Ingen sörjer när du dör, ingen ska sakna det du gör
Ingen vill veta var du köpt din tröja…
Och fast du gjort allt som man ska, du är artig, du är glad
och du har tränat bort din dumma dialekt

Nej, ingen sörjer när du dör, ingen ska sakna det du gör
Ingen vill veta var du köpt din tröja…
Och fast du flyttat till ett hus, som är öppet, fräscht och ljust
så kommer inga gäster minnas var det låg
och fast du lärt dig varje låt och fast du har en härlig båt
så finns det ingen som vill röra vid din kind…

Emellanåt känns det så. Jag vet att jag inte alls har det så extremt som låten säger, men… särskilt det senaste året har jag blivit varse att… jag har ganska få som… frågar efter mig. Det som blivit tydligast är väl att inte ens de som finns, egentligen vill veta hur jag har det. Det är lite märkligt; händer det väldigt lite i ens liv, så tycker folk att man är tråkig och orkar inte lyssna på ens gamla vanliga vardagsprat, men om det händer väldigt mycket, som det verkligen har gjort i mitt liv det senaste året, så… är det som om folk blir alldeles trötta av det… i vissa fall kan det nog handla om lite avundsjuka också… på något sätt.

Och från den andra sidan… C ringde i morse, just när jag hade pratat med dottern om henne, att jag ville träffa henne innan semestern är slut. Hon sa att hon strax skulle åka iväg på en veckas sång-kurs, måndag till fredag… lite nervös var hon, det är sju personer som ska undervisas av en duktig pianist från London och en ”riktig” operasångerska. Låter hur spännande som helst tycker jag, och hon kan ju sjunga, C, så jag vet inte riktigt vad hon var nervös för… men så kan det ju vara, innan man vet vad man har att förvänta sig.

Hon berättade att hon hade haft besök av barndomsbästisen förra veckan, och hennes syster. Barndomsbästisen har tagit vägar i sitt liv som gör att C känner att… på vissa områden har de blivit så olika att hon inte hittar… kontakten emellan dem. Den här gången hade barndomsbästisen berättat, väldigt stolt, att hon hade sprutat in något anti-rynk-medel runt ögonen… och det kändes väldigt främmande för C…

Men, de hade också pratat om tur. Ifall man upplever sitt liv som om man har tur, eller otur… tydligen fanns det någon undersökning som visar att arbetsgivare hellre anställer människor som säger att de upplever att de har tur i sina liv. Och de hade diskuterat saken, emellan sig, tjejerna… om de tyckte att de brukar ha tur i livet eller inte. C frågade mig hur jag såg på saken, med mitt liv, själv hade hon funderat ordentligt på saken den senaste veckan… Jag sa att jag helst delar in mitt liv i olika områden, och olika tidsperioder, i någon mån. Jag tycker att jag har haft tur när det gäller jobb, boende, ekonomi, hälsa… min dotter. I stora drag tycker jag faktiskt också att jag haft tur i kärlek… den senaste tidens nät-kontakter har fått mig att börja inse vilka fruktansvärt hemska män det finns där ute, av en sort som jag verkligen inte har behövt möta i någon större utsträckning under huvuddelen av mitt liv. De allra, allra flesta män som jag mött i någon form av relation, har varit vad jag beskriver som ”normala människor”, till skillnad från flera av dem som jag på olika sätt fått kontakt med via nätet, de senaste åren.

Jo, på det hela taget tror jag nog för det mesta att… saker kommer att ordna sig. Jag har den erfarenheten, så det blir vad jag förutspår för framtiden också. Det löser sig, oftast blir det t o m bättre än det var innan… fast än så länge ser det inte ut att gå i den riktningen, på kärleksfronten. Eller, det beror ju också på hur man ser på saken… både J, Jo och skåne-E har svikit mig på olika fega, fula och hänsynslösa sätt, men… de känns ändå… mänskliga, på något vis. Till skillnad från blogg-mannen, för snart två år sedan… hans agerande var, är, så obegripligt att det fortfarande påverkar min osäkerhet när det gäller mäns… motiv, eller ageranden. Men visst, jag har egentligen inte trott alls, sedan det tog slut med exet som jag kände var ”mannen i mitt liv”, att jag kommer att träffa någon mer man att älska och bli älskad av, under detta liv.

