Okej… Han som bor 30 mil bort, K, var trevlig att prata med. Han har nämnt i mejl att han är från Mälardalen från början, och jag fick höra i telefon att han pratade stockholmska. I mejl har han verkat så väldigt intensiv, så jag blev… lite ställd, av att han pratade såpass… långsamt, tillbakalutat, med pauser… Jag fick veta lite mer om varför han flyttat sådär väldigt långt norrut, i relation till Stockholm. Lite om hans barn, och en del om hur det gått till när det tog slut med barnens mor… jag förstod att den här mannen har blivit… lite tilltufsad. Han verkar kämpa på och försöker hitta lösningar hela tiden, verkar lyckas rätt bra med det också, men han har nog inte haft det så lätt, på alla vis. Lite… känslig, trots den ganska… drivna attityden, i mejl. Han verkar fin. Han också…

Ma kom hit vid sexsnåret igår. Han fick tillfälle att kika runt lite mer i mitt hem, han har ju varit här förut men då var han nog lite för… nervös, för att riktigt kunna se hur det ser ut… Det var efter vår första träff, vi hade promenerat runt sjön och avslutade med en kopp te hemma hos mig.

Igår kände jag mig lite speedad, av den intensiva dagen och att just ha lagt på efter att ha pratat med K för första gången… och så tror jag att det faktum att Ma och jag hade klätt upp oss lite, och skulle äta ute på lokal, tog bort lite av den sköna, avslappande stämningen som fanns mellan oss i söndags… men, det kändes inte spänt mellan oss i alla fall, inte ett dugg.

Av någon anledning som jag inte minns nu, kom vi in på att prata om dotterns far och lillasysters mamma. Vi har konstaterat tidigare att Ma känner lillasysters mamma, och jag frågade honom vilket hans intryck av henne var… och han sa ganska exakt vad jag förväntade mig. Driven, social, trevlig, otroligt aktiv kring det mesta som rör friluftsliv och vissa former av kultur… och jag försökte förklara på vilka sätt som hon är välsigt otrevlig, när det gäller familjen, och ffa min dotter. Ma sa att… ja, det är klart, du har ju en subjektiv bild av henne som kanske inte alla får se… och visst är det så. Det är också så att lillasysters mamma är väldigt bra på att linda karlar runt sitt lillfinger… och för de människor som har väldigt dålig förmåga att… snappa upp underliggande värderingar hos andra, så kan hon nog framstå som en alltigenom sympatisk person. Har man inget behov av att få empati från henne, så upptäcker man nog aldrig… vad hon går för…

Vi tog bussen till stan. Gick runt och kikade på några ställen, det var rätt fullt på de flesta ställen, och jag ville gärna äta på ett ställe som har lite roligare italiensk mat… medan han föredrog en av kinarestaurangerna. Han fick välja… och det var kanske inte så smart av mig att låta honom göra det… stället var fullt av barnfamiljer som åt kinamats-buffé, som i sin tur var rätt så smakbefriad. Men någonstans så ger det mig en bild av honom också… han är allt annat än finsmakare, på något område, verkar det som… hans hem och hans stuga är både rätt skitiga och saknar någon genomtänkt inredning. Äter gör han tydligen mest för att det ska göras… och dte gör väl jag också i någon mån, men jag skiljer på god och mindre god mat, ändå…

