Den här helgen har Tingen varit emot mig. C sa, när jag berättade för henne om allt som inte fungerar som det ska, att hon brukar tänka att… om det är fler än tre saker som går fel samtidigt, då behöver hon titta efter på hur hon lever, för då kan det vara så att hon inte har rutiner som fungerar bra. Jag vet inte jag, tycker inte riktigt att det som gått fel i helgen har varit alldeles förutsägbart… eller jo, delvis kanske.

Att jag inte kom på att kolla batteriet i routern som vi redan hade, det är ju helt klart ett tecken på att jag inte funkar riktigt som vanligt.

Men sedan… Den nya trådlösa routern började dottern att installera på lördag eftermiddag. Vi höll på till och från under söndagen och försökte starta om, göra enligt instruktionen… men hur vi än försökte, så klarade inte routern att hitta igen sin server som den skulle koppla emot. Dottern och jag trodde att vi antingen inte förstod manualen riktigt (och den är ovanligt dåligt skriven, faktiskt), eller att vi hade gjort något annat fel… och sent igår kväll, så kopplade routern plötsligt upp sig. Utan att vi hade gjort någonting! Så det var nog faktiskt så, att servern var nere när vi försökte först… vi hade nog inte gjort något fel. Trots den usla manualen…

Och… stoppet i avloppet i köket, det kan jag inte se att jag har gjort något för att orsaka. Men under eftermiddagen igår blev det helt stopp… och lagom tills dottern med pojkvän kom hem, efter att ha handlat en massa frukt, grönsaker och kyckling till exotisk planka, så hade jag börjat hälla propplösare i avloppet. Det fräste och rök, vi öppnade både fönstret i köket, och fixade korsdrag genom hemmet så att det blev riktigt kallt inne… men proppen lossnade inte, snarare blev den bara ännu fastare… och när C ringde, så sa hon att man ska använda en flytande propplösare. Inte pulver, som jag hade. Och det var så dags då…

De rara tonåringarna lagade mat på det stora bordet i arbetsrummet. Det blev väldigt gott, och de var väldigt mysiga att äta tillsammans med… de är fina, de stora små liven. Och det tar tid att äta en stor tallrik med frukter, grönsaker och kyckling… När jag hade ätit klart, ringde jag tillbaka till C, som ringde just när vi skulle äta. Och så berättade jag för henne hur stressad det gjorde mig, att ha så många Ting emot mig… jag insåg ju att jag var tvungen att försöka demontera de rör som jag kommer åt under vasken, och se om proppen gick att få bort. Tonåringarna lämnade allt framme och stängde in sig på dotterns rum, och med vetskapen om att det inte skulle gå att diska… så blev jag ännu mer stressad. Det är oerhört sällan som jag får den där känslan av att tappa greppet om precis allt… men så kändes det igår kväll.

Vi la på, jag bad tonåringarna plocka undan och det gjorde de, och så grep jag mig an vasken. Först bort med så mycket soda-geggigt vatten som möjligt, och så isär med rören… och det rann brunt soda-vatten mest överallt… men rören var i alla fall lätta både att få isär och göra rent. Där satt ingen propp… men jag hoppades ändå att jag kanske hade löst det… satte ihop allt igen, spolade lite vatten… tvärstopp. Inget mer att göra åt saken, klockan elva på söndag kväll… klart stressande.

Men efter det, när jag skulle stänga datorn, upptäckte jag att routern hittat sin server. Så något hann i alla fall vända lite, innan dagen var alldeles slut… och dessutom hade jag fått ett fint försök till utredande av förhållningssättet till ett nytt förhållande, från Cs. Jättefint, jag blev glad, och svarade att jag inte alls blev skrämd av hans (i hans tycke) dåliga förmåga att klargöra hur han tänker… att jag tyckte att han gett bra svar, så bra som det kanske går.

Och sedan blev det väldigt svårt att somna… jag var för stressad, och för full av alla slags tankar… fyra timmars sömn blev det kanske, i natt.

Dottern hade nästan inte sovit något, hon heller. Hon hade ont i magen… stopp där också, verkade det som. Hon hade tänkt stanna hemma idag från skolan, för att hon var för trött… men jag sa att så gör man inte, man klarar att vara i skolan en dag fast man är trött, och i synnerhet första måndagen efter påsklov och en sammanlagd månad av annat än att vara i skolan, är inte en lämplig dag att stanna hemma. Det är bara att kasta sig upp i sadeln igen, så att man kommer upp i farten… så hon släpade sig upp. Vi gjorde sällskap på bussen… satt där och turades om med att säga hur vi längtade efter sängen…

Jag hade ett möte klockan åtta. De andra på mötet verkade lika trötta och förvirrade som jag dock, så det gjorde nog inte så mycket att jag var så slut… Och sedan nästa möte, i ett annat hus, klockan tio. Jag insåg ganska omgående när jag kom till jobbet att jag hade glömt min almanacka hemma, och att jag inte hade några pengar i plånboken så att jag bara måste förbi en automat och ta ut pengar, om jag skulle få någon lunch idag… det kändes lite som om Tingen fortfarande var emot mig…

Sedan jobbade jag med lite utvecklingssaker hela eftermiddagen. Kom en bit på väg ändå, fast det är ett jättespretigt och svåröverblickbart område som jag ska försöka systematisera… Det blev några trevliga samtal i fikarummet med kollegorna. Och sent på eftermiddagen fick jag äntligen tid att ringa till felanmälan hos fastighetsskötaren… tjejen som svarade skulle försöka att se om de kunde komma och rensa avloppet idag, men kunde inte lova att de skulla hinna…

Och så for jag hem. Handlade lite på vägen. Hemma hade inga rörmokare varit… minst en dag till utan avlopp i köket, alltså. När jag ätit fixade jag det sista med routern, så nu fungerar det trådlösa nätverket som det ska. Skönt…

Sedan skrev jag ett långt svar till Cs, som hade skickat ett glatt (lättat) meddelande, där han skojade om att jag behöver en man, med allt praktiskt strul som jag drabbas av… Jag svarade att visst behöver jag en man. Men inte för att lösa det praktiska, för det behöver jag en yrkesman eller -kvinna… Vi får se om vi kan mötas, i inställningen till ett förhållande. Jag tror det, ändå. Han känns… öppen, på ett fint sätt. Fast jag är nog ändå lite livrädd… Vete tusan om jag vågar släppa honom nära. Men det får visa sig, jag ger inte upp utan att ha kollat om det skulle kunna stämma, i alla fall.

Och nu är det sängdags… i morgon blir det en intensiv dag, med många samtal… och min hjärna känns fortfarande väldigt splittrad. Vad som helst skulle kunna falla mellan mina egna stolar, nu… och lär nog göra det också. Jag kan bara hålla tummarna för att det inte är jätteviktiga saker som ramlar…

Natt natt, mina vänner.