”I have this dream of being whole… I´m not going to sleep each night, wanting, but… still, sometimes, when the wind is warm, or the crickets sing, I dream of a love that even time will lie down and be still for… I just want someone to love me, I want to be seen… I don´t know, maybe I´ve had my happiness… I don´t want to believe it, but… there is no man, Gilly… only the moon…”

Som Sally skriver i sitt brev till sin syster Gilly, i filmen Magiska systrar.

För, kära vänner, trots att jag vet att man förväntas tro att vi alla är vår egen lyckas smed och oss själva nog, att all lycka ska sökas i det inre och att en kvinna utan man är som en fisk utan cykel… så ser jag det inte så. Visst klarar jag mig själv, det har jag ju gjort i flera år nu, och lever ett helt okej liv utan någon man att dela det med… men det är alldeles för sällan som jag mår sådär riktigt, riktigt bra… som jag har gjort, när jag levt med en man som jag har älskat och som har älskat mig, som jag delat… vardagens pyssel och bekymmer, med… Jag tror inte på att en människa som lever utan närhet, värme, gemenskap, kärlek, tillhörighet, är riktigt lika lycklig som den som har… det där. Och i mina relationer har jag haft det. Jag har inte haft… tråkiga, tysta, destruktiva eller döda relationer. När de blivit döda, så har vi försökt som bara tusan att hitta sätt att nå fram till varann och lösa saker, och när det inte har fungerat så har vi brutit. Inget av mina förhållanden ”innan internet” har avslutats genom att någon av parterna har träffat någon ny som den har helgarderat sig med, innan den har berättat för sin partner att den inte vill fortsätta… varken jag eller mina män har varit så ryggradslösa, så svaga människor. Det är inte den sortens män som jag har träffat, fram t o m exet. Jag har träffat män som… i alldeles för hög grad har saknat insikt om sig själva, och en äkta vilja (eller förmåga) att ta reda på vilka de är och förmedla det till mig, men jag har inte varit utsatt för otroheter eller andra typer av svek, och inte själv utsatt mina män för det heller. Sedan jag blev vuxen har båda mina föräldrar agerat sådär svekfullt och ryggradslöst mot de partners som de har velat lämna, men de värderingar som jag fick från dem medan jag formades i min personlighet, gick ut på att man tar ansvar för de relationer som man har. Både praktiskt, känslomässigt och fysiskt, tar man ansvar för… dem man har valt att älska, och familjen. Sedan jag träffade exet, har båda mina föräldrar svinat till sig rejält när det gäller respekt, hänsyn till andra och ansvarstagande för sig själva… och så försvann exet på ett sätt som jag inte kunde föreställa mig att han skulle kunna göra, och efter det har jag… famlat. Vet inte säkert vad jag ska leta efter, kärleksmässigt…

Kanske behöver jag skriva ihop en ”true love”-besvärjelse, i stil med den Sally gör som liten tjej, för att hon har sett att passionen gör människor galna…

”He will hear my call, a mile away.
He´ll whistle my favourite song.
He can ride a pony backwards.
He can flip pancakes in the air.
He will be marvellously kind.
His favourite shape, will be a star.
And he´ll have… one green eye… and one blue.”

Fast poängen med den besvärjelsen, är att den mannen som hon beställer åt sig, inte existerar… så att hon aldrig ska behöva träffa sitt livs kärlek, och sedan dö av brustet hjärta. Och jag vill ju faktiskt hitta den där mannen, som är marvellously kind… och egen, på sitt alldeles speciella sätt.

Eller, som delar av texten lyder i låten ”This kiss” med Faith Hill, som är med i filmen:

I don’t want another heartbreak
I don’t need another turn to cry
I don’t want to learn the hard way
Baby, hello, oh, no, goodbye

[...]