Jag visste inte riktigt i vilken ände jag skulle… komma in på mitt dejtande, för att höra hur han känner och tänker kring det… så vi pratade en hel del om… ja, först blev det mycket om hans jobb. Och återigen kändes det som om… han gör inget i livet för att han känner lust till det… han gör det för att… tja, konventionerna säger det, han vill prova om han passar in i rollen ”vuxen man med barn och jobb”, snarare än att han känner efter vad som känns roligt eller spännande. Och inte ens det rolltestandet klarar han att göra, utan att liksom backa ur det han har påbörjat, hela tiden… denna ambivalens! Jag sa till honom att jag hade upplevt att han kände sig lite hemma, när jag besökte honom i stugan förra helgen. Att det gjorde mig glad, att han inte signalerade samma slags ambivalens kring stugan, som han ändå väljer att vara mycket i, som han gjort tidigare gånger vi setts… Till slut, när han sagt ”den där stugan, hur länge jag nu har kvar den” ännu en gång, sa jag till honom att jag tyckte att han skulle sluta sabotera för sig själv, genom att inte gå in i det han gör ordentligt och känna efter DÄR, i stället för att stå kvar utanför och försöka värdera, hela tiden… och fast jag var ganska bestämd i hur jag tyckte att han skulle försöka förhålla sig, så förstod han att jag ville väl, tog det som ett tips, och blev glad. Han är otroligt surrig och stör ut sig själv hela tiden, men han är inte dum i huvudet och hör faktiskt vad jag säger, trots att det inte alltid verkar så… så jag tror absolut att han tänker ta fasta på det jag sa om det, igår.

Jag kunde inte alldeles låta bli att ta honom på handen då och då, medan vi pratade… Och han drog inte tillbaka den, men gick inte direkt till mötes heller.

Han berättade om ett slags singel-dejt-läger som han hade varit på några gånger. Det han beskrev lät i mina öron som… otroligt mycket new age, lite mer än jag kanske ställer mig positiv till, även om jag ju är rätt öppen för… alternativa sätt att öppna sig mot omvärlden. Jag blev lite förvånad över att han lät så positiv till en del övningar som han provat där, för han är ju dels en väldigt försiktig general, och dels… är han ganska… manligt teknisk, rationell liksom, inte särskilt fokuserad på känslor… så när jag hade ifrågasatt hans beskrivningar ett tag, sa jag att jag faktiskt tyckte att det var positivt att han ställde sig så positiv till lite mer alternativa sätt att nå sina känslor. Jag sa att det nog är lite typiskt mig att ha ett kritiskt förhållningssätt… att jag själv är så väldigt bred, från super-rationell och analytisk, till väldigt öppen för känslor och konstnärlighet, att jag ofta hamnar i att inta… motsatt ståndpunkt, med dem som jag upplever som extrema åt endera hållet. Jag sa att jag uppskattar att jag märker att han lyssnar och försöker förstå mina frågor, och framför allt att han verkligen bemödar sig om att svara även på frågor som är så fulla av exformation, att det inte är givet vad det är jag söker med min fråga, eller att det går att svara på dem…

När vi ätit klart hade det lugnat sig på stället, och det var ordentligt varmt inne, vilket var skönt eftersom det var såpass kallt ute och jag hade klänning och blus… men vi bröt upp, han sa att han ville bjuda, ”du kan få bjuda igen en annan gång”, och så gick vi vidare till en… krog, kan man väl säga. Satte oss vid ett bord ute, under infravärmen, och beställde ett glas vin respektive öl. Det var absolut fullt med folk där. Och jag kände hur jag liksom laddade, för att hitta rätt infallsvinkel på det jag ville prata med honom om… som ju skulle bli ganska personligt, nära… och till slut drog jag ett andetag och sa… ”ja… jag dejtar ju flera… hur känner du… för det?” Han funderade en stund… och sa till slut att… han kan ju inte bestämma att jag inte ska träffa flera, han och jag har ju inte ett etablerat förhållande, och mot bakgrund av saker jag berättat för honom om mig själv så… kunde han förstå att det inte är alldeles givet, vilken slags man som jag passar bäst ihop med… Han tyckte att det var lite spännande att få ta del av mina erfarenheter och tankar kring dem, och samtidigt… så innebar ju vetskapen om att jag träffar andra också, att han… håller tillbaka. Och jag sa att det förstår jag absolut, det verkar rätt klokt.

