Idag fick jag mejl, med resultatet på IQ-testet som jag gjorde för ett antal veckor sedan, det som skåne-E tipsade om. Jag hade ett balanserat resultat på 12 av 30, “congratulations”, stod det, förutom resultatet…
Enligt normeringstabellen innebär det ett IQ på 143, för min del. I det andra testet som jag gjorde, hamnade jag på 136, har jag för mig… så enligt de här båda testen skulle jag ha en god chans att bli med i Mensa, ifall jag ville det. Det vill jag inte. Men det är kul att veta hur jag ligger till, IQ-mässigt.
Jag ringde Ma igår kväll. Han undrade om kalaset gått bra… och jag sa att visst, det hade det väl… och så berättade jag om de vuxnas sätt att ge sig på farmor. När jag skulle beskriva det för Ma, fastnade han på vart femte ord jag sa, avbröt mig precis hela tiden, frågade om, “vem var det? Hur hänger den ihop med den?”, och jag kände att… det viktiga här var inte på något vis vem som heter vad och hör ihop med vem, men han var helt besatt av att få ihop släktskapet… så jag kunde nästan inte komma fram till det som hade betydelse, i det jag berättade. Efterhand gjorde jag som jag brukar göra när jag har med extremt okoncentrerade och speedade människor att göra: pratade med låg röst, extremt långsamt, ignorerade hans avbrott men väntade tills han pratat klart, och när han tystnat fortsatte jag exakt där jag var när han avbröt mig… till slut lugnade han sig en aning, och jag kunde få berätta klart. Responsen då, blev att han inte riktigt kunde förstå eller känna in situationen, för att han inte varit där och sett det själv… och jag kände att… orkar jag vara tillsammans med en man som bara kan förstå situationer som han själv varit med i? Som har ett så extremt stort behov av att få varenda oväsentlig detalj, för att alls kunna förstå det han får berättat för sig? Jag frågade honom om han insåg hur irriterande det är att han avbryter sådär enormt mycket. Han menade att det var ett “normalt” sätt att prata, där han kom ifrån, och att han också visade att han faktiskt engagerar sig i det jag säger… och jag höll med, visst visar han att han vill förstå, men… Jag nämnde det där med exformation för honom, och sa att själv så fungerar jag väldigt mycket så att jag inte behöver särskilt mycket information, för att förstå en situation eller ett sammanhang, och att det kanske kan bli knöligt för oss att fungera ihop när vi är så väldigt olika på den punkten… Han tyckte att vi väl får försöka att mötas, och så får det väl bli… kollisioner, ibland… och det lät ju som en vettig tanke.
Sedan berättade jag hur det gått med doktor N. Ma lyssnade mest… men verkade förstå min tanke om tillit och tillförlitlighet. Han sa att själv så var han så långt ifrån en som kan vara otrogen, så att… och jag svarade “säg inte så, det sa Jo också, och ändå var det precis det som hände, med honom…” Jag sa att jag ser ett mönster hos de män jag mött sedan exet, att de gör precis de (onda) saker mot mig som jag har berättat att andra gjort mot mig. “Så… frågan är hur jag ska kunna lista ut vad du kommer att göra..?”, sa jag, lite halvt på skämt…
Jag frågade hur han kände det, när jag berättat klart. Han sa att han inte visste riktigt än, att han behövde bearbeta informationen lite… och så sa han att han hade blivit ledsen över att jag träffat N, för att N var en ny. Han hade förstått om jag hade känt att jag behövde… bli klar över någon som redan fanns med i bilden, men efter Ma´s och min fredagkväll förra veckan, så tyckte han att det var svårare att förstå att jag ändå ville ta reda på hur det kändes med en som jag i det läget inte hade träffat. Och jag kan förstå den känslan i honom, samtidigt som jag har sagt till Ma att… det finns egenskaper som jag söker och behöver hos en man, som jag inte känner att Ma har, riktigt… jag får prata mer med honom om det idag, försöka få honom att förstå…
Som ett avslappningsmedel, efter gårdagens… turbulens på alla möjliga sätt, tog jag ett par glas vin igår kväll. Ma sa att han hade druckit lite vin också, annars skulle han nog ha satt sig i bilen direkt och kört hem, till mig… för någonstans så kände väl även han att det faktum att jag inte längre har en man till som jag provar om han passar, gör att jag inte längre har den anledningen att.. hålla tillbaka känslouttrycken, gentemot honom. Det var tydligt att han ville träffa mig så fort som möjligt… det kändes fint, och han sa att han skulle in och jobba lite idag, ta igen lite av det som… liksom inte blev gjort i fredags, “av någon anledning…
“, och sedan ville han gärna träffa mig. Jag vet ju inte när tonåringen, och ev fler barn, kommer hem, så jag sa att jag ska kolla det också.