Cinderella said to Snow White
How does love get so off course
All I wanted was a white knight
With a good heart, soft touch, fast horse

Ride me off into the sunset
Baby, I’m forever yours

Undrar just när han dyker upp, den där riddaren… I morgon är en bra dag, tycker jag. Jag har väntat, och letat, och försökt och gått på pumpen, länge nog, nu… det räcker faktiskt. Jag tror att jag är redo för riddaren med gott hjärta, ömsint beröring och en snabb pålle…

Jag har tänkt ganska mycket på Ma idag.

Vi har träffats tre gånger sedan vi fick kontakt i… mitten av maj, var det faktiskt. Över två månader sedan… och han dök upp nästan samtidigt som Jo, så jag funderade egentligen inte så himla mycket på om han var intressant eller ej… och när det sedan tog slut med Jo, hade jag ingen ork att engagera mig i Ma. Han kändes… otroligt stressad, som person, pratade emot sig själv mest hela tiden och på ett sätt som gjorde att det kändes svårt att veta om han alls tänkte innan han pratade… Lite jobbig, tyckte jag nog. Och en hel del av frågorna jag ställde till honom för att försöka fatta vad han var för en sort, fick jag… inte så önskvärda svar på… han tyckte inte att det är nödvändigt att prata om känslor, sa han t ex, andra gången vi sågs… och där håller jag ju inte med honom, vare sig subjektivt eller objektivt. Det blir inte en bra relation i längden, för de allra flesta som försöker leva ihop utan att dela med sig av sina tankar och känslor till varandra…

Jag hade nog räknat bort Ma, egentligen. Det var för mycket som inte… kändes intressant, på olika sätt.

Men han har hållit kontakten. Inte särskilt frekvent, men dock är det han som har sett till att hålla kontakten… och han har varit trevlig, respektfull, och han har gjort så gott han kunnat, känns det som, för att… visa att han ser mig, svara på mina frågor, göra sig så tydlig som jag önskar. Igår, när han började slappna av mer, var han lite småkul, dessutom. Och jag fick märka att han är bra på att tala om när han blir glad för något eller uppskattar något jag gör eller säger, och att han har en omtänksam sida. Visst är han rättså egen, och jag är fortfarande osäker på om han någonsin är glad… men det verkade finnas potential till glädje, igår, i sånt som han sa och gjorde.

Och det är väldigt mycket ”praktiskt” kring honom, som är… närapå optimalt. Jobb, stugan, en hobby som han ägnar sig åt, en önskan om att öka det sociala umgänget… han har någon slags ganska stadig struktur kring sitt liv, trots allt. Kanske inte så mycket drömmar som verkligen kommer från hjärtat… men medan han väntar på inspirationen, så ”bara gör” han. Sådär som jag också tänker, att ofta kan man skapa känslorna i sig genom att göra sånt som man tror eller vet kan leda till glädje… även när lusten kanske inte finns där från början. Och igår sa han att han vill leva i ett förhållande… tidigare har han varit lite osäker på om han verkligen vill, ids, är tillräckligt intresserad av kvinnor för att verkligen vilja försöka få till ett förhållande.

Det känns skönt att han bor granne med mig, och tycker om att bo där han bor. Han tycker om den här delen av landet, har inget sug efter att flytta härifrån trots att även han är inflyttad. Han vill lära sig mer om… det utbud som vi har, här… jag tror att hans och mitt intresse, och kärlek till, den trakt som vi bor i, är ganska lika. Vi skulle kunna… tycka om att upptäcka mer av vår hembygd, tillsammans. Jag insåg igår att även det känns som en trygghet… både exet och dotterns far hade hela tiden en… rastlös önskan om att flytta söderut. Jag fick ensam stå för… viljan att behålla rötterna här. Det är lite märkligt att upptäcka att Ma´s stadiga rötter i den här myllan, känns som en trygghet för mig… jag visste inte att det var en stressfaktor för mig, med exet och dotterns far, förrän jag fick syn på att Ma vill höra hemma här.

Dagens funderande kring honom har fått mig att inse att det finns ganska många aspekter med honom som jag värdesätter, och som jag verkligen inte försöker projicera på honom… jag har bara plötsligt fått syn på att de finns där, hos honom. Och att det känns bra, för mig.

