Jag skrämde inte bort J, men det verkar som om jag har skrämt bort mina läsare, här… ;-) Av någon anledning har besöksfrekvensen varit ovanligt låg, just idag. Nåja, det är väl bra om folk har trevligare saker för sig i sina liv, än att läsa om mina… slalomturer, genom tillvaron. Själv siktar jag ju också på ett trevligare liv. Varenda dag, siktar jag på det… ;-) Och det kommer nog. Till slut. Och förresten är det mycket som är trevligt i mitt liv nu också.

I natt vaknade jag av mensvärk… och att somna om när man har ont, det låter sig ju inte riktigt göras. Jag vände och vred mig, försökte tänja på muskler som drog ihop sig i magen och ryggen, och efter några timmar somnade jag om. Det innebar i sin tur att jag inte vaknade förrän klockradion stängde av sig… en timme efter att den startat… så jag blev senare än vanligt till jobbet idag. Jag bara vägrade att stressa, dock… jag var en dryg halvtimme sen, och så fick det vara idag.

När jag startade mobilen i morse fanns där ett mms från J, en bild på honom framför poolen… synd att bilden blir så liten i mobilen, det är helt omöjligt att se hur han ser ut… och på bilden som han lagt ut på dejt-sajten, har han solbrillor på sig… så jag vet inte precis mer om vad jag tycker om hans utseende nu. På bilden han skickade påminner han lite om den där bloggmannen, för 1½ år sedan… fast han verkar se bättre ut. Men stilen… påminner. En människa med… aptit, på allt gott i livet. Det tror jag att de har gemensamt. Andra saker har de också gemensamt, men det känns fortfarande som om J… är en betydligt varmare, mer genuin och mer jordnära människa. Förmodligen rejält dynamisk. Men… snäll, faktiskt. På riktigt. Det var inte bloggmannen, han var… nog psykopat, faktiskt. Bakom den framgångsrika entreprenören dolde sig, hjälpligt, en människa med obefintlig självkänsla… och han blev oerhört besvärlig att hantera. Lynnig, dramatisk, stingslig, fullständigt utan samvete, när det gällde andra människor… och J verkar betydligt mer stabil. När jag laddar in bilden från kameran i datorn så är den ju fortfarande alldeles för pixlig för att det ska gå att se hur han ser ut, men… han ser nog ut som en man som har… levt. Möjligen ser han äldre ut än han är. Troligen har han ett utseende som… inte skulle tilltala mig, vid första påseende… men. Personligheten gör så otroligt mycket. Och J får mig faktiskt att känna mig trygg… Med bloggmannen, trots andra likheter, kändes det mest som att gå på ett minfält. Det var svårt att förutse när han skulle bli arg nästa gång, och över vad… och jag får inte en tillstymmelse till liknande vibbar från J.

Hur som helst så hade han tydligen slagit upp mitt mobilnummer på nätet, för han inledde med att fråga om jag heter… det jag heter, dvs med efternamnet rätt. Och det har jag inte gett honom… jag har bara sagt att efternamnet i mejl-adressen inte är mitt, att jag har tagit det för att kunna vara så anonym som jag vill vara, ibland.

Han berättade att de hade snorklat, varit i närkontakt med fiskar och sköldpaddor, åkt katamaran, ätit och druckit gott, och gratis… tydligen ingick mat och dryck i resan som han vunnit. Och han beklagade sig igen, över hur hemskt de har det… 30 grader varmt, bad, sol, idag skulle de ut på en ubåts-tur… ;-) Jag fick ju lov att svara att han får tänka på hur härligt det är att han snart är hemma i snöblasket igen. Jag förstår ju att han saknar den nordsvenska aprilvåren, med grusiga vägar, friska vindar och grå gräsmattor (i den mån de ens syns)… ;-)

På bussen på väg till jobbet skickade jag ett till sms till honom. Skrev att nu har jag ju berättat såpass mycket om mig i skriven text, så när vi väl ses så behöver jag inte öppna mun ens, då är det hans tur att berätta… och det känns bra, för mig! :-) Han svarade lite senare att han såg fram emot att få prata med mig. Han har ju skrivit att han är mycket bättre på att prata än att skriva… och så är det nog med de flesta män. Många kvinnor också, för den delen.

Jag tror att… det finns någon slags skillnad mellan män som… är smala, kanske måna om fysiken och utseendet, och män som… har stor aptit, inte bara på mat, godsaker och dryck, utan också på… allt som är gott i livet. De skiljer sig åt i värme, generositet och grad av självfixering. Såklart finns det variationer, alla smala män som jag har känt i livet har inte varit snåla narcissister, men… lite generellt tror jag ändå att de skiljer sig åt. Jag vet inte vad det är som gör skillnaden, eller vad som är hönan eller ägget… men jag tycker nog att många av de lite mer storvuxna män som jag träffat på, både har haft sämre självförtroende när det gäller deras attraktionskraft, men också har varit oerhört mycket varmare än de smalare männen. På alla sätt varmare. Och jag tror att… jag behöver en varm man. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till en sådan eftersom jag inte är van, men… det är det nog värt att lära sig. Förresten så är jag inte van vid att ha män inpå mig överhuvudtaget, så det är ändå en… inlärningsprocess, som jag måste igenom, om jag ska leva med en man.

