Jag känner mig lite… bortkopplad och i ofas, från bloggandet, just nu… och det är väl helt i sin ordning, det tycks vara många som kopplat bort bloggläsandet i helgen, så få besökare som i helgen har det aldrig varit förut. Fint väder i hela landet, antar jag… för jag kan inte se att jag har skrivit om något som… skulle skrämma bort någon.

Igår tog C och jag en promenad till affären på förmiddagen, och köpte feta-ost som vi glömde köpa på lördagen. Härligt väder var det, soligt och samtidigt friskt… och det blev en lagom liten promenad. När vi kom hem gjorde vi lunch direkt, grekisk sallad, och åt den. Sedan tog vi bilen och for till en konstutställning. Jag hade sett samma utställning innan, men det gjorde inget, den var bra. Och så tog vi en fika… rätt trötta var vi då, båda två… Killarna som sålde fikat var “frivilliga”, och de var så otroligt tjänstvilliga och hjälpsamma och trevliga… När vi i princip fikat klart, ringde C´s syster och undrade om vi skulle hälsa på henne direkt. Det ville vi, så vi for dit. Och innan vi kom dit ringde en annan kompis som bor i samma hus som C´s syster… och jag sa att jag följer gärna med till C´s syster som jag känner litegrann och träffar på bland, men sedan vill jag bli hemskjutsad så att jag hinner göra yoga innan jag ska prata med J.

Vi satte oss ute och pratade en stund med C´s syster. Sedan skulle C få med sig en cykel hem… och sommardäcken hade systern i förrådet, fast riktigt var i förrådet, visste hon inte… så vi tömde halva förrådet innan däcken dök upp. Och sedan ville systern passa på att sortera litegrann… och jag började känna mig både trött och lite rastlös, för beroende på när J skulle ringa, så kanske det skulle bli svårt att hinna med yogan… Till slut var vi färdiga och hade baxat in cykel i bilen. Åkte hem, och C packade ihop sina saker, vi kramades och hon for. Då kände jag att hela kroppen och hjärnan var alldeles… slut. Men jag tog tag i yogan, det var ju precis vad jag behövde. Såg att J hade varit inne och läst på min profil på dejt-sajten… och fick en stark känsla av att… han kommer inte att ringa. Han kommer att dra sig undan och försvinna… och ofta när jag får en så där stark känsla av något, så stämmer det. Den här gången… stämde det… kanske, egentligen… men det blev ändå annorlunda, till slut. Jag var medveten om att min känsla just då mycket väl kunde vara “präglad” av situationen som uppstod med blogg-mannen… bara för att J påminner om honom, på vissa sätt…

Jag läste mejlen som jag fått från Annika. Blev väldigt glad över att höra att det börjar fungera bättre, med barnet som inte ville leva längre… det ser ut att kunna lösa upp sig, för dem. Så himla skönt!

Och så funderade jag en del på… hur det gick för käraste Lady S, som låste sin blogg igår… och oroade mig, litegrann. Skickade ett mejl med en påse värme från både mig och Annika. Och höll tummarna för att det inte var jätte-illa, med min fina vän…

Sedan gjorde jag yoga. Hjärnan får bearbeta saker under yogan, ibland kan det kännas som när man drömmer… att hjärnan liksom städas. Det var bra. Väldigt bra för ryggen också, som var rätt skev och krokig efter bärande och baxande av tunga prylar i fredags. Och samtidigt fanns känslan kvar, av att “J kommer inte att ringa… och hur känner jag i så fall för det…?”. En så intensiv helg, med såpass lite sömn, som den här, gjorde också att känslorna “baksmälle-reagerade” lite. En ledsenhet bubblade upp, som inte hade ett dugg att göra med något som hänt… utan bara var en reaktion på att hjärnan behövde vila, både med sömn och från intryck.

När jag yogat klart gjorde jag middag. Wok-grönsaker, sallad, stekt kyckling med rosépepparsås och ris till. Kycklingen blev lite torr, men annars var det okej mat. Och så åt jag det, till något mindre intressant på TV. Sedan grejade jag lite med dagens bilder… och medan jag höll på med det, kom ett sms från J. “Jadu vännen, jag känner mig lika risig idag, och orkar nog inte riktigt prata i telefon idag… vill ju gärna framstå som om jag har mer än 83 i IQ när jag pratar med dig… kanske kan vi höras i morgon?”

Och jag kände att… näe, om vi låter kontakten vara helt till i morgon, så… kommer det att rinna ut i sanden, lite… och det vill jag inte. Så jag svarade att jag ju redan vet att han har mer än 83 i IQ… “kan vi inte prata bara en liten stund, jag kan sjunga en sång för dig och du får själv välja vilken?” Och då ringde han.