Jag sa till honom att… vi ju har träffats ett par gånger, under ganska lång tidsrymd, och att jag inte känner att jag… kanske riktigt har gett honom en chans, tidigare… där fanns ju Jo med i bilden i samband med att vi först fick kontakt, och det gjorde ju att jag inte var öppen för Ma. Jag känner att jag inte egentligen har varit öppen alls, för en ny man… inte på det sättet som behövs för att det ska vara möjligt att få till en nyanserad relation. Det är inget jag kunnat styra över, men det verkar som om mötet med skåne-E öppnade upp något… i mitt hjärta, trots att det slutade som det gjorde… Och jag sa till Ma att vårt möte i hans stuga förra helgen, kändes så avslappnat och positivt. Jag fick se den där charmiga sidan hos honom, som han inte visat förut…

Utan att jag sa det i klartext, tror jag att jag ändå var ganska tydlig med att… han är den som jag har mest känslor för, nu. Och så frågade jag hur han tänker och känner, kring mig… oj vad han tyckte att det var jobbigt att prata om, det syntes på hela honom, men han slängde sig ändå in i försöket att vara lika rak mot mig som jag var med honom. Jag talade om för honom att jag förstår att mina frågor kan kännas rätt kluriga att hantera, och att jag verkligen uppskattar att han försöker svara…

Han beskrev det nog ungefär så här. Han… tycker att vi inte känner varann så väl än, det finns en massa situationer som han inte har sett mig i än och han skulle vilja få se fler sådana… eftersom jag dejtar flera, och kanske i vilket fall som helst, så vill han behålla kontakten med mig och ta det lite försiktigt, se var det landar… Han undrade om jag alltid är lika ”intensiv” som han upplevde mig när vi setts, och jag frågade om han hade samma bild av mig i söndags. Njae, då kändes det ju… lugnare, och så… men jag tror att det han funderade över var om jag skulle tycka att han var mysig att vara med, även när det inte längre handlar om att ”lära känna”. Han sa att med barnens mor så hade det varit lite så i början, hon hade frågat och undrat och han hade försökt svara så gott han kunde, och sedan kom de till ett stadium då hon verkade tycka att hon visste vem han var, och då var det som om hon tappade intresset… kontakten emellan dem försvann. Och han hade tänkt på att han ville lära sig av sina erfarenheter, inte göra samma fel igen… vilket ju låter väldigt klokt. Och jag kan såklart inte svara på… om mitt intresse för honom mest bara handlar om att få ett grepp om vem han är, och sedan jag fått det så kanske vi inte har mer att prata om… visst är risken ganska uppenbar att det kan vara så. Klokt tänkt av honom, det gillar jag verkligen… att han… tänker ganska brett, han också.

Han pratade om att han inte varit på särskilt många dejter… att han liksom har låtit det rinna ut i sanden, och så ville han inte göra längre, han ville ”vända på alla stenar” innan han gav upp. Han sa att han hade svårt för att flirta, stöta på kvinnor, att han kände det som om han trängde sig på, liksom, och det är något som han verkligen ogillar, att tränga sig på… Jag frågade om han kände att jag trängde mig på när jag tog tag i hans hand, och han svarade ”nej nej nej”, som om det vore det dummaste han hört… Och så hade han en massa praktiska funderingar kring hur vi kan tänkas passa ihop, med vardag och jobb och barn och… klokt och vettigt på alla sätt och vis… Han sa att han gärna ville ha nya sociala kontakter, och att han gärna ville behålla mig som en social kontakt ifall det inte blev mer mellan oss… så därför var han rädd för att ifall vi skulle prova att ha ett förhållande innan vi visste riktigt att vi passar ihop, och så kanske det inte skulle funka, och så skulle vi inte kunna eller vilja umgås mer efter det… det ville han undvika, han ville gärna kunna fortsätta att umgås med mig… och det är ju en väldigt fin och respektfull tanke, tycker jag. Verkligen.