Och eftersom jag ändå inte attraheras av mäns utseenden längre, så spelar det nog inte så stor roll hur han ser ut. Det som väcker mina känslor, är verkligen personligheten… det är inte bara som jag säger för att låta som om jag vore en bättre människa. Förutsatt att jag inte upplever hans utseende och sätt att röra sig som rent frånstötande, så… är huvudsaken att han är sådär varm och omtänksam. Som J faktiskt verkar vara.

Jag är mest rädd att jag inte orkar hålla liv i några känslor överhuvudtaget.

Den tokfransen skickade ett Fun Match också, idag… ;-) De är ju annars tänkta som ”isbrytare”, för att underlätta kontakttagandet mellan människor. Vi svarade lika på tre av fyra frågor, och den vi inte svarade lika på, var den om vad vi dricker till middagen om vi äter den hemma, själva. För mig så innebar ”middag” en helt vanlig vardags-sådan, så jag svarade ”vatten”. Han tolkade det nog mer som en lite finare middag som man gör åt sig själv… och svarade ”vin”. Det skulle jag också ha gjort, om jag tänkt mig en helg-middag. Och jag hoppas att han inte dricker vin till maten varje dag… ;-)

Och så skickade han ett halvkort meddelande, medan sonen stod i duschen. När vi ses eller pratar i telefon, ska jag fråga varför han är så oerhört hemlig med att han kommunicerar med någon, inför sonen… jag får lite ”otrohets-vibbar” av det, sådär gjorde bloggmannen också, fast han var mycket mindre försiktig med att barnen inte skulle se eller höra. Det straffade sig också, ganska omgående, för bloggmannens del… ;-)

J skrev i alla fall mer om vad de gjort och skulle göra. Och så skrev han…

”Ser fram emot att komma hem igen och prata med dig. Jag kommer desutom att krama om dig, länge. Så deså.
Ha det så bra där hemma, jobba inte för mkt bara. Lyssna på dina varningssignaler om för mkt arbete och stress just nu. När du vet att de finns där så ska du lyssna på dem.
Kan en lång kram göra det bättre tror du?”

Och det känns ju inget annat än… fint. Varmt. Och jag behåller medvetenheten om att… vi inte har träffats ännu. Att det kan bli precis hur som helst. Men jag skulle bli fruktansvärt förvånad om den mannen gjorde något elakt mot mig… jag tror att det inte är möjligt att inte tycka om honom, på ett eller annat sätt.

Och jag skrev ett halvlångt svar till honom. Där jag berättade litegrann om hur min vecka ser ut. Och fnissade åt hans tokigheter… :-) Och skrev att jag tror att en lång kram kan hjälpa mot allt möjligt, faktiskt.

Dagen har gått åt till att arbeta. Jag har inte stressat, tagit det så lugnt jag kan, och ändå fått mycket gjort. I stora drag har jag gjort klart mitt senaste egna projekt, på nya jobbet… i morgon ska jag skicka det jag gjort till projektledaren, och sedan ska jag visa lite av vad som är gjort hittills för gruppen som jobbar med den andra delen av det stora webb-relaterade projektet.

Det kom ett mejl från personalhandläggaren idag. Hon skrev att hon pratat med chefen på det ena jobbet och att de tänker kalla mig till intervju, och även med chefen för det andra jobbet, som sa att just det jobbet som de hade ute, kräver verkligen en person med rätt utbildning… men h*n skulle ta sig en funderare till, för h*n trodde att jag kan behövas på andra områden. Det känns… bra. Jag svarade handläggaren och tackade för hennes driftighet. Och så tänker jag inte precis på… hur det kan bli, om jag verkligen får något av de jobben. Jag orkar inte tänka mig in i fler nya arbetsuppgifter, just nu… men det blir nog bra när det väl är dags. Som jag ändå hoppas att det kommer att bli, förr eller senare.

Jag promenerade hem. Att röra på sig är nog bra, för sömnen… jag siktar på att göra yoga i morgon, hoppas att jag orkar det, för torsdagen kommer att bli oerhört intensiv… Hemma har jag ätit. Och tittat på Grannfejden, bara för att den kanalen råkade vara på, på TV:n… och det var bra, intressant, verkligen. Att se hur människor kan vara så… stolta, när stoltheten kränks så kommer de hårda orden och handlingarna fram. Finast var nog ändå att han som nog drivit på mycket av konflikten, genom att ha alldeles för kort stubin, väldigt tydligt var den som mest av alla ville hitta en lösning. Det riktigt kändes hur ledsen han egentligen var, att han ville få höra till gemenskapen… det var fint. Det var mycket känslor och många onda handlingar i det förflutna, från alla möjliga håll, i den konflikten, men en del av dem som bråkat kommer nog att hitta till en vänskap… säkert en riktigt fin sådan också, till slut. Vi bråkar ju ofta mest med dem som vi är mest lika… och kan vi bara inse hur lika vi är, så brukar viljan att förstå och respektera varandra öka med flera hundra procent.

Och det är svårt att komma vidare, när man upplever sig ha blivit ordentligt kränkt, om man inte får den kränkandes uppriktiga förståelse för hur man har upplevt det. En ärligt menad ursäkt kan vara som… ja, den kan helt enkelt sudda bort allt det onda, på ett kick. Respekt för varandra är så oerhört viktigt… respekt som inte handlar om rädsla, utan om äkta erkännande av den andras lika värde och rättigheter.

Och så kom det ett nytt sms från J, där han berättade om ubåts-turen… idag blev det många meddelanden, får jag säga! :-)

Jag ska vara i säng före tio i kväll. Tänk om jag får sova hela natten… den värsta mensvärksperioden borde vara över nu. Jag hoppas.