Jadå, lilla “Bruno”, jag kan gratulera dig på din namnsdag, fast du inte heter Bruno… Pusselipuss på dig själv. Jag vet att du är där, du behöver inte skriva “tags” till mig för att jag ska se att du är här…

Drivet att skriva verkar ha försvunnit… för stunden, i alla fall… förmodligen är det något bra, överhuvudtaget “drar” inte datorn så mycket som den brukar… ja, jag tror att det är bra, på något vis. Det känns inte som om jag tänker särskilt djupa eller kloka tankar, jag mer bara… är. Och det är nog så det ska vara.

Jag sover lite för lite, det blir för sena kvällar… för mycket natt-surrande… Och morgonpigg som jag är, så vaknar jag ju vid sjusnåret, för det mesta.

I morse ägnade jag ett par timmar åt att boka resor. En del gick att boka på nätet, annat var jag tvungen att ringa för… och så har jag satt mina tidningar på uppehåll. Den ena gick inte att få uppehåll på förrän på tisdag, så nu har dotterns pojkvän lovat kika förbi och plocka in den eventuella post som kommer… Jag tyckte att jag hade frågat om allt jag behövde veta kring resan, men när jag pratade med skåne-E för en stund sedan, insåg jag att det var en sak till som jag nog måste ta reda på, ändå…

Jag har hört radio. Legat en stund på gräset. Skrivit lite med han som bor 10 mil härifrån, och pratat med Gunilla i telefon, via msn. Skrattat gott, idag också… Och så har jag tvättat det mesta som jag tänkt ta med på resan.

Och dottern kom inte hem igår, det blev en dags jobb till för hennes del. Men idag kom hon hem, och vi har gått igenom resplanen, särskilt slutklämmen, sista dagen som vi spenderar i huvudstaden, har vi nästan detaljplanerat för att hinna allt det vi vill göra under den lilla dagen…

Skåne-E känns fortfarande… lite väl distanserad… det verkar som om han tänker vänta med allt intresse för mig, tills vi setts… För mig känns det lite konstigt… för mig är det nog så att antingen är jag intresserad av en människa, och då ingår… det mesta av dens liv i mitt intresse, eller så är jag inte särskilt intresserad. Och kanske är det så för honom, eftersom han har bestämt sig för att avståndet är ett gigantiskt problem, att han kanske måste bli alldeles upp-över-öronen tokförälskad i mig tycka att precis allt med mig är fantastiskt, för att han ska tycka att det är värt att engagera sig i, alls… och riktigt så höga tankar har jag inte om mig själv, att jag tror att han (eller någon annan) kommer att tycka att jag är en perfekt människa… det finns ju inga sådana, liksom… Han frågade mig idag hur det känns… att vi ska träffas. Och jag svarade att… jo, det blir kul att ses, men annars så tar jag nog en stund i taget… har lärt mig det ganska bra, inser jag. Att inte tänka igenom framtiden innan den är här, liksom. Det kommer säkert att kännas nervöst, när vi närmar oss staden där vi ska träffas… men det är några dagar dit, jag kan inte gå och förbereda mig mentalt för det redan nu. Eller, kan kan jag absolut, men jag gör inte det.

Killen som bor långt norrut, skrev att han accepterade att jag inte orkar prata med honom nu – men han ville så gärna höra min röst, så han bad mig spela in en prat-snutt och skicka honom…! Men jösses, hur konstigt är inte det…. vad ska han med det till…? Nä, här spelas inte in några röstprov, så det så!

Och så dök där upp en alldeles ny man, som inte verkar ha lärt sig hur man närmar sig människor… i min presentation av mig själv har jag nämnt att jag bloggar rätt mycket, för det gör jag ju. Och den här alldeles nya mannen skrev bara: “Hej, din blogg, var kan man läsa den?”… vad svarar man på det? Adressen får han inte såklart, men… hur tänker man när man inte ens försöker inleda ett samtal innan man ställer en sådan fråga?? Skumma människor det finns…

Jag gjorde en tarot-läggning innan dottern kom hem. Det är lite häftigt, även den här var full av kraft, styrka, “tro på din förmåga och följ din inre röst, även om andra avråder eller misstycker”… Kortet för “frågaren”, dvs jag själv, blev just Styrkan…! Rätt kraftfullt faktiskt, och så två mynt-kort (jord, materiell trygghet), och hela 5 av 10 kort var svärd-kort (luft, snabba beslut, handlingskraft). Min fråga handlade om den närmaste framtiden i stort, inte om kärlek. Det känns som om… den stora delen som är i fokus i mitt liv för närvarande, är fortfarande jobb- och karriär-situationen. Och så dotterns och mitt eget… välbefinnande, på alla plan.

När jag låg på gräset idag, var det ett tag varmare från marken än i luften… och jag fokuserade på att “dra i mig” lite jord-kraft. Som att meditera, är det. Och jag kände att… jag behöver göra det mer, fokusera på nuet, känna in där jag är, liksom… Hjärnan känns rätt inaktiv, det blir inte mycket till ord i den, och det är skönt… men jag behöver dessutom… fokusera, centrera mig liksom… lite svårt att förklara, det är en känsla.

Dottern ser på skräckfilm på TV, och skriker högt emellanåt. Själv har jag inte fattat nöjet med skräckfilmer, så jag fnissar mest åt henne när hon skriker… Jag pratar med min vän på msn i stället. Det är trevligt. Trevligt är bra. Så det så.

And that´s all I´ve got to say about that.