Mmm… grönt te och fullkornsskorpor, börjar jag denna lite för tidiga dag med… Jag drömde så himla konstigt. Att dotterns kompis, en grabb som bor i huvudstaden och hälsade på här för några veckor sedan, ville vara ihop med mig, han kramades med mig och var så himla kärvänlig, och så kommenterade han mina bröst – sa att han gillade större bröst!!! Gud så konstigt, grabben är bara några år äldre än dottern och skulle inte vara attraktiv om han var 20 år äldre, heller… undrar vad det är som min hjärna bearbetar nu… Något i drömmen handlade om gränser och hur jag låter män behandla mig, tror jag. Kanske tog min hjärna i sådär överdrivet för att få mig att fatta något som inte hade ett dugg med just honom att göra… det verkar väl inte osannolikt.

Jag lyssnar på “Aquarius”, av det enkla skälet att skåne-E är Vattuman… Har kollat lite på astrologisajter och i den enda boken i ämnet som jag har, och det verkar som om Vattumän och Fiskar kan få det lite svårt… särskilt den känsliga Fisken, som är jag i sammanhanget, kan slå sig lite på Vattumannens… super-rationella tankebaserade förhållningssätt till livet. Det verkar i princip omöjligt att locka ur en Vattuman känslouttryck… och nu är det som sagt inget i astrologins grundkoncept, dvs att man präglas i hela sin personlighet i det ögonblick som man föds, som jag köper, men man kan använda astrologin som en hjälp för att få distans till det man ser. Precis som med tarot-korten, man får ett annat “raster” att tolka verkligheten utifrån, ett som man inte hade innan… det kan vara bra ibland. Och skåne-E har själv beskrivit sig som… lite reserverad, återhållsam med känslouttryck… och jag behöver en man som tycker om att kramas när som helst. Typ.

Fast det jag reagerar mest på när jag kollar astrologin, är att beskrivningen av Fiskarna stämmer bra in på hurdan jag är – men riktigt såhär känslomässigt instabil är jag inte, dock…! Jag hör nog till den fasta dekaden, i så fall…

Sedan, när jag ändå är inne på “Life”, lyssnar jag på Bon Jovi… och konstarerar att Jon Bon Jovi känns som en kille som inte bara är kanonsnygg utan som jag tycker om som människa, och det beror på att han spelade en så himla sympatisk kille i Ally McBeal… och så ser han glad ut, liksom. På-riktigt-glad.

Jag tror att igår var “brytpunkten”, för mig. Igår började min kropp och hjärna på med på att det är semester… det tog ju bara halva semestern, lysande använd tid… ;( Men, igår började jag äntligen känna att jag inte bara borde, och utan också vill, samla ihop… mig själv, mitt hem, min tilllvaro. Skaffa mig mer överblick.

Det var vindstilla på morgonen, så jag gjorde mig en yoghurtdrink, ett par mackor och en mugg te, och satte mig i bara bikini med tidningen på balkongen. Och radion i öronen, “ring P1″, jösses vad folk hittar saker att klaga på… det är faktiskt lite komiskt emellanåt… Och så stängde jag av radion medan jag läste i boken “Märk världen” av Tor Nörretranders, som skåne-E insisterade på att jag skulle köpa… den boken kräver att man är koncentrerad när man läser, om jag säger så… Den ska handla om vetenskap och intuition, hittills har jag arbetat mig igenom de första ca 150 sidorna på ett par dagar… och jag är en snabbläsare, kan jag säga… men detta kräver full koncentration, för att man ska kunna följa tankegångarna även vidare. Matematikens utveckling under 18- och 1900-talen, termodynamikens andra sats och Maxwells demon… terminologin är ovan, och kräver att jag ger hjärnan tid att lära sig vad begreppen innebär, igen… men det känns som om det är just vad jag behöver, nu. Använda vänster hjärnhalva mer koncentrerat… det verkar vara bra för det allmänna välmåendet, faktiskt.

Städade lite i köket, och så la jag mig ute på gräset. Det var varmt igår, trots lite kylig vind. Grannarna med barn var ute och grejade med barnen. Trevligt. Jag hörde Sommar med Antonia Ax:son Johnson, det var rätt intressant. Inspirerande kvinna.

