Lite bilder från aftonen. Dottern och jag tog bussen en bit, och gick en bit, till museet. Pratade om sånt som varit… sånt som händer, och hur den här situationen känns och påverkar oss. Avslappnat pratade vi… men det är inte okomplicerade saker det handlar om. Att dottern inte låter sin far bete sig så illa som han gjort tidigare i hennes liv, är dock tydligt. På något sätt har hon fått honom under sin tumme… tydligen inser han att han har hela henne att förlora på att inte skärpa sig. Och jag är glad för dotterns skull, såklart. Men känslan av att vara körd ända ner i dyngan, så långt ner att det aldrig går att reparera skadorna… den känslan finns kvar.

Det var en fascinerande fotoutställning på museet. Jag sprang på en tjej som jag jobbat med i mediesammanhang, hon var in en kort sväng med sin relativt unga son och hans kompis. Vi surrade lite om utställningen… hon är väldigt svag för, och duktig på, foto, den tjejen. Dottern och jag köpte en bok om europeisk arkitektur till hennes pojkvän, och några utställningsaffischer som var på rea. En annan utställning hann vi också med innan museet stängde.Vi halkade oss vidare mot restaurangen. En av de indiska, bestämde vi oss för, på vägen. Den som har brukat ha bäst mat, fast tristast lokal… Vårt samtal fortsatte vid bordet. Dottern berättade om samtal hon haft med pappans flickvän, som dottern tycker tar sig alldeles för lite utrymme… och alldeles för mycket ansvar för alla sina relationer. Ingen bra förebild i det avseendet, tyckte dottern, och inte bra för pappan, som ”slipper undan” alldeles för mycket av ansvaret… Jag hör på dottern att hon verkligen har tagit på sig uppgiften att leva efter de principer som hon lärt sig av mig. Det låter som om hon klarar det ganska bra, och att hon väljer och styr själv. Det är positivt.

Fast maten var betydligt sämre än tidigare… det får bli den andra indiska restaurangen nästa gång. Den lokalen är dessutom mycket mysigare, så det gör inget.

Lite kul hade vi också… särskilt på bussen hem, jösses vad vi tramsade… När man snart ska fylla 42 får man vara hur tramsig man vill, tycker jag! Och vid snart 18 är det ju fritt fram ändå, liksom… Hem kom vi, hur trötta som helst. Mejlboxen var full av musik som Annika skickat… Härligt, en hel skiva blev det nog till slut! Och fina kommentarer och mejl, så det blev även en fin avslutning på den här dagen. Tack fina ni.

Sökordsskörden igår och idag ser ut så här:
frysta kycklinglår i ugn
bröllop bjuda chef
frisyrer man gör bara hemma
relation på jobbet
barn tacksam skriver brev till sina kära
jag vet inte vad jag ska göra
”leva livet” situationer

Så… oroväckande sorgligt, med ”jag vet inte vad jag ska göra”… hoppas att den människan har kommit på något, efter ett par besök här… Jag kan inte upphöra att fascineras, både av vilka ämnen folk söker på, och att många verkar skriva hela meningar när de söker… jag tror tyvärr inte att någon av dem som sökt på ovanstående uttryck, har hittat några svar här. Men inga sökningar på sex än, det känns rätt skönt…

Med för lite sömn hela helgen, och konstant nysande, så får det allt bli en tidig kväll. En ny vecka väntar… då dottern har sportlov, och två nätter hos pojkvännen är inbokade… jag undrar hur pappan ska lyckas tvinga igenom att hon ska sova hemma, när han vill det… för han har inget inflytande alls på henne nu, som det verkar… ja, vi får se var allt detta landar. En dag i taget.