Jag frågade hur hans känslor för mig såg ut… om de följde med hans tankar, liksom. Och han sa att det gjorde de nog… så egentligen vet jag inte hur han känner för mig. På något plan kändes det som om det var underförstått att han är intresserad, har känslor av något slag… men jag vet inte egentligen.

Han sa att han hade funderat på något dagen innan, något som hade att göra med att han trodde att han kanske inte var särskilt bra på att ge, att han mest tog emot… jag bad honom utveckla vad han menade och han sa att han hade det så klart för sig när han funderade på det, men nu kom han inte ihåg hur tankarna hade hängt ihop riktigt…

Vid elva bröt vi upp och började gå mot bussen. Jag stack min arm under hans, han visste inte vad han skulle göra med sin arm och höll på att ta mig i handen i stället, men vågade inte, verkade det som… och så berättade han… att en av kvinnorna som han har dejtat, är… lillasysters mamma…

… som jag hade pratat rätt mycket om, sagt vad jag tycker, och varför…

Det tog mig på sängen, det måste jag faktiskt säga. Om han är, eller har varit, intresserad av henne… så undrar jag… om han och jag passar ihop, egentligen… Den allra första mannen jag var på dejt med, för över ett år sedan, visade sig vara nära jobbarkompis med lillasysters mamma. Och han gillade henne, han också… och helt ärligt så innebar det att jag ändrade min bild av honom. Lite så känns det med Ma också, idag, när jag fått bearbeta intrycken från igår lite…

Men igår sa jag till honom att jag helt ärligt tror att han ska vara glad att det inte blev något med henne. För hon är inte särskilt snäll… hon saknar empati. Men jag tänker ju att om det inte var något som Ma märkte medan de umgicks, eller om han inte tyckte att det spelade någon roll… så är han nog inget för mig… då vill han nog ha en kvinna som… är väldigt aktiv, rent praktiskt, men kanske inte precis tycker om honom… och jag är inte en sådan kvinna, inte på något sätt.

Nåja, igår visste jag inte hur jag skulle reagera på informationen. Han berättade att de hade träffats och ätit middag ihop några gånger, och sedan hade han följt med henne på en skridskotur, där hon uteslutande hade ägnat sin uppmärksamhet åt sin medföljande kompis… och han hade tagit det som en signal om att hon inte var så intresserad, så han hade backat ur.

På bussen på väg hem… tog jag honom i handen, och han kramade tillbaks. Vi småpratade och höll varann i handen hela vägen hem, jag sa att jag tyckte att han hade fina händer, han tackade… och ärligt talat har han nog inte sagt någonting om något han tycker om med mig.

När vi klev av, hand i hand, sa han att han skulle följa mig till dörren och se till att jag kom hem säkert… Tänka sig, att få känna sig säker för en gångs skull, alla de ca 20 meterna från bussen och till dörren! Han följde med in och till min ytterdörr, jag sa att jag förmodligen hade två tonåringar hemma så att det inte var så lyckat att han följde med in, och han sa att han inte skulle följa med in i vilket fall. Och så skulle vi kramas hej då. Han tackade för en väldigt fin kväll, och så kramades vi… en god stund. Höll om varann, strök lite på ryggen… inget mer. Han sa ”oh what a night”, och var rätt tydligt berörd av kramen som var… mer än kompis, i alla fall. Och så släppte vi varann, han sa något om ”vi hörs” eller liknande, beredde sig att gå, och jag tog tag i honom och kramade honom en gång till. Och så gick han… och jag gick in, till tonåringarna. Rätt yr i mössan… Fast inte lika snurrig som efter att skåne-E hade kysst mig. Kyssar är trots allt väldigt mycket mer intima, än kramar… så jag kände mig hyfsat stadig igår kväll, i alla fall.