Det blev rätt mycket tid i solen igår, så vid två gick jag in och la mig i soffan och läste vidare i boken. Det mulnade på ganska direkt efter det, jag hade balkongdörren öppen och björken precis utanför prasslade så himla mysigt när vinden drog igenom den… och jag slumrade till. Orkade inte hålla mig vaken, helt enkelt… och det ska en hel del till innan jag är så avslappnad att jag kan sova på dagen. Ett gott tecken. Och det blev nog bortåt en timme, i halvslummer… väldigt skönt. Hjärnan fick bearbeta det jag läst i boken också, så när jag klev upp för att åka till affären och handla lite mjölk och sånt, kände jag mig… annorlunda. Renare, på något vis. Inte så full av brus som jag känt mig ända sedan semestern började…

När jag kom hem från affären satte jag igång med maten, och försökte få tag på dottern. Det var inte lätt… till slut fick jag napp hos en granne, där hon tydligen satt med vid middagsbordet… så hon skulle inte komma hem över natten, det blir jobb idag också men sedan inte mer tydligen, så hon kommer hem i kväll. Jag tror att det faktum att jag inte behövde ha henne i bakhuvudet alls igår, hjälpte till att slappna av mig…

När jag pratade med skåne-E i förrgår kväll, lät han lite stel, och inte särskilt angelägen om att bidra med möjliga lösningar för en träff mellan oss nästa vecka. Säkert var han lite nervös och osäker av att prata i telefon med mig för första gången, det var ju jag också, men… det gjorde att jag kände mig lite fundersam igår, när jag tittade igen på möjlig övernattning på orten där vi ska ses… är han värd att jag bränner ca 600 kr på en övernattning (plus extra middag och frukost), om han egentligen tycker att vi lika gärna kan vänta med att ses för att det blir för stressigt med några timmar på en eftermiddag – samtidigt som han själv inte är beredd att låta kvällen bli längre ifall det känns som om man vill prata mer!? Mja… jag kände mig tveksam, som sagt… lite mer får han allt visa att han verkligen vill träffa mig.

Så innan jag bokat något, bad jag honom ringa igår igen. Och igår lät han betydligt mer… samarbetsvillig, positiv till att både hitta lösningar och att träffas, även om det bara skulle bli kort. Mycket varmare överhuvudtaget… han sa att ifall det visar sig att kemin inte stämmer alls, så gör det ju inget att det blir ett kort möte, och om vi känner att vi inte hinner prata klart om allt som kommer upp, så kan det vara bra att få längta lite… Det var väl nästan första gången som han sa något annat än att han inte är intresserad för att jag bor för långt bort… och jag tror att han kanske hade fått fundera lite mer på sitt förhållningssätt, och kanske också komma på att han nog faktiskt tycker att jag är rätt intressant, för honom. Men jag känner att… jag behåller bilden av att han inte vill bli förälskad ens om det fanns gnistor där, för att han inte tror på ett förhållande mellan våra avstånd. Jag är verkligen beredd att backa ur, nu… han får allt visa att han är mer intresserad, som sagt, annars får det vara.

Just nu finns det ett par herrar till som känns rätt intressanta. Den ena bor ca 10 mil från mig (=nära), och i de inledande meddelandena lät han väldigt reserverad och lite tråkig, men han har verkligen blommat upp och blivit mer spirituell, närvarande och skämtsam, dessutom… han växer faktiskt efterhand! Det dyker upp område efter område som vi har gemensamt, t ex visade det sig att han gör yoga, och det är det inte så många män som gör… och så skrev jag häromdagen att det hade varit fint om jag hade kommit på att boka in en ridtur i fjällen med dottern i sommar, och i vändande meddelande skrev han att han och kompisar skulle göra just det, nästa vecka…  Den andra herren bor en god bit norröver, men faktiskt inte mer än en fjärdedel av avståndet till skåne-E´s hemort… Han dök upp i förrgår, den här nordlige, och verkar vara väldigt spontan av sig, tyckte att jag skulle ringa honom idag… och jag tror att jag behöver få vänta lite med det, jag orkar inte förhålla mig till fler karlar än de jag har kontakt med just nu, börjar ju röra ihop vem som hade små barn och vems pappa som dog i våras och… ja, det blir för rörigt för mig till slut, och jag kommer att upprepa samma saker till en, medan jag glömmer berätta delar för en annan… Men han långt norröver kan nog vara en kul bekantskap också. Fast inte just nu.

Nu lyssnar jag på Händels Feuerwerksmusik. Solen kommer och går ute, det är rätt varmt på balkongen nu och jag ska väl ta tag i allt bokande idag. Absolut höra dagens Sommar-pratare, en tjej i dotterns ålder… tror att hennes program kan bli klart intressant! Och göra yoga… kanske ligga  en stund i solen, fast huden fick en ordentlig dos igår… kanske, om jag har tur, kommer jag att hinna bli så utvilad innan dottern och jag börjar flänga landet runt, att det verkligen bara känns roligt, alltihop. Hoppas det.