… nu mejlar jag så att jag inte hinner blogga, går det an, det? Så får det vara i alla fall, just nu… för mejlandet ger så väldigt mycket. Dels med Jo, som ger mig en varm känsla i magen, dels med andra, som ger… ja, också någon slags varm känsla i magen, faktiskt! Tacksamhet, kanske?

Idag fick jag hem dottern, i alla fall. Hon ringde strax efter lunch, med skärrad röst bad hon mig ringa upp… jag hann tänka att hon varit med i en bilolycka, innan jag fick höra att… hon hade tandvärk. Jättemycket tandvärk, ont på hela vänstersidan av ansiktet och i hela huvudet… så jag letade upp kontaktformuläret till folktandvården på webben medan jag pratade med henne, och skrev att det var akut, och så dotterns telefonnummer. Sedan susade jag iväg på möte. Och när jag kom hem, fick jag veta att tio minuter efter att vi lagt på, hade de ringt och gett henne en tid fyrtio minuter efter det…. wow, vilken effektivitet! Jag måste skicka dem ett meddelande och tacka, i morgon… helt otroligt!

Det är en visdomstand som är på väg upp, redan nu. Hon kom dit och blev spolad och fick lite antibiotikasalva på, och sedan blev det bättre. Och så fick hon tillsägelse att komma tillbaka i morgon om det inte verkade ge sig… alldeles fantastiskt, tycker jag att de hanterade det här!

Det känns väldigt, väldigt bra att ha dottern hemma igen. Normalt, liksom. Skönt att vara sambo, igen… det blir nog bra det här.

Och nu är det sängdags. En bra dag har det varit. Sov gott, folk.