Idag… kände jag mig lite trött, när jag väl kom upp… När vi ätit frukost hade tonåringarna en brottningsmatch i soffan, och C ringde för att berätta om sin kurs-vecka. Som hade varit alldeles kanonbra, lät det som… och mot slutet av veckan hade en präst med anknytning till en av deltagarna, letat upp C och bett att få komma och hälsa på henne…! C visste inte vad han ville, men han skulle komma till henne på söndag i alla fall… ska bli spännande att höra vad det blir av det.

Jag berättade lite för henne om mina dejting-funderingar. Ifall jag ska satsa på en man som är… extrovert, socialt självgående, tar rätt mycket plats vilket, som jag sa till Ma, gör att jag känner mig avslappnad och lugn, eller om jag ska ha en man som… är sådär försiktig av sig, som kanske blir extra skrämd av min… intensivitet, nyfikenhet och snabbhet i tanke och ord… De mer försiktiga männen brukar vara… mer pålitliga, på något vis, mer stabila. Men med den sortens man, människor faktiskt, hamnar jag ofta förr eller senare i situationen att de stör sig så mycket på att jag inte ber om ursäkt för mig själv, att de blir elaka… många av dem skulle önska att de hade så höga tankar om sitt eget värde, att de vågade vara mer… som jag, mer öppna och våga lita på att de har rätt att ta plats. Så de blir provocerade av att jag… tar plats… och så är jag ju dessutom känslig och det är oftast inte den sortens människor, däremot är de bra på att nosa upp min känslighet, så att de kan vara så elaka som möjligt. Inte alls alla blir elaka, men… de flesta vill i alla fall försöka hämma mig, efterhand. Dämpa mig. Och med den sociala situationen som mitt jobb innebär och kommer att innebära framöver, har jag inte riktigt råd att låta mig tryckas ner av en människa som vill att jag ska hålla mig på mattan… det blir stora konflikter mellan de olika sammanhangen.

Och vilken sort som Ma är, vet jag faktiskt inte riktigt… att U är den sorten som vill ha stillsam förutsägbarhet, är jag rätt säker på. Och det verkar troligt att doktorn är den extroverta sorten… men var Ma hamnar, vet jag inte.

Nå, medan jag pratade med C kom dottern in och sa att hennes far hade ringt och frågat om hon ville komma och fika med honom, sambon och lillasyster, på stan. Dottern undrade om jag ville följa med… och jag tänkte någon minut, och kom fram till att jag ville det. Så jag fixade i ordning mig snabbt, och vi slängde oss på cyklarna och for.

På fiket sa lillasyster inte ens hej till mig… det har aldrig hänt förut, att hon varit så… avstängd, mot mig. Vet inte vad det handlade om… men gjorde inget alls åt det, jag lät henne vara bara. Sambon kramades i alla fall som vanligt, och så pratade hon och jag en del, för kompisen som jag alltid träffar på det fiket dök upp, och satt och surrade med dotterns far om… något mer eller mindre svårbegripligt, som vanligt. Sambon såg trött ut… jag frågade om hon jobbade, och om semestern varit bra. Jo, hon hade redan jobbat i tre veckor, och semestern hade nog… varit bra.

Dottern och jag beställde lite mat, och så åt vi och pratade en del. Lillasyster satt i storasysters knä, för hela slanten… oj vad hon hade saknat storasyster! Vi planerade lite för dotterns 18-årsfirande nästa helg, vem som ska göra vad och så. Det kändes… odramatiskt.

Sedan for dottern och jag till bibblan, och därefter cyklade vi till en annan av second hand-affärerna i stan. Dottern ville ha skor… men hon hittade inga som passade. Vi åkte till en affär där dottern köpte hårfärg, som hon just nu donar med, i badkaret… och sedan cyklade vi hem.

Dejten i morgon med doktorn verkar bli inställd. Han skrev att han jobbar jour och att det har varit slitigt den här helgen, så han orkar inte åka till stan i morgon… men han ville gärna träffa mig, ifall jag har lust att ta mig dit där han bor. Där finns också fik, men… det känns mindre bekvämt att träffas på annan ort… och så vet jag inte om jag orkar krångla mer med buss den här veckan… jag skrev att jag skulle fundera, och höra av mig.

