en arbetsplats!

Jag lämnade min dator, med en lapp, hos datorstödet. Sedan gick jag till gamla jobbet, svarade på alla mejl som kommit sedan förra veckan, och tjejen från datorstödet som skulle fixa min dator ringde ett par gånger och frågade om saker. Hon verkade inte höra till de allra mest begåvade, på det stället… man borde kunna förvänta sig att datorstödet borde ha bättre koll än jag på att Firefox är en webbläsare, t ex…

Jag och kollegan som ska samla den stora gruppen för en kortare resa, i slutet av augusti, träffades och gick igenom hur det ser ut med gruppen just nu. Sedan fikade jag med de gamla kollegorna, och så gick jag till mitt rum och ringde dem som vi bokat boende hos, för det där lilla resan. Just nu känns det som om jag har koll på läget på den fronten, i alla fall…

Dotterns farmor och kusin åker hemåt idag. Dottern skulle spendera dagen med dem, och jag vet inte säkert om hon vill ha middag med mig, eller ej… men jag ska handla mjölk i alla fall, så det blir en tur till affären. Ma och jag skickade varsitt sms till varann under förmiddagen, han avslutade sitt med ”puss”, och jag riktigt kände hur mysigt han tyckte att det var att få skriva det, till någon… Vi får se om vi ses och kramas fem minuter i kväll, eller hur det blir. Han har barnen den här veckan… men vi hörs nog på telefon i alla fall. Och så får jag se vad N skriver till mig… han skulle skriva i kväll.

Ute är det kallt och regnigt. Verkligen höstväder… alldeles för mycket höstväder för att bara vara början av augusti. Men nu börjar jag känna att arbetsåret drar igång… det kommer nog att kännas rätt skönt när jag väl fått upp farten igen. Kanske…