Jag sov okej i natt, känner av vinet och stressen från igår, litegrann… och har sovit för lite. Kände när jag vaknade att min kropp, hud, händer… har en enorm längtan efter att vara nära Ma. Jag känner värme, ömhet och åtrå, för just honom… och samtidigt inser jag, när jag tänker efter, att… det faktum att N försvann ur bilden, ändrar inte att… jag kanske inte orkar med att Ma är… inte så mogen i sin själ, och inte är så bra på att känna med andra, inte så intresserad av människor och att få kontakt med dem som jag är, och inte riktigt kan förstå mitt intresse… att vi är ganska olika på den punkten, helt enkelt. Jag vet inte om vi har så mycket att prata om, när det kommer till kritan… och inte om han är den som jag har mest kul med heller… hm. Jäklar… jag måste nog vara ärlig mot honom… även om jag helst bara vill kyssa honom, så måste vi nog prata om att det inte är helt givet att vi passar och fungerar ihop, ändå… jag tror tyvärr att risken är ganska stor att jag kommer att tröttna på honom… om jag jämför med… tidigare relationer, där det finns likheter… jag sa ju det till honom i fredags, det är ganska stor risk att Ma är en man som… passar in i mitt gamla mönster, det som jag faktiskt inte ska välja, igen… Ja, vi får prata om det. Se var vi landar… vad han tror att han orkar och klarar av, hur sköra hans känslor är… hur som helst så är det nog säkrast att vi tar det väldigt försiktigt, även fortsättningsvis. Jag får försöka… hålla mig i skinnet…
Han ringde vid tio. Då satt han redan på jobbet… han måste ha åkt tidigt. Han skulle jobba ett tag, sedan åka hem och packa in sina saker och ta en dusch… och så ringa mig, då. Jag har försökt få tag på dottern, för att höra hur hon tänker, när hon kommer hem… så att jag vet vilka tidsmarginaler jag har, med Ma.
Såg att N hade varit inne och kollat på min profil, nu på morgonen. Det känns som om jag vill säga honom att… jag är ledsen att vi… sårade varandra… jag vill att han ska veta att han ÄR en fin man, trots att han har en grundmoral för sina egna handlingar som inte passar ihop med mig… det är mycket med honom som är väldigt fint, och jag vill helst inte att han ska gå omkring och inbilla sig att… han har gått på en nit, och nu ska hålla sig undan från kvinnor… jag önskar att han kunde fatta att vi båda har sår bakom oss, som gör att vi inte tål svek på olika områden. Men tyvärr verkar det som om han bara ser sig själv, i det ljuset… och det är ju en stor anledning till att jag inte kan leva med honom. Vi får se. Jag gör inget alls, just nu. Vill veta att jag kan stå för vad jag än gör, innan jag gör det…
Puh. Det är mycket att förhålla sig till… och kanske blir det ändå så att jag inte har något förhållande alls. Det är i alla fall ett fullt möjligt alternativ, för mig… kanske blir det naturligt så att man känner… reservationer, när man har levt själv ett längre tag? Jag tycker massor om Ma, han överraskar mig med insiktsfulla tankar då och då, och om jag bara tar det väldigt lugnt så kanske… det går att hitta en form för en relation, med honom… om jag kan undvika att ställa för höga krav på både honom och mig själv, när det gäller… kompatibilitet. Jag vet inte… mina känslor pendlar ganska snabbt mellan att vilja kasta sig fram och bara njuta av närheten, och att backa som tusan…
I morgon ska jag prata med min nya chef, direkt på morgonen. Det känns… som något jag inte vill tänka på… just nu. Jag får… ta tag i min söndag. Försöka samla ihop mig. Snart kommer Ma, och jag kommer med största säkerhet att vilja kyssa honom… men vi får försöka prata, mest… det behöver vi båda.

2 comments
Comments feed for this article
augusti 11, 2008 vid 10:36 f m
Baxter
Hej där !
Här upptäcker jag plötsligt att du skriver igen. Vad kul, har saknat dig !!
Är själv hemkommen från en självvald exil i norrlandsskogarna och en liten turné söderöver.
Ska läsa lite mer nu hos dig.
Ha det bra, kram !!
/Bxtr
augusti 11, 2008 vid 1:37 e m
Leva
Hallå, min vän!
Jaha, du har varit på utflykt, och kanske åt mitt håll också!
Roligt att höra från dig, jag har saknat dig också… hoppas att allt är bra med dig. Tänker på dig, undrar hur det går för dig med allt som rör på sig…
Kram, och välkommen tillbaka!