Sedan pratade vi i telefon. Från halv sju till… halv två… eller lite senare… Sju timmar. Och hade det inte varit mitt i natten  och hjärnan fungerade sämre och sämre och jag verkligen behövde sova, så… hade vi lätt kunnat prata sju timmar till… Det blev ganska mycket prat om det här med sex. Vad det betyder, att han hade lyft just den frågan för att han hade dåliga erfarenheter både av att sexet tar slut och av att det inte går att prata om det, med varann… och att det var viktigt för honom. Jag sa att visst behöver man kunna prata om det… men pratar man för mycket så finns risken att man bygger in alldeles för mycket förväntningar åt alla möjliga håll, och det blir antingen för kliniskt, eller man låser sig alldeles… och han förstod. Och det var rätt skönt att få vara den som sa “allt kan man inte lösa genom att planera och prata, på förhand… en del måste man låta… bara bli”… Jag känner att… nu ska vi nog inte prata mer om sex, innan vi ses. Det blir verkligen för mycket fokus på det, och jag känner mig pressad. Trots att jag vet att han inte förväntar sig… något särskilt, och verkligen inte inledningsvis.

Sedan pratade vi om… precis allt. Vilka vi är, hur vi fungerar, våra värderingar… familjerelationer, andra svårigheter som man har lärt sig en massa av, som har gjort både honom och mig till ganska… klara människor som vet vilka vi själva är. En massa skratt… och vi förstår varann direkt, båda är så erfarna att vi inte behöver förklara för varann varför vi drar slutsatser om hur människor fungerar. Vi pratade om hur vi vill ha det framöver i livet, båda lyfte “varningsflaggor” som vi sett hos varann, och kunde prata om dem hur lätt som helst. Det allra mesta mellan oss stämmer så otroligt bra… vi passar absolut ihop, som människor. Är båda starka och drivande människor som både vet och säger vad vi tycker. Och… jag har äntligen hittat en man som faktiskt verkligen vill utvecklas, som har en egen inbyggd “motor” för att utvecklas. En varm man, som har lätt för att vara generös med sin värme. Det kändes väldigt bra när vi till slut la på… och jag är hela tiden medveten om att… risken är ganska stor att jag inte blir attraherad av honom. Och… det får helt enkelt bara visa sig. Det finns inget annat sätt att hantera det på. Misstämmer det helt på attraktionsfronten, så… får vi hantera det då. Jag skulle gärna vilja att det stämmer… för det här är den absolut bästa mannen som jag har stött på, på evigheter…

Fyra timmars sömn blev det. Ringarna under ögonen var nästan svarta, i morse… det blev att spackla över så gott det gick, det… Medan jag åt frukost, kom ett sms från J. Med tack för igår/inatt och ett fint samtal. Och jag svarade och tackade tillbaks, och undrade om han skulle köra bil en massa idag… och han svarade att han redan satt i bilen, på väg norröver. Hm… om jag fick sova fyra timmar, så måste han alltså ha sovit ännu mindre… jag skrev att han skulle köra försiktigt och vara rädd om sig.

Och så iväg till jobbet. Först förbi gamla jobbet för att hämta både skor, almanacka och dator, och sedan till nya jobbet. Pratade lite med B, innan jag kollade mejlen och hoppades på svar från projektledaren… men inget sådant fanns där. Jag skrev ut ändringsförslagen sm jag fått från vår nuvarande samarbetsgrupp, skickade dem även till projektledaren, och så kikade jag igenom dem och jämförde deras förslag med det gamla. Det verkade rätt okej, tyckte jag. Och… jag hade tänkt vara på nya jobbet hela dagen idag, men… nu är det inte så mycket mer som jag kan göra, utan att ha pratat med projektledaren först… så jag mejlade, och sa att jag kan vara på gamla jobbet på eftermiddagen, och på nya igen på tisdag förmiddag. Projektledaren ringde, och vi bestämde möte i morgon förmiddag. Så eftermiddagen blir på gamla jobbet… och kanske lite tidigare hemgång, idag, som kompensation för överarbete förra veckan.

Det är såklart omöjligt att inte tänka på J… det var ju så fruktansvärt mycket som vi hann prata om i natt, så enormt mycket olika slags information att processa… och funderingar kring mina egna känslor. Det är trots allt fyra år sedan jag levde i en riktig relation, senast… och när den tog slut så gick jag igenom en enorm översyn och omvärdering kring mig själv, så… det är nog ganska många områden som handlar om förhållanden, som jag inte vet hur jag fungerar inom, längre… det blir lite av “åter-upptäckande”. Och jag hoppas att J kommer att… fortsätta att ha tålamod…

Nå, en sak i taget. Vila i natt, hoppas jag.