Och så fick jag mejl från någon obekant kille som undrade hur jag skulle ”analysera” honom då, när jag nu skrivit att jag är bra på att analysera, i min presentation… och själv hade han inte skrivit någon presentation i sin profil, så jag undrade vad det var han tänkte sig att jag skulle analysera. Han svarade lite ettrigt sådär att ”om du nu är så bra på att analysera som du säger, så är väl inte det något problem”, typ… och jag frågade om jag hade gjort honom något eftersom han ville jävlas med mig. Han svarade att han inte ville jävlas, men… ja, sedan något obegripligt om min lilla dumma hjärna, eller så. Tusan vad trött jag blev… exakt samma typ som den som trakasserar mig här på bloggen… och eftersom jag inte hittade blockeringsfunktionen på den dejtsajten, anmälde jag honom till administratörerna. Sedan hittade jag blockeringsfunktionen, och blockerade honom. Tänk om det fanns en motsvarande funktion på bloggen… varför gör det inte det, undrar jag? Det kändes i alla fall skönt att veta att jag nu slipper idioten på dejtsajten… i alla fall tills han har gjort sig en ny profil, och jävlas vidare… den där sorten blir man bara inte av med. Och återkommer han, så avslutar jag mitt medlemskap på den sajten… jag är inte så himla imponerad av den ändå. Fast 30-mil-bort-K hittade jag där, och idag dök det upp en intressant musiker och konstnärssjäl i huvudstaden, som jag kanske blir mer bekant med efterhand…

Doktorn skrev i sitt mejl idag… ”Förstår ibland inte riktigt hur du orkar hålla uppe dina olika dejter, du har nog en oerhört hög kapacitet på det planet. Själv har jag träffat 2 kvinnor på det dryga halvåret jag dejtat – inget möte ledde till ngn relation dock.” Och jag svarade honom på det… att jo, visst har jag kanske ”högre kapacitet” än många, men jag orkar inte heller ha för många kontakter åt gången… och har absolut inte som ett mål, att vara ”dejtande singel”… jag vill gärna hitta den som jag vill leva med, gärna ganska snart. Och kunna lägga dejtsajterna åt sidan helt… det vore fint.

Jag kan absolut förstå om männen jag träffar, kan tänka att… eftersom jag faktiskt är så nyfiken av mig och vill kommunicera om… mänsklighet och relationer… så kanske det är så att jag bara har dem för att lära mig om dem. Så är det ju inte, men visst kan jag förstå om man kan känna sig som ”en i mängden” och därmed kanske inte så viktig, för mig… men så himla många är det faktiskt inte som jag träffar. De senaste veckorna har jag träffat skåne-E, Ma och så U, men inga fler… jag har kontakt med fler, men så länge som man inte har setts så… har jag lite svårt att räkna det som ”dejter”. Så… doktorn räknar jag inte riktigt, innan vi setts… och han känns kanske intressant, så jag skulle vilja träffa honom fortast möjligt. Får se hur jag gör, om jag åker dit i morgon eller inte… om jag orkar.

Ingen yoga idag heller. Jag… liksom orkar inte… och jag vet ju att det snabbt blir en självgenererande spiral – gör jag yoga blir jag piggare och orkar mer, och omvänt.

Nu steker dottern fläskkotletter i köket. Hon orkade nog inte vänta in att jag skulle göra det… Men hon har inte lagat mycket mat den senaste tiden, så hon kan gott göra det.

Solen skiner, det blåser rätt kallt, dottern har beställt sin enträget och målmedvetet hopsparade kamera idag… för nu har hon råd med den. Hon är glad som en lärka och vill att den ska komma med posten för tio minuter sedan, typ… Får se vad resten av dagen har att erbjuda…