Jag vet inte om han träffar någon mer än mig, just nu. Har inte frågat. Och eftersom jag inte har kunnat se att vi skulle kunna bli ett par, så… har det inte varit viktigt för mig.

Men igår kände jag… att den kontakten som vi har, den vänskap vi bygger upp, är av det slaget som… mina tidigare ”riktiga” relationer har börjat med. Att man får upptäcka sina känslor eller sitt intresse, lite efterhand, och utan att precis prata om det… Jag vet inte säkert om han har… potentiella känslor för mig, om han fortfarande ser mig som en möjlig partner… men han bjuder till såpass i relation till mig, så det känns som om han nog kan ha det.

Och jag känner att jag gärna är nära honom. Gärna vill ta i honom. Det är en känsla som de flesta försöken till relationer som jag gjort, efter exet, inte riktigt har haft utrymme för att känna efter ifall jag vill eller inte… förrän det liksom bara har hänt… mest för att… mötena har präglats av… tidsbrist. Det är NU som man måste försöka ta reda på hur… möjligt det känns, med en relation med den här mannen… för det dröjer veckor eller månader innan vi kan ses igen… och för att veta om vi ens vill ses igen, måste man känna efter lite närmare vid det första mötet, än man skulle göra om man bodde så att man kunde träffas i övermorgon igen, och bara surra lite. Att bo… ganska nära varann, gör absolut relationsförsöken oerhört mycket enklare, bättre, sundare… och så mycket närmare mig än Ma bor, är högst osannolikt att jag skulle kunna hitta någon. Om vi vill, skulle vi kunna kvista in hos varann på en kopp te och lite slö-TV-tittande, var och varannan kväll… vi kan verkligen ta det så lugnt som vi vill… om man bortser från det faktum att vi båda ändå fortfarande söker en partner, på sajterna.

Jag skrev ett långt och ordentligt analytiskt meddelande till han som bor tio mil bort, sedan han rest iväg på sin semester för en dryg vecka sedan. Tänkte ett tag att… nu tycker han nog att jag är för mycket… Han trodde att han skulle komma hem på onsdag, men vid sjusnåret i kväll såg jag att han hade läst mitt meddelande. Och nu, några timmar senare, har han skrivit ett svar som verkligen visar att han inte bara har läst det jag skrev och försökt förstå det, utan också tänkt lite vidare… jättekul! Jag hoppas att vi ska kunna ses… på onsdag, kanske. Jag vill gärna träffa honom innan jag… inte kan hålla mig från att krama Ma mer än… jag borde, ifall det sedan visar sig att tio-mil-bort-mannen är väldigt mycket mer rätt för mig… jag har ingen lust att bete mig som skåne-E gjorde, mot någon/några andra. Just nu känns det fint att det faktiskt finns två män som… verkar vara självständiga och inte jagar desperat efter ett nytt förhållande, och som, liksom jag, nog värdesätter… gemenskapen och det vänskapliga utbytet, mer än passionen. Just precis nu, innan något mer har hänt, så känner jag mig… privilegierad. Men den som följt mina turer har nog, liksom jag själv, lärt sig att… det kan vända på en femöring, trots att man inte precis såg det komma…

Idag har jag kommit mig för med att göra yoga igen. Och alldeles innan jag skulle börja med yogan låg jag en stund på golvet och tittade i taket, och när jag reste mig upp… visade det sig att något dragit snett, i höften… så den gör ont. Jag gjorde yogan ändå, tror att det är det bästa ändå, för läkningen. Det känns bra att ha kommit igång med yogan igen…

Har legat och slumrat en stund på gräset idag. Dammsugit hemmet, och lagat riktigt god middag, vegetariska vårrullar med quinoa och en rejäl sallad till. Spelat lite piano, och hört på P1. Och jag valde bort dotterns pappas födelsedagsfirande. Orkade inte åka ut dit, och sova över… och när jag tittade i almanackan för några timmar sedan, blev jag varse att det är i morgon och inte på onsdag, som jag ska på ultraljudsundersökning av gallan… får varken äta eller dricka på sex timmar innan, så det får bli tidig frukost och sedan måste jag klara av värmen utan att dricka något mer… vilket betyder att jag måste i säng nu.